Tisdag.
En morgon då det snöade strax norr om Lapskflockens viste och en morgon då halkolyckorna debuterade för säsongen i trakten. Då man varnade för att det var mycket halt på sina ställen och framför allt norröver längs Norrtäljevägen E18. Underkylt regn var att vänta och en utvidgad halkvarning var utfärdad. Varför det planerade besöket i Norrtälje ställdes in, i väntan på bättre väglag någon annan dag. Även om flockens båda bilar är försedda med dubbdäck sedan en vecka. Tre minusgrader ute och sexton plusgrader inne på morgonen. Vilket den fina gjutjärnskaminen snabbt ändrade till tjugo grader. Åtminstone i vardagsrum och kök. Svala sovrum skall det vara, varför det får duga. Vinterkänsla lite för tidigt tyckte Matte.
Mitt på dagen sökte sig Lapskflocken utomhus och nu var det behagliga tre plusgrader och sol. Husse tog med hundarna på en skogspromenad och komna nästan hem igen, upptäckte hundarna att det rörde sig en person på en sedan flera år övergiven och nu nysåld fastighet i närheten av flockens revir. Där de kom fram från skogen hamnade de bakom denna sedan så länge obebodda stuga. Modji och Aili förväntade sig inte att någon skulle röra sig där bland granarna. De uppmärksammade Husse på något oväntat och för dem onormalt, där de gick runt grannstugan och inspekterade att allt var som det skulle under ägarens frånvaro. Husse kunde lugna hundarna med att allt var normalt och att de från och med nu kunde räkna med rörelse på den tidigare så öde tomten. Någon har startat någon form av renovering och har sovit i stugan några nätter och de två uppmärksamma Lapska följer nyfiket vad som sker.
Lapska Vallhundar är uppmärksamma och vaksamma som de vallhundar de är och de vaktar genom att larma när något sticker ut ifrån de de anser vara det normala. Vilket fritidsboende runt om uppskattar mycket och därmed har de inget emot visst skällande när de besöker sina stugor. De ser denna vaksamhet och hundarnas larmande som positivt. Så gör även Husse och Matte, när det görs inbrott i vinteröde stugor i området och okända bilar rör sig påtagligt sakta på vägarna i mörkret. Att de Lapska larmar och skäller när något för dem "onormalt" sker i närheten, eller med skall rapporterar när någon närmar sig grinden är bra! Denna egenskap att vakta genom att larma uppskattar Husse och Matte.
Matte ägnade eftermiddagen åt att gå upp i skogen med en skottkärra och en sekatör, för att skörda granris från vindfällen sedan stormen vid Nyår. Varefter granriset klipptes ner och fick bädda in rosor och andra känsliga växter över vintern. En del av granriset användes även för att vinterpynta, tillsammans med några plantor höstljung kring entrén. Inte så tokigt blev det när små vippor av granris stacks ner runt om för att täcka jorden i blomlådan.
För tidigt försvann solen och i skarven mellan dagsljus och skymning fick solen märkligt sällskap av fallande regnsnö. Tjockt regn liksom, men inte vitt och snö. Det var det där underkylda regnet som skulle komma. Solen fick dock sista ordet och belyste husets framsida som en strålkastare från underkanten av det blåsvarta bulliga molnet. En dramatisk himmel med guldkant.
Korvgryta skulle det bli till middag och det var snubblande nära att det bara blev gryta! Matte kokade ihop lite av varje, pytsade i röda linser och hade falukrven färdigskuren i bitar liggande på skärbrädan på köksbänken. Uträttade lite annat medan linserna kokade och innan korven skulle i. Gav hundarna mat toppad med varsin korvbit och lämnade köket helt kort. Båda brukar söka upp Matte för att "tacka för maten" när de ätit färdigt. Eller kanske för att be om mer? Men nu sökte bara Modji upp Matte i detta ärende. Aili dök inte upp. Matte skulle lägga i korvbitarna i grytan och såg genast att en viss oordning uppstått på och kring skärbrädan och inte var det så mycket korv som det borde vara!? Modji svansade runt Matte och av Aili syntes inte ett spår. Det som legat i en liten hög på skärbrädan låg nu utspritt. Det låg korvbitar i diskhon och bakom skärbrädan. "Någon" hade smakat på korven, men vänligt nog lämnat tillräckligt för att kalla grytan korvgryta.
Vem som smakat på korven vet inte Matte. Modji har sedan valparnas ankomst visat vissa tendenser att plötsligt och oväntat resa sig på bakbenen för att undersöka vad som finns på köksbänken. Hon har även det senaste halvåret stulit ätbara saker vid några få tillfällen. Människoföda såväl som hundgodis. När hennes plats var i baksätet på bilen, då Aili och valpar skjutsades i bakskuffen, försvann matsäcksbullarna en gång.
Ingen av de Lapska har någonsin tidigare varit mattjuv. De har varit helt pålitliga. Om Modji på äldre dagar tar sig friheter och i synnerhet när hennes dotter blivit ranghög som nybliven mamma vet inte Matte. Om Aili som tappade så mycket i vikt under sin sjukdomsperiod och med valpar att föda blivit en mattjuv vet Matte inte. Om Ailis frånvaro efter sin egen måltid berodde på att hon visste att Matte skulle bli sur för att hennes mamma snott korven och ville hålla sig undan vet inte Matte. Om Modji försökte "spela Allan" och verka oskyldig vet Matte inte heller. Men nog lutar det mot att det var den ständigt hungriga Modji (efter den oönskade kastreringen vid sin valpfödsel) som smakade på korven.
Nu kommer Matte att rigga en fälla för att avslöja vem som inte längre är pålitlig, vad gäller mat lämnad framme. En av de viktigare husreglerna med alla hundar har varit att man INTE STJÄL NÅGON ANNANS MAT. Det har alltid fungerat hittills. Allt som människor petar i sig är inte lämpligt för hundar. En del är rent livsfarligt! Giftigt för hundar. Som choklad och lök och vindruvor och russin och en del annat. Nötter är inte giftiga men kan fastna i tarmarna. Värt att påminna om och kolla upp så här inför julen, som redan börjat på många håll av annonser att döma.
Glöm inte heller alla paketsnören som är livsfarliga för hundar att få i sig! Valpar är som småbarn och undersöker med munnen och har man börjat svälja ett snöre kan man inte sluta. Tarmen trär upp sig på snöret och det leder till en smärsam död i tarmvred. Försök aldrig dra i ett delvis utskitet snöre! Livsfarligt för hunden.