Regnet skulle komma på eftermiddagen så Matte skyndade sig ut i skogen med hundarna på morgonen. Hundarna var försedda med gula reflexhalsband/jakthalsband och pingla. Reflexhalsbanden för att Matte lättare skall upptäcka dem bland allt bärris och pingla för att de skall höras för Matte och övriga djur i skogen. Dessutom har ingen av de hundar som tagits av varg burit pingla! Erfarenheten från andra länder visar att vargen inte angiripit hundar med pingla. Varför vet man inte riktigt. Men en tanke är att vargen skyggar för ljudet, eftersom det inte är ett naturligt ljud.
◊
Modji fick inte vara lös eftersom hon är i slutet av sitt löp. De andra två fick först vara lösa båda strax upp i skogen på höjden. Där rullar sig Gázzi överallt i mossa och bärris. Alltid! Å så hon njuter! Násti äter blåbär med god aptit. Även odon slinker ner, men inga lingon. Modji var så frustrerad över att vara kopplad! En bit bort i skogen kopplades Násti eftersom en ensam lös hund inte är lika benägen att pipa iväg som två. Eller tre! Gázzi gick en bit framför det övriga sällskapet och väntade snällt när Matte bad henne. Halvvägs är naturen öppen, med tallar på vitmosse och fönsterlavklädda bergknallar. Där står den urgamla mopperamen lutad mot ett träd. Därav namnet på denna skogspromenad!
Här är det ytor lämpliga att träna uppletande på! I bergskrevorna är det tjockt med bärris att gömma saker i! Föremålet fick bli Gázzis reflexhalsband. Alla hundarna bands upp och Matte vallade en ganska liten sökruta. Gázzi var först ut och de andra fick vara publik. Men visslingar och rop var FÖRBJUDNA! Det klarade de över förväntan! En mer lågmäld hejarklack än gänget på Söderstadion... Gázzi fick göra fyra uppletanden och skuttade runt i riset med stor glädje! Násti fick endast ett uppletande, men inte särskilt lätt, eftersom Matte gömde föremålet under en tät grangren, som låg utefter marken. Så var det då vildhjärnan Modjis tur! Hon hade fått se hur de andra gjorde och visste precis! Men det var nog inte fullt så lätt som hon trodde att det skulle vara. Först kopplade hon inte på näsan utan sprang på måfå och använde nog synen mest. Men föremålet låg rakt ut och endast en liten bit, så snart kom hon rätt och då klickade Matte. Varpå Modji släppte föremålet. På ett apportkommando plockade Modji upp föremålet igen och bar det till Matte i utbyte mot godis. Två uppletande till och sedan struntade Modji i Matte och åt blåbär i stället.... Men så kan man ju inte sluta en träning! En ren apportering på kort avstånd fick bli avslutet. Det utförde Modji riktigt bra!
Nästan hemma ligger en gigantisk rotvälta en bra bit över marken. En jättegran! Hundarna klättrade upp på stammen via rotsystemet som nu är frilagt från jord. Även Gázzi! Alla bands åter upp och så fick de lite enskild träning. Modji fick börja och hon springer numera längs stammen och tar sig emellan alla grenar och kvistar som en slalombana. Hon har en otrolig balans som kommer att behövas när hon springer i rasmiljöer. Här har hon gått sedan hon var riktigt liten, men då med Mattes stöd tätt intill. En god balans ger en hund en säkerhet och ett gott självförtroende! Hundlekar går ofta ut på att tackla varandra ur balans. Modji klarar ju mycket bra av att leka med väldigt mycket större hundar och i ruinerna tar hon sig fram överallt utan att tveka och i god fart.
Hundarna och Matte hann vara ute på tomten en del och när Matte var bakom huset på berget satt Modji troget och väntade på framsidan, vid grinden mot baksidan.
Sedan kom regnet!
Tillbaka