Ett 
till alla som orkar läsa det jag skrivit o skriver! En form av dagbok med vardag, träning och tankar, samt lite annat, ur en gammal tants /hundtjejs perspektiv. Hundtjej och hästtjej är man för alltid när man en gång blivit det.
Matte föddes som någon som gillar djur. Hon tog hand om sniglar, grodyngel och fågelungar; innan hon ansågs vuxen nog att ta ansvar för en katt som fjortonåring och fick köpa sig en liten Dvärgpudel för sparpengar som present på sextonårsdagen. Nu sextio år senare kan Matte konstatera att hon variti hundägare sedan dess. Hundarna har alltid avlöst varandra och inte en dag har varit hundlös. Några år har det funnits tre Lapska Vallhundar samtidigt i flocken, tre generationer.
Här leker Násti (med bollen) med sin mamma Gázzi (svart) och sin dotter Modji bakom sin mormor Gázzi. Tre generationer före Aili född 2013.
Modji, född 2008 är Ailis mamma. Násti född 20o3 hennes mormor och Gázzi född 1998 är hennes mormors mor.
Klicka för större bild.
Onsdag.
Räddningssökträning på kvällen som vanligt! Platsen för träningen i den hangarliknande fordonshallen var lite förändrad. En stor trailer hade placerats mitt i lokalen och ytterligare ett par grävmaskiner hade tillkommit. Samma plats, men lite förändrad och med nya gömställen för figuranter som hundarna skulle söka rätt på. Tränade gjorde Dima, Aili, hennes son Sumo och Jaktlabben Cobi. Fyra hundar som samtliga skallmarkerar funna figuranter.
Denna kväll hade Matte bestämt sig för att finslipa Dimas skallmarkeringar. Han skäller fint när han hittar någon, men är för närgången nu när han vet att hans skällande uppskattas! En markerande hund får inte bli närgången och hoppa mot figuranten. Det är lätt hänt att hunden i ren upphetsning av sökandet blir lite för ivrig när en belöning skall delas ut av figuranten. Matte är inte ensam om att ha fått blödande revor på händer, armar och ben av vassa klor. Dima fick träna på rena skallmarkeringar på öppna figuranter - utan sök och i koppel. Genom att Dima var kopplad kunde Matte visa Dima tydligt att han måste hålla ett visst avstånd till figuranten när han skallmarkerade, samt att han inte fick försöka få tag i godiset genom att klättra på figuranten. En del hundar föredrar en leksak som belöning och den kastar man åt hunden. Varför hunden automatiskt får ett avstånd till den hittade personen. När Dima fått köra ett flertal markeringsövningar fick han ett bra frisök, där tre öppet stående personer blev en rätt svår uppgift att lösa. De stod helt synligt intill varandra mot en stor container. Men vittringen for all världens väg av en fläkt på motstående vägg. Det var påtagligt hur Dima jobbade med att fånga och behålla vittringen och inte sökte med ögonen. Han skötte sig någorlunda ba vid belönandet. Hoppade bara väldigt lite och korrigerade sig när han blev påmind om vad som gällde. Aili fick ett frisök med tre gömda figuranter och skötte sig fint.
Torsdag.
En dag med isande kall vind och solglimtar, samt ett tunt lager snö på marken. Matte tog med hundarna ut på en omväxlande och lång promenad på vägar i området, en traktorväg och i skogen intill sjön. Vid sjön tog vinden i värre än tidigare och de höga tallarna vek sig i vinden. Några träd hade gått omkull relativt nyligen och både hundarna och Matte ryckte till när det smällde nära inpå. Att hamna under ett träd är inte bra för hälsan. Allt gick väl och hem kom Matte med sina hundar efter nittio minuters raskt gående. Ännu en timme tillbringades sedan på tomten, då solen nu fått mer utrymme mellan molnen och vid stugan var det lä.