Nu törs Matte skriva detta. Det känns små knyttknuffar på lite olika ställen. Det finns liv inuti Modji. Hon är inte bara bredare över magen. Naturligtvis känns det jättebra. Men glädjen grusas av att utvecklingen kanske inte gått samma lyckosamma väg på andra sidan vägen. Där tiken först visade alla tecken på dräktighet. Så hände något. Man skall aldrig ta något för givet. Varför ingen av Mattarna riktigt vågade hoppas på något. Nytt liv är ett mirakel. Varje gång. I Modji finns det liv. Kontakt har etablerats. Det är inte långt kvar nu. Matte håller tummarna och nästan andan....
På torsdagen var det betydligt kyligare, med en kall vind över nejden. Solen kämpade tappert och lyckades till slut, med vindens hjälp, segra över molnen. Matte och hundarna tog en promenad i området. Inte så himla lång, men en sväng över berget blev det. Kärrvägen runt. Uppförsbacke från vilket håll man än går. Konditionshöjare. Denna sväng promenerade Násti 4½ timme innan Modji föddes. Ett foto togs. Då först såg Násti dräktig ut! Inte bara överviktig. Familjens hundar hålls hårt vad gäller övervikt. De måste orka jobba! Överviktiga hundar är ett lika vanligt problem som överviktiga människor. Násti har mycket snabbt kommit i form efter dräktigheterna och hon har aldrig haft hängjuver. Ett halvår efter nedkomst har hon både presterat fantastiskt bra på utställning och klarat en funktionskontroll. Modji är mycket välmusklad och i mycket god kondition även hon inför födseln. Det skadar inte. Tvärtom!