och att inte halka. Det snöar och det skottas varenda dag.
Mona Malm avled helt oväntat häromdagen efter att ha brutit benet. Från sjukhusens sida vädjar man om försiktighet - halka inte och behöv inte oss! Då platserna på ortopedavdelningarna gjorts om till platser för covidpatienter. Inga platser finns på ortopedavdelningarna längre! Brutna ben och armar är en extra belastning man inte klarar av i nuläget. Risk för proppar finns. Situationen borde ha kunnat se annorlunda ut om ALLA följt de rekommendationer som givits rörande avstånd och avstående från resor - att inte samlas där många andra samlas. När de två butiker som finns tillgängliga en mil bort, nu har skyltar om högsta antal personer som får vistas i lokalerna, låter det horribelt mycket! Får de ens plats?! Är personalen inräknad? Har man bara räknat kunderna? Väldigt många verkar få vara i lokalerna samtidigt, även med nya begränsningar.
Husse och Matte handlar mat på nätet och hämtar utanför butiken. I fredags hade två kilo bananer glömts bort. På Icas centrallager hade man plockat och prickat av! Tagit betalt för varan. Men sedan fanns de inte med i leveransen. Varorna levereras ut lokalt men där kunde man inte korrigera. Så tji frukt blev det i stugan. Nästa leveranstid som var ledig var om en vecka. Det har sina sidor att inte besöka butiker och handla det man vill ha själv. Efter snart ett år med undvikande av besök i mataffärer, bortsett från parantesen i september, börjar det onekligen bli tradigt.
För närvarande är vägarna i området superfina i Mattes smak! Plogade, inte sandiga och inte isiga. Som förr när Matte åkte skidor på vägarna med hundarna i dragselar och bälte. Matte tog på lördagen en långpromenad med Icebugskängor på fötterna och farten kunde hållas fint. Spår kunde ses av dragna pulkor och äntligen börjar tydligen gnällande barnvagnsförare ta åt sig av råden från en äldre generation. "Använd pulka!" Första vintern i stuga på landet är lärorik! På många sätt. Det är INTE som att bo i lägenhet i stan. I en viss kurva längs vägen ner mot byn, är det många som lär sig en hel del om vinterväglag på smala och kurviga vintervägar. Fyrhjulsdrivet i all ära.men kör man lite för fort för väglaget bär det rakt fram och ut i skogen.
Flera hundmöten blev det och den intensiva och explosiva Aili måste verkligen lägga band på sig för att inte föra oväsen. Med erfarna hundägare brukar hundmötena bli bra träning för alla, medan oerfarna hundägare behöver få lära sig detta, som så mycket annat. Det är ovanligt många oerfarna hundägare ute och traskar, efter ett år med rekord i valpregistrerignar. Alla hundar skall inte hälsa på alla hundar när de möts på vägen. Alla människor hälsar inte och står och pratar med varandra när de är ute och går, så varför skall hundarna göra det?
Strax innan hemma kom Matte och de två Lapska ikapp två hundekipage som mötte en bekant familj medförande barnvagn och barnet villa klappa hundar. Trångt blev det på vägen när Matte och två hundar skulle passera! Aili och Modji fick mer än mötande hundar att tänka på, när Matte blev tvungen att pressa upp hundarna mot plogvallen för att komma förbi. "Frrrrammmåt!" fungerade bra som kommandoord och hundarna pinnade på så gott det gick i lössnön i vägkanten. En liten stund senare kom de nyss passerade förbi Lapskreviret och nu blev det hundträning i att inte bry sig om varandra. Lite grannsnack blev det med de två Lapska liggande vid flockens bilar i infarten, okopplade och de två grannhundarna stående kopplade med sina mattar på vägen intill. Husse anslöt. Lugnt och fint och hundarna kunde i lugn och ro känna in varandra. En trevlig pratstund - om hundar så klart. Lite utbyte av erfarenheter.