Dimmig måndagmorgon. Matte tog med hundarna upp till sjön och känslan av oändlighet var speciell. Det kunde ha varit stora havet som låg framför Matte och hundarna! Den motsatta stranden, 500 meter bort, syntes inte. Så vackert, med hällar, stenar och vassruggar som tonade bort i intet längs stränderna. Det mycket vackra ljuset när solens strålar kämpade sig genom det grå. Underbelyst. Genomlyst. Matte släppte hundarna lösa och tror inte att de brydde sig nämvärt. Mer än att sikten över sjön och spanandet efter Lomfamiljen funkade halvdant.
Matte skrotade längs stranden och hundarna höll sig i vattenlinjen på ömsom flata hällar, ömsom brantare bergknallar och ibland steniga stränder. Rester från sommarens picknickkorgar föreföll ligga kvar som smulor här och där. Till synes helt rena klipphällar uppmuntrade hundarna till nosande, snusande och slickande. Fågelskit måntro? Matte vet faktiskt inte.
Bort mot Älgeby gick promenaden och där slog sig Matte ner och njöt på bänken på hundarnas "lekudde". Klart avgränsad och tydligt överblickbar, bjudande möjligheter tilll lite friare lekar och vidare svängar. Även när det fanns kända vargar i reviret runt om. Ingen varg är sedd nu sedan i maj.
Långsamt drev dimman bort, men ångrade sig återkom. Lite vind hjälpte till och solen segrade. Mäktigt var det att se skiftningarna så fort över vattnet. Hundarna upptäckte vidgade vyer och slog sig ner hos Matte vid bänken. Spanande ut över sjön. Solen började värma så gott! Matte och hundarna strövade tillbaka och tog en ny väg genom ett skogsparti tillbaka hemåt. Fortfarande lösa hundar, med krav på närhet och inga avvikelser från stigen. Här finns mycket rådjur och älgar håller gärna till här. Modjis nos var hög! Näsan gick i ett. Fallfrukten drar rådjur och älg ur skogen nu och de syns ofta i trädgårdarna. Båda hundarna skötte sig utmärkt och kopplades inte upp förrän skogen "tog slut" och promenaden fortsatte längs vägen. Sista biten hem.
En fika blev det sedan hos Cockermatte och uppfödarsnack över rasgränserna. Mycket värdefullt och viktigt med bollplank är det. Lapsktanterna fick vila hemma på verandan, snett över vägen. De fick senare ännu en skogsrunda och då med Husse och kopplade i "storskogen". Där vildsvinen går.