Fredag.
Husse hade varit och hämtat tidningen med hundarna vid brevlådan, Husse och Matte satt framför brasan och läste och fikade. Radion stod på. Så blandade sig något odefinierbart ljud med musiken. Det kom utifrån. Det visade sig vara Aili som velat vara kvar i uterummet och nu satt hon intill glasdörren och ylade med nosen mycket högt! Huvudet vreds från sida till sida för maximalt spridande av ljudet! Hon ylande låååååånga strofer utan att andas emellan och det såg så oändligt ensamt och sorgligt och rörande ut! Om det specifikt var Nemo hon ville få hit är ju svårt att säga, men ensam var hon och herrbesök ville hon ha! Desperat!
För Ailis del blir det inga fler herrbesök. Valpkullen i somras blir den enda för Aili och den sista här hemma och de avkommorna kan hon vara mycket stolt över tillsammans med valparnas pappa Nemo! Att mer yrkesmässigt föda upp valpar med en kull eller fler per år har aldrig tilltalat Matte. Det är svårt nog att hitta lämplig pappa och lämpliga hem åt en enda kull på fyra, om man inte säljer till envar som vill köpa. Känner Matte.
Att finansiera olika projekt genom att ta en valpkull känns främmande för Matte. Men vet att det förekommer och nu uttrycker sig Matte allmänt! Det finns många raser och många sätt att tänka. När någon frestas att betala 50.000 för en blandras för att den skall funka i en familj med allergi, är det något kring att kränga levande djur som gått snett tycker Matte. När valpen sedan visade sig ha diverse sjukdomar var tragedin ett faktum och ekonomin en katastrof. För självklart fick valpen all tänkbar vård man kunde erbjuda. Vilket kostar - även med försäkring!
För övrigt är inte allt i denna blogg fokuserat på just Lapska Vallhundar och syftar på uppfödare av just Lapska Vallhundar. Hundvärlden är stor och det finns många raser och saker man kan ägna sig åt med olika typer av hundar. Hunderiet består av så mycket och så många. Inte bara Lapska Vallhundar. Även om det är två Lapska som nu ingår i flocken. Både Matte och Husse har haft andra hundraser under åren och är allmänt hundintresserade. Som gamlingar är det kanske någon annan ras som är mest lämplig. Livet förändras och en Lapsk Vallhund har rätt till ett aktivare liv än vad Matte och Husse och många med dem kan erbjuda när åldern tar ut sin rätt, även utan sjukdomar.
Några andra hundar träffade inte de två Lapskdamerna, när de mitt på dagen fick spendera en dryg timme lösa på golfbanan som tur var. Solen sken från en klarblå himmel! Det var två plusgrader och ingen kylande vind. En ljuvlig vårdag för en hundpromenad över gräsytorna! Som var vattendränkta och inte tillgängliga för golfare. De fick hålla sig till den lilla banan ännu en tag och driving rangen hade öppnat igen. Som vanligt stavade Husse och Matte lite olika vägar efter förmåga och Matte kunde därmed köra lite budföring och skicka Modji och Aili långt bort över banan till Husse som tog emot dem med belöning och sedan skickade tillbaks hundarna till Matte för lite mer belöning. Glada hundar med mycket spring i benen satte full fart! Matte njuter enormt av att se hundarna sätta fart över ytorna och däremellan skrota runt och nosa och roa sig enligt eget huvud med kontakt med flocken. Matte gläds åt att kunna låta hundarna få vara just hundar! Tack vare att de är hörsamma och följsamma trots sin självständighet. De är icke förty självständiga vallhundar med viss önskan om att hålla ihop flocken och samarbeta med sin förare. Men man får jobba på det! Det gör sig inte själv. Matte hade "tummen i ögat" lite extra på Aili när hon nu verkar vilja ha herrsällskap. Tillåtet avstånd minskades ner något och hon tilläts inte en enda gång hamna utom synhåll eller för långt bort för kontakt av säkerhetsskäl. Det kändes inte direkt som att hon skulle sticka iväg här, men en risk fanns för att någon hanhund lös någonstans i närheten, skulle kunna söka upp Aili.
Tillbaka vid bilen dök Ailis nya golfkompis upp som av en händelse! Hon blev lika glad som han och ett kort möte hanns med innan han skulle ge sig ut en runda på lilla banan. Modji blev lika glad över mötet, dock aningen mer sansat.
I "Namn och Nytt" i Dagens Nyheter läser Matte nu på morgonen ett konstruktivt förslag för att förhindra att man petar på sig själv i ansiktet! Vilket man skall undvika i influensatider enligt myndigheter av olika slag. Man tager helt enkelt den plasttratt man använt till sin hund någon gång, när den inte fått komma åt olika ställen på kroppen. Den trär man över sitt människohuvud och förhindrar däremed sig själv att klia sig i ögonen, peta sig i näsan och munnen. Allt för att inte smittas och sprida smitta. Tipsgivaren insåg vissa problem i tunnelbanan. Matte undrar bara hur man klarar fri sikt? Å andra sidan är det kanske helt allmänt säkrast att hålla sig hemma och sitta still. För en smittskyddad vardag.
I influensans spår visade det sig att flygbiljetter och hyrbil för tre personer i sommar, blev väsentligt mycket billigare än vad Matte hade trott.