Matte gav sig iväg på långpromenad med hundarna på måndagmorgonen. En liten bit bortåt vägen dök en av grannhundarna upp, nämligen favoritkillen, Wachtelhunden E. tillsammans med sin snabbspringande matte. Gázzi är i slutet av löpet och blev synnerligen förtjust! Äldre dam söker yngre herre..... E. är dock äldre än förra veckans förälskelse - en 3-årig liten trasselsudd av för Matte okänd ras. Annars är E. framför allt Modjis favorit, oavsett löp eller inte. Modji fjäskar och E. ser henne inte. Olycklig kärlek kan det väl kallas. E. såg nu alla de tre tikarna och är väl medveten om löpstatus hos både Gázzi och Násti och ville gärna stanna upp, vilket han mycket bestämt förhindrades att göra.
Konsekvensen för Lapskgänget blev att Gázzi ville efter sin tilltänkte kavaljer! Hon lämnade platsen i hasorna på Matte och drog nu mer eller mindre i kopplet och ville vidare efter vägen. Gázzi fick motivation och fart och pinnade på. Luktfläckarna ignorerades i högre utrsträckning än annars och eftersom temperaturen låg på 17 grader och solen var lite disig lät Matte Gázzi få motionera. Att E. sedan länge vänt om och passerat hem igen, tycktes på något sätt ha gått den pilska gamla damen förbi.....
Matte knatade alltså på med hundgänget och gick genom Älgeby upp till sjön Hoven. Där släpptes hundarna på sin lekudde som vanligt och Modji ville simma, Násti äta blåbär och Gázzi hittade en ny kille.... På en udde på andra sidan av en liten vik satt en kvinna med barn och lös hund. En brun-vit jycke av ungefär samma storlek som Gázzi. En lydig hund som höll sig hos sin familj och som inte ville ut i vattnet. Men Gázzi vandrade längst ut på spetsen av en smal bergtunga som lät henne ha ögonkontakt med jycken där borta på klippan. Gázzi visade så tydligt vart hon ville att Matte fann för gott att koppla upp henne. Hade Gázzi bestämt sig för att hoppa i och simma hade Matte fått kasta sig efter. Hade Gázzi dragit iväg upp mot skogen och runt viken hade Matte inte haft en chans att stoppa henne. Matte valde att ingripa i tid. Varpå Gázzi tydligt visade sitt missnöje! Hon flåsade och hon trampade runt och Matte tyckte att det var väl sent i löpet för detta beteende på Gázzi som nu var på dygn 22. Men hennes dotter har ju inte varit mogen förrän efter det tjugoförsta dygnet och Gázzi kan ju ha ändrat sig jämfört med när Násti blev till för nio år sedan. Då var det tolfte dygnet hetast när det gällde Gázzi. Som alls icke har insett att hon är drygt 14½ år! Mattes Husky blev nästan 16 år och hon slutade löpa när hon fyllt 10 år.
Modji simmade åter en hel del och fann stor glädje i det. Hon kastade sig i från klipporna vid stranden, men som vanligt var hon först lite osäker på om hon verkligen kunde simma. Hon måste liksom testa lite försiktigt först. Men varför inte? Botten ser ju helt olika ut på olika platser och det skadar väl inte att kolla läget, för att inte skada sig på uppstickande stenar.
Efter långpromenad, upphetsning och simning, slocknade hundarna i skuggan på tomten. De sov djupt och länge och såg ut att må gott alla tre. Matte mådde gott även hon. Med den bok som ursprungligen fick Matte intresserad av Svalbard för mer än trettio år sedan. Boken lånades då på biblioteket och Matte hade glömt både författare och titel. Den fanns att köpa på Svalbard Muséum och var först 2002 översatt till norska! Matte kunde välja på engelsk, eller norsk översättning eller originalspråket som är tyska. Den norska utgåvan var billigast. Titel på norska: Kvinne i polarnatten (original: Eine Frau erlebt die Polarnacht). Skriven av Christiane Ritter och utgiven 1938. Att läsa boken igen, med den egna upplevelsen av naturen och förhållandena i arktis, är mycket givande. Nyfikenheten på att leva där är inte mindre. Christiane Ritter avled år 2000 och hon var då 103 år gammal. I en intervju år 1993 berättade hon att året i fångststugan på Svalbards norra kust, tillsamans med sin man och ytterligare en pälsjägare, var det lyckligaste året i hennes liv!