Lördag.
Mycket snö har det kommit och mer är på väg! På lördagen var det uppehåll fram till eftermiddagen. Matte behöver gåträna och hundarna behöver frå springa fritt i snön. Lapskflocken begav sig till golfbanan för att kolla läget. Parkeringen var plogad i en slinga, vilket möjliggjorde för hågade att ställa ifrån sig bilen. Några bilar stod där redan och det mest troliga var att det var skidåkare som var ute. Tjugo centimeter ny, blöt snö hade fallit över den packade snö som redan låg där och det kändes föga troligt att någon annan än Matte skulle vara ute och promenera på golfbanan. Ingen syntes till så långt ögat nådde och hundarna släpptes lösa ur bilen.
Matte tog sig an dagens pensum av gåträning med höga benlyft. Föst en krycka och så den andra, ett litet stycke frmåt. Stadigt och noga kontrollerat, stadigt placerade bredvid varandra, lyfte så Matte först det opererade benet och satte ner foten mellan kryckorna. Sedan lyftes det friska benet och foten placerades aningens aning framför kryckor och vänsterfot. Tillhörande det opererande benet. Så började allt om igen. Ett ganska kort och långsamt, men mycket kontrollerat steg i taget. Husse tog sig fram snabbare och hundarna sprang mellan Husse och Matte i den djupa snön. De fick jobba en del och det var ju meningen! Det var ingen fluffig och flygande snö detta! Den grep tag om kryckorna och fötterna måste upp ur snön för att kunna flyttas ovan ytan. Här kunde inte Matte fuska och fösa fram fötterna och hundarna måste häva sig upp ur snön och vräka sig framåt i stora och rätt ansträngande språng. När de tog avstamp tenderade de att även sjunka ner i den underliggande, gamla snön, varför sprången blev än mer ansträngande.
Matte hade en av avståndsskyltarna som mål för egen del och där tyckte även Husse att det fick räcka. Flocken vände åter mot parkeringen. Som omgärdades av höga plogvallar överallt, utom på en kort sträcka längst bort från utslagsplatsen på driving rangen. Kommen nästan fram till utslagsramperna lockade lite vila och Husse sjönk ner i snön på hundnivå. Vilket Aili uppskattade mycket och tog det som en lekinvit. Husse kastade den ena mycket lösa snöbollen efter den andra upp i luften! Aili hoppade och bet sönder snöbollarna och letade efter dem i snön. Leken blev vildare och vildare och några snöbollar beövdes inte för att Aili skulle vilja härja med Husse i snön. Modji stod bredvid och såg aningen ambivalent ut. Ville hon vara med och leka eller inte? Hon höll sig undan på behörigt avstånd när Aili lekte loss med Husse. Aili har alltid föredragit den sociala leken framför lek med föremål. Ett sätt att leka som ofta glöms bort, då man alltid involverar någon form av leksak som det skall kampas med eller som skall hämtas. Många hundar leker gärna med sina människor på samma sätt som med varandra! Brottningslekar!
Efter fyrtiofem minuters gående och ca 300 meter totalt, var Matte tillbaka vid bilen, tillsammans med resten av sin flock. Det var ingen bekväm snöpromenad i framåtlutad ställning och med all tyngd på kryckorna. Någorlunda bevarad armstyrka räknar Matte som ganska god säkerhet, för att kunna ta sig fram så här tre veckor efter operationen. Träningen hemma gör sitt till, för att styrkan i benen gradvis blir bättre. Även i magen och ryggen. Att gå i tung snö är bra träning för alla tänker Matte. Nöjd kände sig Matte med att hundarna hade fått springa fritt under ansvar på lite ytor i snön. Att de var nöjda gick inte att ta miste på!
Husse och hundarna låg lite före Matte på vägen tillbaka till bilen.
Just som eftermiddagsfikat var klart började det åter snöa. Sedan snöade det och snöade och snön vräkte ner hela kvällen och natten och på småtimmarna försvann strömmen. Igen. Söndagsmorgonens kaffe fixades tack vare braskaminen i gjutjärn med plan ovansida.
Klicka för större bild.
