Vinden tog i med iskalla nordostliga byar under hela dagen. Solen sken och det såg så skönt ut, men skönt var det endast i skyddade lägen i lä. Matte tog med hundarna på en långpromenad och gick "Älgebyrundan", samt en extra sträcka genom skogen. Som vanligt gjordes ett stopp på udden i sjön Hoven. På sjön syntes små vita skumgäss på vågtopparna i byarna, men det avskräckte inte Modji. Hon klvev runt i vattnet inne i en grund liten vik, men simmandet avstod hon ifrån och inte kastade Matte några pinnar för att få ut henne på en simtur heller.
Hela eftermiddagen låg sedan hundarna och gottade sig i solen, i lä från vedboden.
♦
På kvällen samlades träningsgruppen på brandövningsfältet i Järfälla/Barkarby. Där finns utmärkta möjligheter att träna mörkersök, i gångarna under marken. Hela rökhuskomplexet var väl uppvärmt efter dagens brandövning och därför avstods träning där inne. Modji har inte tidigare visat någon tveksamhet för att gå in ensam i helt mörka gångar på hittaövningar. Nu skulle hon få göra mörkersök med krav på markering. En figurant placerades ut i sänder, för att inga vittringar skulle slå i varandra. När Modji närmade sig ingången till kulvertsystemet ökade intensiteten märkbart och hon hade mycket bråttom in i mörkret. Matte stannade utanför. Ganska snart hördes Modji skallmarkera och då smög Matte in för att se var Modji befann sig. I gången låg stora trädockor som används vid brandövningar, de väger som en fullvuxen människa. Dem hade Modji tagit sig förbi och hon befann sig långt in under rökhuset. Där satt figuranten vid en trapp som leder upp i rökhuset. Matte hade glömt att instruera figuranten om att belöna när Modji skallmarkerade bra, så där satt Modji och skällde och skällde och väntade på belöning. Matte väntade på att hunden skulle belönas och figuranten väntade på att Matte skulle be honom att belöna. Modji bara skällde och skällde! Så kan det gå när man inte är tydlig som förare i hur man vill ha det. Nu kom det inte att spela någon roll, eftersom Modji fann sig i situationen och är den hon är. Hon skallmarkerade till dess figgen belönade henne. Att det var totalt mörker påverkade henne inte det minsta. Modji och figgen kom ut och sedan gömde figgen om sig i en trång gång, där man måste krypa in. Matte följde med in efter Modji i den första, större gången, för att eventuellt hjälpa henne att komma upp till det hål i väggen som ledde in i den mycket mindre gången. Modji sprang först bort och kollade trappen där det nu var tomt, sedan återvände hon och lokaliserade figgen in i hålet i väggen. När Matte gav lite stödljus hoppade Modji upp. Matte släckte lampan och Modji kilade iväg rätt in i kolmörkret. Nu var figgen instruerad att belöna på första skallet. Modji fick belöning och fortsatte ändå att skälla en stund till. Husse och Matte var mycket nöjda med Modjis arbete. För att man skall kunna se hur hunden arbetar i mörkret, kan man fästa en pytteliten lysdiod på sökskynket. Den syns endast som en ljusprick och lyser inte upp omgiviningen.
Násti fick ett frisök ute och hittade Matte långt borta nedanför en slänt. Därefter fick även Násti söka i kulvertarna under rökhuset. Hon hittade två figgar i två olika gångar utan några problem.
Gázzi fick ett frisök med en figurant vid trappen i mörkret och en uppe på lastpallar som stod staplade i utkanten av området. Figgen i mörkret lokaliserade Gázzi utifrån och letade sig in på egen tass. Vittringen steg uppför trappen och sipprade sedan ut genom väggen i rökhuset. Vittringen från figgen uppe på lastpallarna for iväg i vinden och placerade sig en bra bit därifrån. Där figgen låg fick Gázzi ingen vittring alls. Matte bad honom att belöna Gázzi, som blev brydd när rösten kom en bra bit bakom henne!
Gázzis son Ailu var med på träningen och fick lösa ett problem med en synlig figurant i en lektionssal. Bakom den synliga figuranten var ytterligare två figgar gömda i ett skåp. Ailu markerade först den synliga figgen och sedan markerade han mot skåpet. En i taget gick ut men Ailu lät sig inte luras, utan markerade skåpet igen.
♦
Nástis son Mánnu var på utställning i lördags och så här lyder kritiken:
"Mycket lovande hanvalp, maskulint vackert huvud. Vacker över och underlinje. Härlig benstomme, goda vinklar. Utomordentligt fina rörelser, bra pälskvalitet. Välvisad. Mycket lovande."
Det gladde naturligtvis uppfödarmatte som är ägare till lillkillen! Som inte är så liten längre.
Tillbaka