Så sant! Till Nederländerna far även Mattes kille Mánnu, för att visa hur fin han är. Matte fick ju även glädjen att träffa sin grabb när han kom med och hämtade hem lillebror Pirak. Epic/Adja och Lime/Aiko finns i närheten och Matte ser fram emot att följa småpojkarna på nära håll. Men hur det än är så har Ante lämnat ett stort tomrum. Att ha ett knytt i huset att lära om livet och världen utanför, är något alldeles speciellt. Vips så är de gängliga tonåringar och knyttiden är förbi för gott.
När Ante farit iväg satte Husse och Matte igång med att riva valphagar och extraväggen i matrummet/glasrummet. Därefter styrdes kosan norrut för en tur upp i Roslagen med besök i Penningby. Hundarna fick följa med. Lite semesterkänsla.
På tisdagkvällen tog Husse med sig Násti och Gázzi för räddningssökträning på Ramirent i Veddesta. Båda hundarna fick varsitt stort frisök med två figuranter gömda på slutet. Båda hundarna skötte sig bra och Husse var nöjd. Matte tog med Modji för rallyträning på fotbollsplanen hemma. Cykeltransport dit och hem. Modji skötte sig jättebra och höll god kontakt. Inget nosande och inte mycket intresse för omgivningen. Härligt!
På onsdagkvällen tränade kursarna på Rydbokrossen och Husse for dit med Modji. Vid ett tillfälle låg en figurant gömd i en fläktförsedd container. Fläkten var avstängd när figgen gömde sig. Modji passerade en cistern en bit därifrån och visade inget intresse. Strax därefter skallmarkerade hon mot cisternen. Blindmarkering? Inte likt Modji. Husse förstod ingenting. En träningskompis uppmärksammade att fläkten i containern gått igång. Vittringen från figgen som var gömd i containern blåstes ut med kraft genom den gallerförsedda väggen och placerades vid cisternen! Modjis skallmarkering var alltså inte fel. Det är många faktorer som samverkar när hunden och föraren tillsammans skall hitta en försvunnen/gömd person. Utan "facitgubbe" finns en risk att föraren inte kan lokalisera figuranten/vittringskällan.
Matte var hemma med de övriga hundarna och tog med Násti på en cykeltur i områdets kuperade terräng. Nástis kondition var god och hon sträckte ut ordentligt på stegen i en flytande och vägvinnande trav. Vid hemkomsten var hon inte alls trött. Gázzi får numera cykelturer endast i promenadtempo och inte särskilt långa.
Matte avslutade kvällen med Gázzi och Násti vid en värmande och rogivande brasa i eldningskorgen vid uteplatsen. Mörkret föll och myggor och knott var försvunna. Inte en människa någonstans. Matte trivs i skogen. När Husse och Modji kom hem, hade elden slocknat och det var dags att krypa till kojs.
Matte har glömt att berätta om Modjis snokkompis. Samtidigt som Pirak lämnade familjen omkom den unga snoken på vägen utanför huset. Han hittades ihoprullad i försvarsställning. Inte trasig. Död. Modji fick komma och titta för att kunna inse det meningslösa i att fortsätta att leta efter den. Hon blev först glad åt att återse sin kompis. Närmade sig försiktigt och nosade omsorgsfullt. Därefter backade Modji sakta en lång bit. Sänkte huvudet, vände och gick hem. Matte begravde snoken intill bäcken, utanför tomten. Lite senare fick Matte höra att en fritidsboende person en bit bort hatade allt ormlikt och noga slog ihjäl även kopparödlor. Modji har helt gett upp intresset för bäcken. Hon tyckte verkligen om den här lilla snoken! Det gjorde även Matte.