Onsdag.
Vid besöket på Åland nyligen, med mycket bra träning på en verkstadstomt bland annat, fick Aili en present! Hon fick en ganska stor och massiv gjuten pingla att bära under stora frisök. För många år sedan nu, när Lapskreviret plötsligt kom att ligga mitt i ett vargrevir, delade Länsstyrelsen ut reflexhalsband med vidhängande klocka för hundar att bära i avskräckande syfte. En mindre klocka likt på en skällko. De var definitivt bra - så länge det var barmark och så länge hunden inte gick med lågt huvud och nosade i undervegetation som bärris. Då fylldes klockan och kläppen blockerades av snö eller ris, varpå inget ljud kunde produceras. Matte testat några olika typer av pinglor/bjällror, som samtliga varit för små och ljudsvaga.
När Ailis mormors mor Gázzi kom i räddningssökträning tillsammans med Matte, insåg Matte att en bjällra på hunden skulle underlätta för att kunna följa hundens rörelser bland rasmassor långt ut från Matte. Vilket definitivt väckte viss förundran och man undrade om inte hunden skulle störas av ljudet. Gázzi kunde inte ha brytt sig mindre och Matte kunde i alla fall aningen bättre följa sin hunds rörelser under träning i både rasmassor och ruiner på ett övningsområde. En typ av träning där man en stor del av söket inte har möjlighet att se sin hund arbeta.
Av någon anledning slutade Matte använda någon form av bjällra vid räddningssökträning och mest troligt är att det berodde på svårigheterna att få tag i någon för ändamålet tillräckligt robust variant och hörbar för Matte, vars hörsel började försämras gradvis för väldigt många år sedan. Nu finns en sådan robust bjällra för Aili och på onsdagkvällens stora frisök på en industritomt fick Aili bära den runt halsen. Även en hörapparatsförsedd förare kunde mycket väl höra det distinkta ljudet från Aili när hon i mycket god fart sökte i området!
Klicka för större bilder.
Tre figuranter var gömda i en del av träningsområdet som gruppen sällan använder sig av. På så sätt fick Aili i princip ett nytt område att söka igenom. Matte visste inte var figuranterna var gömda och hade en "facit" med sig för att inte fastna eller komma utanför sökområdet och dra ut på tiden onödigt mycket. Fler skulle hinna köra sina hundar under kvällen. Aili fick söka tomt länge och som första hund att starta på kvällen fick hon jobba medan solen stod rätt högt. Matte fick en powerwalk och varmt blev det. Aili jobbade mycket bra under tystnad med bra sökmönster och så småningom hade hon hittat de tre gömda personerna. Pinglan var mycket bra för Matte, för att kunna veta var Aili rörde sig och för att veta var det var avsökt inne bland diverse föremål där Aili rörde sig osynlig för Matte. Ett stort tack för den!
Ailis son Sumo fick ett problem att lösa, när Husse klättrat över ett stort antal järnbalkar för att kunna krypa ner i en hålighet och gömma sig. Sumo fick vittringen, som sipprade ut längs marken och valde helt resolut att krypa in under balkarna hela vägen fram till Husse, där han skallmarkerade fint. Mycket imponerande!
Matte gläds åt att de goda arbetsegenskaper som Gázzi bar på, i kombination med bra fäder, förts vidare till hennes avkommor i flera generationer. Gázzi, född 1998 och den första Lapska Vallhunden som blev certifierad räddningshund i Sverige. Måtte rasen även framledes ses som en bra arbetshund lämplig för både renskötseln och andra krävande hundjobb.
Nyligen på Ålandsresan och vid besöket i Norrtälje, som så oändligt många gånger under åren, ville nyfikna veta vad det är för ras på hundarna - nu på Aili. Man fastnar för utseendet! Inte minst för den bruna färgen. Storleken är tilltalande. Tyvärr köps en Lapsk Vallhund ibland blott och bart på grund av sitt utseende och något egentligt intresse för vad det är för typ av hund och vad den kan prestera förefaller inte ha funnits. Man överraskas av en energisk hund med mycket motor, mycket självständighet och lätthet att ta till skall och har fått mer hund än planerat. Man tycker sig ha en problemhund, när det är man själv som hundköpare som är problemet. Man tog aldrig reda på tillräckligt noga vad en Lapsk Vallhund är avlad för att kunna fungera som! Vilka egenskaper som krävs av en renvallande hund. Man var aldrig intresserad av mer än hundens utseende.Tyvärr. En rastypisk och mycket bra hund beskrivs som en problemhund. Vilket är djupt orättvist.