Tisdag med snö och fyra minusgrader. Vinter. Hundarna gladdes och for runt på gräsmattan, innan Matte fick ordning i ledet och kunde koppla gänget ystra damer. Promenaden blev hyfsat lång på vägarna i området. I det tunna snölagret blev det tydligt vilka hus som är bebodda så här års. Perfekt spårsnö!
Så var det träningsdags igen på kvällen. Denna vecka var platsen åter den stora upplysta hallen i Vargmötet i Vallentuna. När vägen dit bestod av ren isgata med två bilar liggande på slänten ner mot sjön, var det ljuvligt att få köra hundarna på torrt och halkfritt underlag! Bilar flyttas, försvinner och tillkommer och förändrar därmed området kontinuerligt.
Nástisonen Lime var med även denna kväll, men brorsan Epic var upptagen på annat håll. Lime fick börja sin träningskväll med att springa lös i området. Han tar för sig bra och har inga problem med att gå ut på egen hand och han är trygg i att kunna återfinna sin husse. En självständig kille med stor nyfikenhet, som inte räds miljön. I och med denna runda var området väl avvallat inför de vuxna hundarnas träning! Lite kissfläckar och dofter från lillgrabben som störning.
Matte hade planerat Modjis sök redan hemma och Husse hade inget att invända. Bäst att fråga då det är han som går kurs med Modji.... Husse och Matte brukar träna på så sätt att hundarna ibland får "bingo" efter en knepig sökuppgift. Modji har inte erfarit det, vad Husse kunde minnas, så nu tyckte Matte att det var dags. Alla tre figgarna placerades i en och samma container. Dörren var placerad på kortsidan som vette mot ytterligare en container. Avståndet mellan dessa containrar var lagom för att kunna öppna dörren. En tredje container bildade grupp med de övriga två. Containergruppen var placerad mitt i lokalen. Knepiga vittringsförhållanden alltså. Dörren lämnades med endast ett par centimeters öppning. Modji släpptes in i området och sökte genast av den ena kanten mycket bra, därefter vände hon upp mot Matte och frågade om nya direktiv och dirigerades om till den motsatta sidan. Även denna sökte Modji av mycket noga, ända från ingången och ner. Snyggt! Alla väggar/ytterkanter avsöktes först. Därefter grep sig Modji an den större ytan mitt i området. En del i området är inhägnad med högt stängsel och försvårar för hundarna, som måste ta sig runt den delen.
Modji jobbade sig i cirklar allt mer mot mitten av området och började få aningar av vittring. Vittring som kom och gick. Matte lät Modji jobba helt ostört och den enda styrningen skedde genom att Matte rörde sig i olika riktningar. Matte var tyst och ville påverka så lite som möjligt. Modji hade ett problem att lösa och hon skulle lösa det själv. Matte kunde se att vittringen kunde fångas långt innanför containrarna mot den bakre väggen, men helt nära containrarna fick Modji ingen vittring alls. Till slut gick Modji på gamla meriter och placerade vittringen där hon fått den när figuranten varit placerad på ställaget intill väggen. Även det en svår lega där vittringen landade långt från legan. Modji testade även att krypa under grinden in i det inhägnade området och försvann lite väl långt bort. Matte ropade "tillbaka" och Modji vände åter under grinden och sökte i rätt område. En inkallning var inte aktuell, bara att hon gick tillbaka till där hon kom ifrån. Ett kommandoord som hindrat Gázzi från att balansera ut på rangliga rör m.m. under årens lopp.
Matte klappade till i händerna och fick Modjis uppmärksamhet om det behövdes, varpå Modji läste Mattes kroppsspråk och jobbade vidare. När Modji jobbade på sitt håll smög Matte fram och öppnade containerdörren ytterligare några centimeter. När Modji åter närmade sig containrarna hade hon aningen lättare att hålla kvar vittringen och fokuserade mer kring containrarna. Matte stod stilla och tyst och lät Modji jobba. Som hon jobbade! Men en beundransvärd envishet jobbade Modji i ett mycket bra tempo med vägvinnande steg utan att vid något tillfälle visa tecken på att ge upp. Till slut fick hon också utdelning på sitt slit och lokaliserade gänget i containern. Bingo! Skallmarkering vid dörren, som Matte öppnade och där inne satt tre figurer och delade ut godis, mot att Modji skällde ut dem ordentligt! Det är inte alltid så lätt att ha is i magen och låta hunden jobba ifred! Men viktigt! Modji hade att göra ett bra tag innan hon löste uppgiften, men hon löste den själv. Nu lärde sig Modji att det lönar sig att jobba vidare, även om det är svårt och tar tid. Hon skötte sig jättebra, men Husse våndades där han satt i containern och allt bara var tyst omkring honom. Jobbade Modji överhuvud taget?
Násti fick ett motsvarande sök och hade lite lättare att lokalisera gänget i containern. Trots en dörrspringa på endast någon centimeter. Helt väntat av en rutinerad räddningshund! Husse var mycket nöjd. Gázzi fick en figge på ett flak till en picup där vittringen blåste in mot en grävare strax intill. Gázzi placerade figgen i hytten enligt gammal erfarenhet och blev lite förvånad när han låg strax bakom hennes rygg i stället. De två figgarna i containern hade hon problem med och Matte styrde upp henne av hänsyn till figgarna. Gázzi var där för att ha kul, inte för att lära sig något. Alltså kopplade Matte sin hund och fick henne att fokusera på containrarna. Gázzi fick skälla ordentligt och belönades.
Så var det lillkillen Lime. Två figgar låg ute i var sin ände av byggnaden och vittringarna kunde inte slå i varandra. Lime stack iväg och hittade pinnar och annat att leka med. Inga krav! Inga kommandon! Bara lek på den här nivån!
Så rätt som det var fick han en vittring! Matte gick bredvid Limes husse och ingen visste var figgarna var placerade, för att inte omedvetet styra hunden. Lime gjorde som sin mamma, mormor och halvsyster när han fick vittring av människa. Han strök bak öronen och sänkte kroppen. Han intog en låg och vänlig profil i sitt närmande av en människa, med budskapet: "Jag är liten och snäll! Du behöver inte vara rädd för mig!" Ett mycket lättläst budskap! Toppen! Lime jobbade intensivt kring grävmaskinen. Kröp under den flera gånger och runt den, men upptäckte till slut att det var på flaket till picupen intill som människan fanns! Snyggt jobbat av en ung hund, som inte har några förutfattade meningar som sin mormor! Ett bevis på bra figurantintresse än en gång. Lime fick belöning och for vidare i den stora hallen. Så försvann han bort i ett hörn och en röst hördes belöna killen. Limes husse och Matte skyndade dit och fann Lime ätandes godis hos en figge gömd intill väggen. Lime var yster och ville möta sin husse och därvid knuffade han till en stor boardskiva lutad mot en ställning i legan. Skivan föll med ett brak bakom Lime! Jisses vilket brak! Ett antal människor hoppade till och Lime hann undan med näppe nöd. Men Lime är en nyfiken och ljudtålig kille som återvände till sin flock med en gång. Varpå alla gick in bakom skivan och väntade på att Lime skulle ansluta sig. Han var smart och kom in bakvägen! Men så lätt gav sig inte Matte. Att få Lime över den liggande skivan var ju målet. Alltså matades Lime ut samma väg som människorna gått in, ööver skivan, vilket inte innebar några problem för Lime. Han brydde sig inte det minsta om att skivan nyss brakat ner mer eller mindre över honom. Självklart skall hunden hoppa undan när något faller! Att stå kvar vore korkat. Det viktiga är att hunden avreagerar på kortast möjliga tid när något skrämmande inträffar och inte lägger på sig ett obehag. Detta kom att bli en form av mentaltest på Limes nervkonstitution. Husse och Matte var mer än nöjda med Limes reaktion!
För säkerhets skull avslutade Husse med att ensam gömma sig på samma ställe där skivan brakat ner, ännu en gång. Lime togs ur bilen och nu närmade han sig byggnaden med en stor positiv förväntan! Varken pinnar eller annat tuggbart var intressant. Lime ville leta försvunna gubbar! Han släpptes lös och letade nu mer medvetet efter vittring, varpå han lämnade sin husse och fyndade sin figge borta i hörnet på den nerrasade skivan. Inga tveksamheter. Inget kvarstående obehag. Bara jättekul! Vilken liten kille! J