Måndag - Tisdag.
Arbetet i och kring den lilla växthuspaviljongen fortsatte. Den sjödränkta gräsmattan runt om blev påfylld av ytterligare tio millimeter regn under natten till måndagen. Vilket var minst sagt onödigt. Gräset växer fort och det är fullständigt otänkbart att köra gräsklipparen på ytan. Maskrosplantor och tistlar växer de också. Man måste ha vattentåliga skodon på fötterna för att kunna gå torrskodd. Hundarna håller sig till kanten närmast bäcken där fyllningsmassor stagar upp under gräset. Mycket sten.
Sten jobbade Matte med i sin lilla paviljong. Stora tunga betongplattor skulle läggas ut på ett bra sätt på den sexkantiga ytan. Ett pussel! Där mindre bitar måste till för att det skall bli bra. En tur gjordes för att inhandla fler plattor och plantor av tomat, gurka och paprika som skall få bo i det lilla glashuset.
Matte tog en promenad med hundarna och vid återkomsten hem var den nyinflyttade lilla Danska Gårdshunden ute i sitt revir med sin husse. Aili har visat stort intresse för den kastrerade killen och han för henne. Aili har upphetsat ylgnytt när han passerat förbi och han har gett skall när de setts i skogen eller på vägen mellan sina revir. Det har pratats om att de borde få träffas utan koppel för att kunna bekanta sig närmare med varandra.
Nu var det läge kände de båda hundägarna.
Matte svängde in på Gårdshundens infart och släppte Aili lös. Modji hölls vid sidan av och kopplad. De två lösa hundarna sprang varandra till mötes och sedan hände allt väldigt fort och oerhört överraskande. Aili nosade i rumpan på Gårdshunden för att kolla läget och kastrerade hundar ger under stundom sina artfränder huvudbry. Gårdshunden var uppenbarligen innerligt trött på dylika könstillhörighetskontroller och reagerade omedelbart med att morra och visa tänder. Aili överraskades av reaktionen och hade aldrig hört av mamma Modji att det är mycket bättre att "fly än illa fäkta". Modji bemöter aldrig någonsin andra hundar som visar humör. Hon vänder och går. Det gjorde inte dottern Aili.
Aili reagerade blixtsnabbt och flög på den sura gubben (jämnårig med Aili) som Matte trodde att hon ville bli närmare bekant med. I stället för att lyssna på honom och lämna honom ifred. Det ena gav det andra och Lapsktanten och Gårdsgubben brakade ihop. Gårdshundhusse var snabb och lyfte upp sin ettriga hund som hans husse berättade kunde vara en veritabel retsticka och hade varit i slagsmål tidigare. Aili har aldrig någonsin varit i något slagsmål och nu blev hon blockerad. Hoppade efter Gårdshunden, trygg i den reslige hussens famn. Matte försökte få tag i sin stendöva och blockerade studshund och runt, runt gick det varv efter varv..... Hur i h-e hamnade Matte här/där?!?
Modji? Ja, vad tänkte hon egentligen där hon avslappnad och oberörd fast i kopplet i Mattes hand, låtsades som om inget av spektalet hände över huvud taget. Den aboslut coolaste hund Matte känner. "Den där studsande galningen är inte min dotter. Blanda inte in mig."
Nåväl, Aili landade på marken och kom till sans och Matte placerade sin galning till hund i viloläge ett stycke bort med Modji. Därefter försökte Matte kolla igenom Gårdshunden i sin husses famn, men även Matte blev bemött med visst morrande och övelät åt hussen att gå igenom sin hund lite senare. Koll av Aili fick anstå till hon svalnat av och kommit hem. Ingen av hundarna visade några tecken på skada. Av allt att döma var slagsmålet en brottningsmatch där det gällde att fälla varandra och inga bett utdelades. Det lät väldigt mycket och ingen ville nog egentligen skada den andra. Bara visa var skåpet skulle stå.
Aili gicks igenom senare och det enda synliga tecknet på battaljen med Gårdshundgrannen var lite torkad saliv på några ställen utanpå pälsen på ryggen. Samt viss spakhet kontra Matte, som ansåg att Aili borde ha respekterat morrning och visande av tänder som avvärjande åtgärd.
Varför Aili svarade med att trycka till killen, som då blev ännu surare så klart, vet inte Matte och diskussionen vid middagsbordet i Lapskreviret ledde fram till följande analys: Gårdshunden och Aili kom på kollitionskurs när hon inträdde i hans revir. En Gårdshund skall vakta sin gård. Såsom kastrerad väckte han extra nyfikenhet hos Aili och han fick nog helt enkelt. Aili överraskades och svarade upp utan att tänka så mycket. Ibland hinner man inte läsa hundarna och ibland hinner saker hända som man är totalt oförberedd på och ibland får man ingen förklaring. Hundarna vet kanske inte ens själva varför saker blir som de blir. Kastrerade hundar ger inte sällan andra hundar huvudbry och att kastrera en hanhund är absolut inte alltid en lösning på ett hundmötesproblem.
Nu gick allt bra och ingen var skadad. Matte ringde för säkerhets skull och kollade en extra gång innan läggdags.