Torsdagen blev en dag med många turer. Någon morgonpromenad hanns inte med och hundarna fick rasta sig på tomten. Matte och hundarna for till Mormor och lämnade hus och tomt till unga T. och hennes husse. De lånar lillstugan ett par dagar på väg vidare till helgens lagtävling för räddningshundar i Nynäshamn. T. är en ung Lapsk Vallhund från Skåne, som tränat på räddningsläger i våras och i somras. Nu skall hennes husse vara behjälplig som funktionär, liksom Husse och Matte.
Besöket hos Mormor blev kort, då hon sov djupt. Matte hann ändå få kontakt med henne en stund innan hemtjänsten kom med lunch. Mormor har hämtat sig från nerkylningen i början av veckan, då Matte inte fick kontakt med henne. Hon svarade inte på tilltal. Nu var hon helt klar och kunde föra ett kortare samtal. Skönt. På söndag fyller hon 95 år och får nog uppleva en dag med mycket blommor, om än i stillhet.
Matte och de Lapska tog sedan en tur i skogen och Modji visade mycket tydligt att T. med sin husse nyss gått samma runda. Mopperundan över bergen , längs myren och genom skogen. En härlig och omväxlande skogspromenad. T. med husse återvände just som Matte gav sig iväg med sina hundar.
Då kom regnet! Strax innan Husse kom hem lite tidigare än vanligt. Planen var att åka till Rimbo där det var en årligen återkommande knallemarknad. Modji och T. skulle miljötränas bland mängden av vimlande människor och ett tivoli. Modji var där förra året som knapp 1-åring och blev nu lika förtjust i alla tappade korvar, korvbröd och hamburgare, som förra året. Det vill säga, Matte förmodar att den gegga på gatan som såg ut som något redan ätet i regnet, bestod av korv, bröd och burgare. Samt en hel del som Matte lika gärna kan vara ovetande om. Modji mådde bra i magen förra året och tycks inte ha tagit skada i år heller. Hon har en väldigt tålig mage, liksom sin Mor och Mormor.
Många hundmöten blir det en sådan här kväll och inte en enda gång hördes en hund skälla. Inget hundmöte var spänt och alla hundar var lika neutrala som alla människor. Man går där gata upp och gata ner mellan stånden och hälsar inte på alla man möter. En stor Golden eller Goldenblandis sjönk ihop självmant inför mötet med två Lapska ungtjejer. Den låg där mitt emellan stånden och lät tjejerna passera. Vänligare uppsyn får man leta efter! Både T-husse och Matte förundrades över hundens spontana platsläggande. Så snart Lapsktjejerna passerat, reste den sig och fortsatte.
På väg till bilen stötte Lapsksällskapet ihop med en träningskompis, som även hon var där för att miljöträna sin unghund. Bondhundarna behöver se något annat än skog och betesmarker!
På fredagmorgonen (för en stund sedan) fick Matte lite spontan viltträning. I trädgården snett över vägen stod en älgko, i år utan kalv, med huvudet i ett äppelträd. Modji skällde från verandan och Matte släppte ut hundarna på tomten och kommenderade TYST. Det fungerade bra på Gázzi och Násti. De stannade vid huset och struntade i älgkon. Älgkon stod lugnt kvar och iakttog hundarna. Då stack Modji ner till hörnet mot granntomten där hon befann sig ca 15 meter från älgen. Modji stod på bakbenen och skällde mot älgen, som började dra sig därifrån. Men när Matte kallade in Modji, lydde Modji mycket bra och kom direkt! Modji uppträdde så som hon borde ha gjort, om hon skulle jobba med renar. Modji visade ett stort djurintresse och skällde mot älgen när den stod still. När den började gå tystnade Modji och kom sedan på inkallning när Matte ansåg att hon skulle släppa älgen. Älgkon blev kvar på tomten intill, där hon stod och åt äpplen och tittade på Husse och de Lapska, när de gick till brevlådan för att hämta morgontidningen. Alla tre hundarna var tysta när de passerade älgkon!
Nu far hela familjen söderut över helgen och kattvakten flyttar in.
Tillbaka