Söndag.
Vitt, vitt, vitt! Men inte av snö utan av frost. Dimman, den fuktiga luften hade under natten försett varenda barr och varenda gren och allt annat med en gnistrande vit frostbeläggning. Det var isande råkallt med fyra minusgrader ute. I Mattes sovrum var det fjorton grader när hon vaknade. Rummet i vinkel nås dåligt av värmen från den ny luftvärmepumpen. Det är den första vintern sedan inflyttningen för nitton år sedan, som Matte inte måste tända en brasa för att värma upp hela huset, som första handling på morgonen. Medan kaffevattnet kokar upp. Den här morgonen blev ett undantag och en brasa tändes för extra mysvärme under kaffedrickande och tidningsläsande. Vilket inte höll kvar hundarna i stugan särskilt länge. De ville snart ut för att ligga i uterummet. Inte uppvärmt, men hållande aningen högre temperatur än vad som gäller utomhus.
Matte hade tänkt ut en plan för dagen. Någon långpromenad kändes inte viktig efter lördagens myckna gående på golfbanan. Mitt på dagen begav sig flocken iväg till Torpet, en dryg halvtimmes biltur närmare kusten i ostlig riktning. När man kommit till Riala kan man endera åka till Bergshamra och sedan söderut på Södra Kustvägen, eller så kör man förbi de många sjöarna via Wira till Roslags Kulla och därefter norrut på Södra Kustvägen. Vackra vägval vad man än väljer och hörande till Södra Roslagen. Populärt som utflyktsmål för Stockholmarna. Även kallat "en av de gröna kilarna runt Stockholm". Hundarna är nöjda med att ha två egna revir i trakten. Nu valdes den nordliga vägen över Bergshamra skärgårdsby, mellan Norrtälje och Åkersberga.
Vid ankomsten till Torpet uppstod ett problem. Dubbelgrinden stängs med en träklyka som läggs över de båda grindhalvorna. Den var hårt fastfrusen i den fuktiga, ännu dimmiga och frotstfyllda luften. Matte klarade inte av att öppna grinden. Husse försökte och var nära att ge upp, när en svag rörelse kunde anas. Husse tog i med en sista kraftansamling och slog till med näven för att få klykan att släppa och lyfta och det lyckades till sist.
De båda hundarna uppskattade besöket och nu kände sig Dima som hemma! Han kände igen sig och gjorde som Aili. Staketet måste patrulleras av och reviret måste undersökas doftmässigt, innan man ägnar sig åt något annat. Dima upptäckte nu att överallt fanns det pinnar att ta hand om! Små pinnar, stora pinnar och hela tallgrenar hittade Dima. Han fick svårt att välja och växlade flera gånger mellan pinnar av olika storlekar. Aili strosade omkring över hela tomten och här och där fanns något som var lite mer intressant och där blev hon kvar och nosade länge. Husse och Matte inspekterade staketet som vanligt. Då och då får något djur för sig att hoppa över och lyckas inte riktigt, varpå fårnätet sackar och stängselkrampor släpper. Det uppstår möjligheter att ta sig ut för hundarna. Inte för att någon någonsin försökt. Men med Dima vet man ju inte riktigt ännu. Han förefaller inte intresserad av höjdhopp i nuläget, men det kan ju ändras om möjligheten uppstår.
Den råkalla luften trängde igenom och det blev ruggigt och när hundarna drog sig till Matte och Husse kändes det som att de var rätt nöjda med vistelsen vid Torpet. Flocken for vidare söderut längs den gamla kustvägen, mot Roslags Kulla och den gamla träkyrkan intill Östanå slott och fäljeläget för överfart till Ljusterö. Här tar man höger och kör västerut för att komma hem till det permanenta reviret. Längs vägen tillbaka till Riala. Där kommer man tillbaka på vägen hem genom skogen, över byn Sättra. Några kilometer efter avtaget vid kyrkan når man den gamla Vallonsmedjan Wira Bruk med anor från 1600-talet. I Tingshuset är det numera en restaurang/café och så här års serveras lunch i helgerna. Hundar är tillåtna men det är rätt trångt mellan borden och efter utomhusvistelsen kände Matte att de nog låg bäst i den nu uppvärmda bilen. De trivs fint i buren i Husses nygamla bil. Matte har köpt tjocka och isolerande dynor och bäddat med fällar och filtar för hundarna att kunna bädda in sig i om de vill.
Många besökare var det, miljön är fantastisk och lockar många til promenerande i den omgivande byn. Några skridskoåkare slog sig ner vid bordet intill. Lasange var dagens special och Husse och Matte lät sig väl smaka med lättöl från det närbelägna lilla bryggeriet Roslagens Brygghus.
Hem for flocken innan bilen kylts ut och nog är det lyx att ha fina Wira halvvägs mellan de båda reviren. (Matte är inte sponsrad för att göra reklam. Vill bara tipsa!) Matte tipsar även gärna om ett besök i resten av vackra Roslagen norr om Stockholm. Populärt sommartid.