Tisdag.
När Husse gick till brevlådan på morgonen för att hämta morgontidningen med hundarna, hade han Icebugs på fötterna. Det hade inte Modji och Aili. Vid brevlådorna är vägen breddad och när traktorn for förbi i mycket god farst och sporadiskt kastade ut lite smågrus här och där, hamnade absolut ingenting framför brevlådorna. Såphalt är det nu! När man kommer fram får man gå längs den långa brevlåderaden och hålla sig i lådorna. Vägen lutar mot lådorna och här gled Modji såpass att Husse fick hålla emot i kopplet, för att Modji inte skulle glida ner bakom brevlådan. Ännu har ingen bil gjort detsamma som tur är. Mängden få gruskorn som spreds i övrigt har reducerats markant på de mest trafikerade delarna av vägen.
När Matte lite senare skulle gå en "motionspromenad" med hundarna blev det lite si och så med motionen. Så fort gick det inte och idealtiden på sträckan överskreds rejält. Mitt i vägen var det säkrast. Vägbanan är välvd och på kanterna fanns inget grus kvar. Glansis längs dikena var vad man hade att gå på. Det fungerade bevisligen inte, när även hundarna gled i sidled. Matte och hundarna gick alltså på den glest grusströsslade smala remsan mitt ivägen. Matte stirrade stint i backen för att sätta fötterna på de få gruskornen. När bilar kom fick de vänta till dess Matte och hundarna lyckats hitta fast mark under fötterna åt något håll. I alla infarter till fastigheter var det skridskois.
På det hela taget var det en promenad som kostade på och det kändes i kroppen att den jobbat i spänt läge. Böjd nacke och stor koncentration på varje steg. Utan Icebugs eller andra typer av broddar på skorna hade det varit en omöjlighet. Hundarna borde nog ha haft sockor med räfflade sulor. Kansnke broddar?! När de går på toa vill de gå långt ner i dikena och sedan var det halkigt värre på kanten när de skulle upp igen. Icke förty genomförde Matte och Lapsktanterna promenaden och var i alla fall ute och traskade i en timme. Om än ingen powerwalk. Cirka sextusen steg var registrerade och det fick duga. Sparkstöttning var inget alternativ, då det trots allt fanns gruskorn här och där och det var för isigt för hundarna för att få dragfäste. Att gå på golfbanan hade varit ett mycket bättre alternativ. Man gör sina felbedömningar. Pepparkaksbak väntade och Matte kände inte för att fara iväg för att gå.
Matte fick sällskap i köket efter promenaden. Modji ville, precis som i fjol, vara på plats och kontrollera så att inget ätbart gick till spillo på golvet. Med jämna mellanrum bad Matte Modji att lägga sig på sin fäll i köket för att koppla av och vila efter promenaden. Det ville inte Modji. Hon ville vara med och titta. På varenda plåt som åkte in i och ut ur ugnen.
Klicka för större bilder.
Ljuvliga dofter spred sig i stugan och efter tre timmar var brickan full med julens storbak.
Matte hade diskat och plockat undan och Modji var nöjd och gick i viloläge. Trots att hon inte fått i sig en enda smula av pepparkaksdegen. Nu var det dags för hundarna att få middag och det föreföll de nöjda med.