Långfredagen.
Från när och fjärran hade de färdats för att träna tillsammans under en hel dag. Fyra Lapska tikar och tre Lapska hanar. Från sju månaders ålder till tio år. Tillsammans med sina människor. Med bil och med båt hade de tagit sig till den stora bergtäkten, där Husse och Matte hållit till sedan urminnes tider för att träna Lapska Vallhundar. En strålande vacker dag under Påsken, lämnade ekipagen sina flockar för att umgås i en dammig och bråtig miljö. För att skita ner sig tillsammans med sina och andras hundar. För att klättra och klänga och testa gränser och för att utbyta erfarenheter och ha väldigt roligt tillsammans.
Klockan tio samlades alla vid den låsta bommen och körde sedan i samlad tropp upp till bergtäkten. Allra längst in, där bergväggarna reser sig höga och mäktiga, parkerades bilarna och solskyddades på olika sätt, för att skona hundarna från solen som sken som vore det mitt i sommaren!
Dagens första aktivitet var vindstigar. En grundövning som lär hundarna att söka och fånga vittring i vinden på långt håll. Som även tränar förarna att läsa sina hundar. Något som är oerhört viktigt att kunna! Subtila signaler som en vinklat öra, en rörlig nostryffel eller en snabb huvudvridning säger väldigt mycket om vad hunden uppsnappat i form av vittring från en människa gömd någonstans. Är man inte uppmärksam missar man den informationen.
Här måste Matte tyvärr avbryta skrivandet då den som skall hjälpa till med att ta ner några träd vid Torpet infunnit sig tidigare än planerat och nu måste Lapskflocken lämna det ena reviret för att bege sig till sitt andra revir! Matte återkommer senare i dag. Här är en bild från gårdagens trevliga träning:
Klicka för större bild.
Inte blev det senare i dag inte.
Nu är det kväll och äntligen har Lapskflocken återvänt till huvudreviret. Efter en hel dag med skogsarbete.
En aningen trött Matte, försöker nu berätta färdigt om fredagens Lapskträning och fortsätter med de inledande vindstigarna. Det bar sig inte bättre än att det blev klurigt värre att lägga upp riktigt bra övningar, då vind nästan saknades! Den lilla som fanns snurrade mellan bergsidor och stora grushögar och träffade inte hundarnas nosar som beräknat. Förarna fick, ledda av Husse, ändra riktningar och runda grushögar för att kunna ge hundarna en chans till vittring. Så småningom hade alla gått sina vindstigar, även om upplägget varierade och även genomförandet. Ibland får man bara lov att gilla läget och göra så gott det går.
Bilarna flyttades till ett område där gammal "byggbråte" förvaras, tillsammans med mängder med gamla däck och fyra gamla brosektioner. Staplade två och två och utmärkta gömställen! Alla hundar utom Aili (för att inte "smitta ner" området), fick nu separata sök. Frisök eller kopplade sök, alltefter förarnas önskemål. Här bjöds det på "miljö" med bitvis svårframkomliga partier och här måste hundarna lösa problem och ta sig fram i vittringsstrutar där det gick. Inte alltid raka vägen rakt fram. En del tips och trix förmedlades, som att inte gå med lång lina som trasslar in sig i alla föremål och förorsakar tvärstopp, vilket är negativt, när hunden fått vittring och snabbt vill komma fram till figuranten, vilket är positivt. Halsband med "snabblås", klicklås är bra, då de vid fynd snabbt kan lossas från hunden så att den kan söka fritt sista biten fram till figuranten. Om man känner sig osäker på att låta hunden frisöka hela tiden. Även att alltid ha samma startrutiner för tydliga signaler till hunden och sätter man hunden stilla att vittra in området innan start, kan den göra sig en doftbild av området. Den riskerar inte heller lika lätt att missa figuranter gömda direkt vid starten.
Efter dessa olika frisök gjordes en paus med lite genomgång och mycket allmänt snack. En förare hade medfört memma i portionsformar och alla som ville fick smaka! Med finska hundar följer lite finsk tradition och vid Påsk äte man memma! Med strösocker och grädde över (ovispad). Föröutfattade meningar kom på skam. Riktigt gott!
Så var det dags att köra igång igen. Nu fick alla gå en miljöbana igenom området, med Husse i täten. En kul övning som liknar dogparcour, men som Husse använt i alla år för att testa dem som har velat gå en räddningshundkurs. Här testas både hundar och förare på miljösäkerhet, förmågan att ta sig fram i ras- och ruinmiljöer och liknande. Bilder kommer framöver! Just nu har Matte inte tid att gå igenom fotomaterialet och anpassa för visning.
Husse tog täten och veteranen Nemo, certad räddningshund och tio år gammal, med matte gick direkt efter. För att fungera som säker och rutinerad flockledare framför allt för debutanterna. Vilket visade sig vara ett smart drag, då sjumånadersgrabben snabbt hittade sin idol! Han sökte Nemo och han hade nog stor glädje av den trygghet och säkerhet som Nemo utstrålade, när alla på rad skulle ta sig under, över och igenom diverse föremål som stod i vägen! På en sådan övning är det viktigt att hunden känner förtroende för sin förare och litar på att den egna föraren aldrig skulle utsätta sin hund för något farligt. Nerför en brant slänt skulle alla ta sig och här är det mycket viktigt att man inte låter hunden går först! Därmed riskerande att hunden kan dra med sig föraren nerför. Av samma orsak skall man aldrig låta hunden gå före nerför en trapp! Många gånger hoppar hunden ner de sista trappstegen och kan då få sin förare på fall. Aili var inte med på övningen. Inte heller Modji. Det här ingår i deras utbildning och träningen innehåller liknade moment regelbundet.
Efter miljöbanan var det några som ville testa parallellsök. Där två hundar samtidigt är i arbete. Något som sker när ett område skall sökas av så snabbt och effektivt som möjligt. Hundarna måste kunna arbeta samtidigt, i två intill varandra gränsande områden. Inom renskötseln arbetar ofta flera hundar sida vid sida och föser, håller ihop flocken. I huvudsak så gick det bra, men två damer kom i diskussion om vem som skulle äta belöningsgodis först vid fynd av figgen Husse. Som råkade få en hand emellan och blodvite uppstod. Husses hand saknade handske och han måste plåstras om lite. Det är sådant som händer och det var inget allvarligt menat. Att ha med första förband för både hund och människa i sin träningsväska bör vara en vana.
På frågan om någon ville göra något mer, blev svaret nej, då de flesta hundar nu var trötta efter både långa resor, nytt område och nya erfarenheter.
Så då fick den löpande Aili äntligen vistas i sökområdet och bjöds på ett frisök med två figuranter. Som Husse gömde och som Matte inte hade en aning om var de fanns gömda. Aili skötte sig mycket bra, fick vittring direkt från start och markerade Husse gömd i en cementblandare. Kort därefter fyndade hon nästa figge strax intill i ett plåtskåp. Bra markering även där.
Långa resor hem väntade flertalet och några tog gärna först en matbit tillsammans med Husse och Matte. Ännu mer hundsnack blev det så klart!
Tack för att ni tog er tiden och omaket att komma och träna med oss! Att få träffa Ailis kullsyster och hennes brorson var en extra bonus. Uppfödarhjärtat klappar extraslag när de visar sin miljösäkerhet.
Att få träffa den sjumånaders grabben var så roligt och det skall bli intressant att följa honom framöver! En samling Lapska med figurantintresse och sökvilja i miljö hade roat sig en hel dag tillsammans, men nu var det dags att skiljas åt för denna gången. Kontakter knöts och förhoppningsvis blir det fler möten framöver.