Colin/"Dima" har nu flyttat in för gott i Ailis flock. Dima har fått en ny matte, samt en husse och en lekkompis och 'storasyster' i nioåriga Aili. Han har funnit sig mycket väl tillrätta i sin nya flock och efter en kort prövotid är han nu registrerad som Mattes nya hund. Matte och Husse sökte "en glad skit som vill hänga med på allt roligt vi gör tillsammans med våra hundar".
Colin kom i deras väg. Allt stämmer! Bortsett från att en ettårig hund inte var vad som söktes. Matte har svårt att försvara att man vid Mattes och Husses ålder tar sig an en ettårig hund, med så mycket tid kvar av sitt liv! När inte Matte och Husse har det. Matte hör sig själv: "Jag skulle inte sälja en valp till mig själv i min ålder". Matte ångrar inte en sekund att inte en av Ailis valpar blev kvar här hemma! De kommer mycket bättre till sin rätt där de nu finns med sina ägare! De lever aktiva och bra liv. Så hamnade Dima ändå här. Hur gick det till?
Matte har under årens lopp då och då tillfrågats om hon känner till någon som söker en vuxen hund som måste omplaceras och tänkte att "det dyker väl upp någon lekkompis till Aili så småningom". Hösten gick och Aili visade allt tydligare att hon ville LEKA! LEKA MED EN ANNAN HUND! Det blev allt tydligare att Aili åldrades när hennes mamma Modji lämnade flocken. Aili saknade en hundkompis i sin egen flock. Någon omplaceringshund dök inte upp och det var ju jättebra trots allt. Två saker visste Matte och det var att på Blocket ville hon inte söka en kompis till Aili. Inte heller utomlands. Matte googlade och Matte hittade grupper på FB för omplacering av hundar. Direkt och privat. Hundar från Hundstallet önskade för det mesta att få bo som ensamma hundar. Matte hittade Hundar Utan Hem. En ideell förening där man kan söka på olika kategorier enligt de önskemål man har. Typ av hund, storlek och aktivitetsnivå. Matte tittade och läste och hittade ingen lämplig hund. Hittade att man även kunde söka under rubriken "Hundar i Sverige". Samtliga hundar där befann sig i Sverige och sökte nya hem.
Så dök Colin upp en dag för en månad sedan ungefär. Det framgick att han föddes och hittades ensam och övergiven två månader gammal i Ryssland, men kom till Sverige och ett privat hem redan fyra månader gammal. Där hade han levt ett mycket bra liv med sin matte, som vartefter Colin blev en slyngel inte kunde ge honom allt han behövde. Han ville inte bo i lägenhet. Han ville bo i hus med tomt och möjlighet att kunna rasa av sig överskottsenergi dagligen. Han var i samma storlek som Aili och Matte och Husse kände att det här var nog hunden de sökte. Det stod att Colin behövde ett hem med mycket hunderfarenhet.
Matte fyllde i en intresseanmälan för Colin och den var mycket omfattande och bestod av en mängd frågor kring boendeförhållanden, hundkunskap och hunderfarenhet. Man fick svara på många frågor genom att själv berätta hur man tänkte kring olika hundfrågor helt allmänt och vad gällde hundhållning. Som: "Hur länge tycker du att man kan lämna en hund ensam? Hur skulle du göra om hunden inte gör som du säger? Samt många, många fler frågor. Så himla bra! Tyckte både Matte och Husse. Man måste även lämna referenser. Sedan vidtog en orolig väntan. Troligtvis var inte Matte och Husse ensamma om att visa intresse för den snygga hunden som presenterades som "Vackra Colin". Så kom samtalet som Matte hoppats på. Det är en ideell förening och alla jobbar med detta på sin fritid. Man ringer bara den som är tänkbar ny ägare till en specifik hund. Matte intervjuades noga! Matte fick åter uppge referensernas kontaktuppgifter och efter samtalet förvarnade Matte dessa om kommande samtal kring ett övertagande av Colin.
Timmarna gick och till slut fick Matte veta att hon var godkänd av Hundar Utan Hem för att ta över Colin och hans ägare gillade vad hon hade fått höra från föreningen. Matte fick ägarens kontaktuppgifter och sedan flöt det på.
Hundar Utan Hem har varit mycket noggranna vid valet av nya hem, till hundar vars ägare sökt deras hjälp för en omplacering! I slutändan är det självklart hundens ägare som själv avgör var hunden skall hamna! Alla frivilligarbetare i föreningen fungerar som mäklare. Alla hundar som behöver omplaceras har inte ägare som varit så engagerade i allt som Colins första matte. Colin har haft ett väldigt bra liv sedan han kom till Sverige och hans första matte har lärt honom en massa viktiga saker under deras tid tillsammans! Han fått mängder med kärlek! Han har lärt sig massor! Han har haft kattkompisar och hundkompisar och han har sluppit vara ensam. En riktig turkille!
Men Colin blev tonåring och krävde mer. Ett annat liv än vad hans matte kunde erbjuda honom. Det är en enorm styrka att kunna erkänna att man inte längre räcker till! Att fatta det oerhört svåra beslutet att söka ett nytt hem till den hund man längtat efter! Älskat och gett ett bra liv sedan han var bara fyra månader. Ett stort tack till Colins första matte som lät honom flytta ut i skogen och bli Ailis kompis och Mattes nya träningskompis. Nu är nu och framtiden vet ingen något om. Man kan skriva papper om sådant. Vad som händer om Matte och Husse skulle bli oförmögna att ha hund eller dö. Colin skall aldrig behöva hamna på Blocket eller på Hundstallet.
Man lever längre som hundägare sägs det och förhoppningsvis håller sig Matte vid liv bättre när hon får fortsätta vara hundaktiv. Colin som nu lystrar mycket bra till sitt smeknamn Dima sprider mycket glädje i flocken! En sjövild hund som sätter fart på alla, men även kan konsten att koppla av.
Dima är en glädjespridare av stora mått och på onsdagens träning visade han vilken bra näsa han har ! Hur oberörd av miljön han är! Vilket stor figurantintresse han har! Räddningssök är något som passar honom!
Tack Hundar Utan Hem för att ni finns och bidrar till goda matchningar. Den avgift man betalar för sin hund går oavkortad direkt till Hundar Utan Hems verksamhet. Ägaren får ingenting. Tack även till förra ägaren! Tack för Dima!