Tisdag.
Halva dagen var grå, ruggig och regnig och Lapskflocken kurade i brasvärmen i stugan. Växtligheten suger i sig och behöver detta milda regn för att komma igång. Man ser knopparna på syrénerna svälla för var dag!
Varför premiärcykling först nu, kanske någon i de sydligare delarna av landet tänker. Jo för att Matte har cyklat omkull för många gånger och är en fegis på äldre dagar. Här har det sandats på asfalten under vintern och här är det ingen som sopar upp sanden som ligger på asfalten! Den åks åt sidorna vartefter av fortåkande bilister och det tar lite tid innan den försvinner. Här låg även stora snöhögar i korsningarna fram till för ett par veckor sedan och först nu tycker Matte att hon törs ge sig ut på två hjul med hundarna. Konditionen har sakta ökat efter vinterns snötäcke, genom långpromenader med lösa hundar på golfbanan. Det är bedrövligt att behöva erkänna att skidåkningen inte fungerade som Matte ville. Efter att ha tagit med hundarna på några skidturer på golfbanan och sparkturer på den isiga vägen hemma blev Matte påmind om slitna leder lite här och där i gåapparaten. Har man artros så har man. Man vill inte påminnas om alla leder, höfter knän och fotleder. De skall bara vara där och göra sitt jobb! Utan att märkas!
En taggad Aili satte full fart från början iförd sele och kopplad till den fjädrande springerpinnen på cykeln. Modji väljer spontant att ta plats efter Aili och selen har visat sig fungera dåligt då. Varför Modji nu kopplas i halsband och Matte håller i kopplet. Då kan den eminenta draghunden Aili få fullt utlopp för sin stora dragvilja och störs inte av att Modji inte har samma ös. Nu startar man inte en cykeltur med fullt ös och Aili bromsades ner för uppvärmning. Lite föruppvärmda var nog båda hundarna som vistats ute på tomten ett tag, innan de skulle springa en stund.
Ett svagt medlut var det i ungefär en kilometer, lagom för fall i bäcken ner mot Långsjön. Sedan följde en plan raksträcka, även den på asfalt med mycket grus i kanterna att springa på för hundarna. En kortare sträcka på grusväg kändes rätt behaglig för hundarna och här bar det lite uppför. Så var det asfalt tillbaka hemåt igen och nu var det motsvarande svagt motlut hela vägen. För första gången drog Aili cykeln med Matte i princip hela vägen runt! Inte i den lilla uppförsbacken på grusvägen men hela motlutet hemåt och det har hon inte gjort tidigare. Attans vilken energi hon har! Vilken dragvilja! Matte imponerades! Den allra sista biten bromsade Matte ner tempot och tvingade Aili att "skritta av sig"/varva ner i lugnare tempo. Modji hängde med fint och sprang utan krav på arbetsinsats. Hon är ingen draghund. Det var inte heller hennes mormor Gázzi. Sträckt lina i bästa fall, men inga draghundar. Modjis mamma Násti var däremot en utmärkt draghund med stor dragvilja! Varannan generation och det finns nog ett samband. Gázzi och Modji påminner om varandra i kroppen och det gör Násti och Aili som båda är tydliga travare. Det skall hög fart till för att de skall gå över i galopp! Gázzi och Modji är mer av galoppörer i konstitutionen. Om nu detta har något med dragviljan att göra. Hur som haver så springer Aili väldigt fort och hon är mycket dragvillig och uthållig. Hennes bror Runne har gjort sig omtyckt sedan ungdomen som en hund som springer mycket fort! Bra när han skall jobba med renarna!