Lördag.
Flocken for hemifrån för att besöka Roslagens Brygghus i Riala. Beläget mitt emellan flockens båda revir i Roslagen. Ut mot kusten bar det och nyfikenheten var stor på den nyöppnade matvagnen med uteservering, framför bryggeriet.Tidigare har bryggeriet varit öppet för försäljning på söndagar, men nu över sommaren var öppettiderna utvidgade till fem dagar i veckan. Med närheten till Wira Bruk och fina Roslags Kulla träkyrka bör en hel del turister hitta hit. Vädret var fint och sittande på träbänkar intill beteshagarna i den lilla byn åt Husse strömming och Matte chèvre på surdegstoast med sallad. Aili och Dima låg i skuggan under bordet och studerade övriga gäster, när en hund dök upp från ett närbeläget hus. Den uppskattade uteserveringen och blev klappad vid grannbordet. När den närmade sig Matte insåg hon att den var ovetande om att det låg två hundar under bordet. Matte försökte fösa undan hunden och under bordet var det tyst. Fram till dess att avståndet var en meter blott. Det var en äldre hund som lunkade på lite i sin egen värld, men var snabb när Dima gav skall. Den äldre hunden blev förskräckt och lommade iväg tillbaka hem till sig.
Färden gick vidare till Torpet - flockens andra revir. Matte ville veta om blåbären mognat ännu och hundarna skulle få chansen att springa fritt en stund. Så här på sena eftermiddagen skulle halva tomten ligga i skugga bakom skyhöga tallar i väster, men ville man ha lite sol så gick även det bra.
Matte skrotade runt i blåbärsriset på den inhägnade skogstomten och hundarna hängde med. Varken de eller Matte lockades av de mycket små bären, som hade behövt regn för att bli stora och fina. Hundarna återvände nerför slänten och gick i viloläge tillsammans med Husse. Matte skrotade vidare på den tomt hon älskar. Berget och skogen på två sidor i bakkanten. Inga grannar. Där uppe kan man sitta på träsoffan mot snickarbodväggen och bara njuta av naturen. I sin ensamhet. Eller fundera på något som behöver funderas på.
Hundarna kom upp till Matte och vallade ner henne till stugan och lillstugan och gårdstunet däremellan. Aili verkade vilja något. Samla flocken kanske? Som den vallhund hon är. Matte tittade på klockan och klockan i Ailis mage signalerade nog middag. Dags för hemfärd. Dörrar låstes och Husse gick ner till grinden och bilen, tätt följd av Dima. Aili satt kvar vid lillstugan. Matte gick till grinden och bilen. Aili satt kvar vid lillstugan. ? Matte ropade. Aili satt kvar. Matte ropade MAT! Aili kom som ett skott!
Klicka för större bilder.
Söndag.
Det skulle komma regn. Mycket regn. Matte och Husse satte fart med allt som skulle hinna göras dessförinnan på tomten. Husse tog fram gräsklipparen och Matte tog fram spaden. Dima såg till så att Husse inte slarvade bort någon av hans pinnar eller något av de urätna gamla märgbenen! När gräsklipparen snaggade den lågvuxna blomsteräng av blåsuga, vitklöver och enstaka smörblommor, som tagit över när hettan slog till. Gräs finns det inte så mycket av, det gröna består av blomblad.
Den senaste tiden har till och med Dima slutat jaga bin och getingar över 'gräsmattan'! De var för många. Risken att bli stucken i en tass överhängande.
Matte grävde om lite kring den lilla grinden mot baksidan, hörande till en rosenbåge, där två rosor nu återfått växtrkraften och behöver stöd. Grinden skevade och rosenbågen skevade och snett och vint var det. Nu skulle marken jämnas ut och målbilden var en snygg hörna med rosor klängande i en rosenbåge. När regnet började droppa lite var Matte nöjd och på god väg. Hängde in spaden och upptäckte ett tidigare icke upptäckt stort getingbo. I det trädgårdsskåp dit hon har ärenden flera gånger dagligen ?! Plötsligt var det bara där! Tio centimeter stort. Det var getingar överallt. När Matte hämtade spaden såg hon ingenting. Ännu fler getingar blev det när Matte greppade den längsta blompinnen hon hade och slog ner getingbot med en gång. Förbannade blev getingarna så klart och Matte klev bakåt och avvaktade lite. Sopade till ännu en gång och fick ner rubbet. Ännu argare getingar, som var mer upptagna av att rädda sina larver än att anfalla Matte.
Efter en liten stunds frånvaro återvände Matte med något som skulle distrahera getingarna och som inte var giftigt och det enda hon kom på var lite "Puma Lady" luktagott från badrumsskåpet.... Vilket funkade. Det var en frånstötande och otäck doft tyckte de randiga; som till största delen gav sig iväg. Matte kunde städa ur rester av boet i skåpet en stund, innan getingarna återvände. Doften från deras bo fanns tydligt kvar där fästet varit och nu fick det bli Klorin för tydliglare borttagande av lockande dofter i skåpet. Det funkade fint och slaget om trädgårdsskåpet vanns av Matte. Som inte är rädd för getingar och inte fick ett enda stick medan den korta bataljlen pågick. Två getingar tivingades Matte avliva, då de kröp på marken och verkade må dåligt. Övriga överlevde attacken och får bygga nytt annorstädes.
Sedan kom regnet. Det efterlängtade! Ett fint strilande regn som föll resten av dagen och kvällen.