Torsdagen inleddes med hög luftfuktighet och en tryckande kvav känsla i luften. Matte blev tryckt och klibbig och kände sig vissen. Åska i luften? Tog ändå hundarna på en kortare promenix i väntan på vad som komma skulle. Sedan blev det lite plock i trädgården och så drog åskmolnen in. Det hann bara bli några blixtar utan muller och några regndroppar så hade det dragit förbi, ihop med kraftiga vindbyar och betydligt friskare luft tog över. Det blev lättare att andas. Även hundarna piggnade till.
Skvallerträningen har fungerat väldigt bra och den ena efter den andra kan passera på vägen utan att hundarna säger någonting. De sitter bara och tittar. Så sköööönt! I och med detta har Cykelatte åter börjat ha sin hund lös vid passagen av Lapsktomten. Den Lilla Grå har uppfört sig bra då inga hundar besvarat hans skällande eller besök på infarten. Matte hade just gått in för att hämta något då hon hörde alla de tre Lapska bli fly förbannade och såg dem rusa mot grinden. Där stod den Lilla Grå och hans matte försökte få med honom ut på vägen igen. Grinden och staketet är indragna med plats för två bilar på tomten. Hunden var alltså långt inne på Lapsktomten och där gick proppen....
Så mycket Lapskträning och så kan Cykelmatte inte hålla ordning på sin hund! För inte länge sedan gick han in ett stycke och pinkade på den ved Husse höll på och klöv. Infarten är även vedbacke. Husse har vid vedklyvandet sett åtskilliga andra lösa hundar också gå och pinka på familjens tomt. På bilarna och på veden. Så nu var måttet rågat. Två vita band sattes upp för att markera tomtgräns. En annan fastighetsägare i området, med huset långt inne på skogstomten, har måst sätta upp en skylt om "Privat tomt"! Huset syns ju från vägen och att det är en tomt är rätt uppenbart. Men här går folk och rastar sina lösa hundar....
Det är stor skillnad mot hur här var för elva år sedan när Lapskfamiljen flyttade hit. En trist utveckling. Det är fullt begripligt att många tröttnat på hundar och deras ägare.
Solen kom fram och luften var lättare och Matte och Husse hade stämt träff! Nja, kanske ingen date direkt efter femton år tillsammans, men träff på golfbanan var avtalad. Husse kom direkt från jobbet och Matte tog med Aili för att gemensamt gå 9-hålsbanan i kvällningen. Skuggorna var långa och skänkte svalka då solen värmde gott trots annalkande kväll. Aili tränades samtidigt som Husse tränade. Han tränade på att slå bollen dit den skulle och Aili tränade på att hitta de bollar som inte kom dit de skulle! Vilket bara några få bollar gjorde. Husse var riktigt duktig! Så för att få till en bra träning av uppletande, dock icke apporterande av golfbollar, fick Aili leta rätt på även korrekt slagna bollar. Samt några som Matte på tillbakavägen lät Husse gå före och placera ut i vägkanten.
Efter två timmar på golfbanan tillsammans med rätt många andra golfare, var trion tillbaka vid bilarna. Aili tittade nyfiket på alla de andra som rörde sig vid hålen i närheten av där hon befann sig och en familj med barn tilldrog sig hennes stora intresse. För den golfokunniga Matte var det rätt obegripligt hur man skulle veta i exakt vilken orning man skulle gå och vart och förundrades över att ingen slog ihjäl någon annan med felriktade slag. Det var ju folk överallt som slog långa fina bollar långt som attan! Det dunsade till nära Matte, som inte såg någon boll, men killen som slog hade lagt den 25 meter till vänster om Matte och det var helt korrekt i förhållande till hur banan gick. Även Aili noterade att bollar dunsade ner lite här och där. Men det var bara Husses bollar hon skulle hålla koll på.
Senare på kvällen gick Husse en skogsrunda med hundarna, som åt blåbär med god aptit som vanligt. För exakt två år sedan blev Aili och hennes syskon till i en blåbärsbacke. Fina dagar med stora förhoppningar. Det blev ju inte så tokigt! Älskade Aili!