Tisdagen blev en dag där aktiviteterna avlöste varandra och inte blev det mycket lugn och ro för hundarna.
På förmiddagen hade familjen ett möte på en av de träningsplatser som nyttjas regelbundet. Matte hade fått en ny kontaktperson och då förändringar skett på området skulle en genomgång göras vad gällde säkerheten. Stora fordon kommer att röra sig i området kvällstid. Samtidigt öppnade sig möjligheter till inomhusträning och information gavs om hur man tänder belysningsstolpar! Hundarna låg i bilen och funderade säkert över när träningen äntligen skulle börja! Underbart med platsansvariga som ser fördelen med hundträning på olika typer av områden. Liv och rörelse utanför arbetstid och framför allt hundar i områdena uppskattas av många!
På hemvägen blev det ett stopp för inköp av lite mat att fylla förråden med, vilket fick Husse och Matte hungriga och därför blev det ett stopp även vid golfklubben för lunsch. Pensionärslyx! Hundarna bands upp i skuggan på den stora verandan med utsikt över banan och den lilla sjön. Någon fick se de två Lapska och skojade om vargen som dykt upp i trakten, varefter Husse och Matte delgavs diverse "sanningar" som florerar på bygden. Vargen är både skabbig och sjuk på annat vis och uppträder onormalt och borde definitivt skjutas! Vilket enligt Länsstyrelsen inte är sant. Bilderna tagna utanför Lapskflockens revir visar en ung varg i sommarkostym som är nyfiken, men lätt låter sig skrämmas! Denna eviga osakliga rovdjursdebatt... Värst låter de som är fritidsboende i området och som enligt egen uppgift inte vågar åka ut till sina stugor. Någon skriver på FB att hen vände om när det blev uppenbart att varg fanns i närheten. Men grisarna då? Som numera går in i trädgårdarna inne i centrala Norrtälje och där någon skadats av en gris?! Krav på skyddsjakt på vargen börjar höras. Men varför skaffar man ett boende långt ute i skogen, en mil från närmaste samhälle och gränsande till ett naturreservat om man är så himla rädd för vilda djur i skogen? Matte är trött på alla dessa katastrofrubriker och katastroftänkandet numera. Media slår upp stora rubriker om extremväder och faror som hotar var och varannan dag. Vad är meningen med att få folk att gå omkring och vara rädda för än det ena och än det andra? Matte har den senaste tiden fått frågan om hon är inte är rädd med varg i området och om det inte är farligt att gå i skogen.
Nej, Matte är inte rädd. Inte Husse heller. Men man skall ha respekt! Man får anpassa sig. Är det något som skrämmer är det relaterat till människor, inte djur.
På kvällen splittrades familjen igen och Husse tog med Modji på agilitykurs. Kvällens övningar gick ut på att träna kontaktfält och Husse anpassade uppgifterna till Modjis förkunskaper, för att inte göra det larvigt enkelt för en ganska erfaren hund. Lapska behöver utmaningar!
En utmaning möttes Aili av på kvällens noseworkkurs, där både bilsök och två inomhussök med flera smittade doftppunkter väntade. Förarna fick varsin liten metalldosa med doft i att fästa på någon annans bil, okänt var för bilägaren. Sedan fick alla, en i taget, söka igenom sin egen bil. Aili löste uppgiften fint. Kvällens två inomhusuppgifter löste hon också mycket bra med flera olika doftmarkeringar högt och lågt, i två olika utrymmen i klubbstugan. Aili var den enda av hundarna som visade var den icke smittade möbeltassen fanns bakom ett element, dock utan markering! Hon visade att hon visste att den fanns där genom ökad intensitet i nosandet, men släppte och jobbade vidare! Hon var den enda som markerade doften under ett hörn på en gummimatta! Att hoppa upp i en stoppad stol för att markera en högt placerad doft vållade henne problem! I möbler hoppar man inte upp i Ailis värld! Trots att Matte bad henne! Aili hoppade upp och ner lika fort, Matte visste nog inte vad hon gjorde.... hon ångrar sig snart, tänkte kanske Aili. Till slut litade Aili på att det var tillåtet denna gång och stående på bakbenen i stolen markerade hon fint lukten bakom ett papper på väggen.
Instruktören var mycket nöjd med Ailis sätt att arbeta. Hon arbetar lugnt och metodiskt, kopplad, igenom sökområdet. När hon fyndar duttar hon med nosen mot vittringskällan och vänder sig om och berättar om fynd för Matte. Aili vill ha ögonkontakt och bekräftelse. Ibland skallmarkerar hon även för tydlighet. Att göra ett avbrott i luktträningen och en nystart /omstart med ett helt annat inlärningssätt eller prägling på doften, förefaller ha varit ett klokt beslut i träningen av Aili. Man kan inte köra på lika med alla hundar i alla raser. Inlärning och träning måste rasanpassas och individanpassas och som förare måste man var lyhörd för just sin hunds behov. Aili är familjens fjärde Lapska i rakt nedstigande led efter Gázzi född 1998 och de har alla varit väldigt olika! Men även lika i sin lust att arbeta under besvärliga förhållanden med uthållighet. Tydliga släktdrag - men ändå individer och olika i mycket. Härliga hundar att jobba med har de varit allihop!
Så synd att inte fler gör mer med sina Lapska än att ha dem som renodlade sällskapshundar. Fler skulle behöva få visa sin arbetskapacitet för enklare avel på arbetsegenskaperna i en arbetande ras, för att säkra framtiden. Men det går åt rätt håll! Många är det som numera sett rasens kapacitet när man vill ha roligt med sin hund inom olika hundsporter! När Matte började utbilda Gázzi fanns det en enda person i hela landet som hon kunde hänvisas till, för att få råd i Lapskträning. En glädjande utveckling är det! Men inget är så bra att det inte kan bli bättre. Framför allt avelsdjuren bör ju få visa vad de går för. Arbetsprov för Lapsk för bevarande av goda arbetsegenskaper? För att få bli förälder måste en Lapsk visa att den kan och vill jobba på ett eller annat sätt. Man måste tänka framåt! För rasens överlevnad som arbetande hund. Enligt en uppgift Matte fick ta del av nyligen, finns det fler jättepandor än Lapska Vallhundar i världen? Tretusen Lapska totalt. Vet någon om det stämmer?