På Juldagen for flocken till Torpet, där hundarna fick roa sig efter eget tycke under en timmes tid. Solen tittade fram och det var behagligt vinterväder. Matte vet inte så noga vad Modji och Aili pysslade med egentligen, men de skrotade omkring på tomten och nosade runt i blåbärsriset, hoppade upp på det enorma flyttblocket uppe i hörnet mot hygget och stod där och spanade ut över omgivningarna. De kollade lite här och lite där och föreföll nöjda med att gå där och nosa, var och en på sitt håll.
Matte passade på att röra lite på sig på mjukt underlag och käppade runt tomten tre varv. Det är skonsammare för kroppen att gå i terrängen än på hård plan mark, så länge det inte är kuperat och oländigt. Det går, men inte fort tyvärr. För ett år sedan åkte Matte skidor, i oktober gick Matte många timmar under ett dygn på lagtävlingen och nu går Matte med mycket smärta och inte så mycket och med hjälp av käpp/krycka. Matte hänger inte med och det är svårt att gilla läget. Matte vill gå powerwalks med hundarna! Mattes vilja sitter i skogen.... En ny höftprotes kommer förhoppningsvis fixa lite mer framtid för den som vill och är van vid att gå fort och långt med sina hundar. Dåligt samvete kontra hundarna tynger. Men Husse kan ju gå nu. Vilken tur!
På Annandagen samlades träningsgruppen för träning utomhus under förmiddagen. Vädret var fint med en temperatur på några plusgrader, men det hade regnat på frusen mark under kvällen innan och på träningsområdet hade bilar kört till snön och där var det isgata. Här och där låg asfalten blottad och såg bara våt ut men var glashal! Man fick tänka sig för både vad gällde förarna och var man körde sina hundar, för undvikande av halkolyckor.
Lite julstämning blev det med pepparkaksätande under planeringen innan träningen. Tränade gjorde fyra Lapska Vallhundar och en Jaktlabbe. Matte fick vara "karantänsvakt" vid bilarna. Inte för att det behövdes på något sätt, utan för att Matte sparade sitt gående till ett sök med Aili. De flesta hundarna fick liknande sök runt hela den stora byggnaden, som låg öde en helgdag. Samt i omgivningarna bestående av olika möjligheter för att gömma människor både högt och lågt. Området omfattar flera glesa gallertrappor och även högt belägna glesa galler som hundarna måste passera för att komma vidare i sökområdet. I det vidsträckta sökområdet finns både väldigt mycket sorkar och väldigt många harar! Många möjligheter för hundarna att få söka långt ut från sina förare, men också många möjligheter för hundarna att dra iväg på egna äventyr!
Matte valde att inte få veta var figuranterna var gömda och delade ut belöningar till tre figuranter. Aili sattes i arbete och gick ut fint längs områdets ytterkant. Matte använde krycka och försökte hålla god fart med skrovlig snö under fötterna. För att undvika all is måste Matte hålla sig tätt intill byggnaden fortsättningsvis. Aili jobbade fint och självständigt och när hon kom runt knuten fick hon en vittring som fick henne att ge sig iväg högt upp ovanför Matte och snart hörde Matte en ihållande skallmarkering. Aili hade löst uppgiften fint utan Mattes närvaro och figuranterna var ombedda att ta med sig Aili hela vägen tillbaka till Matte. Aili sattes på nytt i arbete och fick en vittring som förde henne uppför en smal spiraltrapp av glest galler och vidare över ett högt beläget plant galler, där hundarna ser marken flera meter under sina fötter. Något inte alla hundar är bekväma med! Aili tappade vittringen och återvände nerför spiraltrappen i hög fart, för att på nytt söka vittringsstruten. Hon tog sig sedan nerför en slänt och bort till en liten stuga där hon ringade in vittring som fick henne att skallmarkera mot den stängda dörren. Hon jobbade helt självständigt med Matte som åskådare ett långt stycke bort. Om Matte brydde sig inte Aili det minsta i detta läge. Hon skällde till dess en person kom ut genom dörren som stängdes på nytt. Aili belönades och jobbade vidare, men återvände till stugan där hon på nytt skallmarkerade vid dörren och ännu en människa kom ut och belönade Aili för att ha skällt ihållande och vägledande. Tre belöningar var utdelade och tre figuranter var funna. Men ännu en person hade gömt sig och Matte tog sig tillbaka till framsidan och gick tätt intill väggen där, när Aili på nytt fyndade. Hon vill åter upp på höga höjder för att nå vittringskällan, men här fanns ett mindre plåttak på vilket Aili ville ta sig ut, vilket hon inte fick. Figuranten var gömd i ett förråd under taket och Aili beordrades att gå ner. Hon lydde snällt och fokuserade på väggen och markerade så vid dörren. Vittringen steg uppåt och finns det en trapp intill söker sig hunden uppåt.
En sökhund måste kunna jobba långt ut från sin förare utan att behöva förarens stöd nära inpå sig, för att lösa sin uppgift på ett bra sätt. Hunden måste vara bekväm med att befinna sig ensam ute hos den funna människan/figuranten utan närvaro av sin förare! I högre grad för skallmarkören än för rullmarkören. Även för hunden helt okända människor! Även människor som uppför sig irrationellt och oväntat! I dagsljus såväl som i mörker.
För att få hunden att bli så trygg med sina funna människor måste man utbilda den från början på så vis att figuranten är intressantare än föraren vid fynd! Som förare skall man vara tyst och diskret och låta figuranten få jobba ensam med belöningen av hunden vid fynd!
Om föraren inte är tyst och diskret och tar över figurantens arbete med hunden saboterar man ett gott figurantarbete! Bra figuranter som jobbar på ett bra sätt med hunden för att den skall knyta an till figuranten vid fynd måste man vara rädd om! De är guld värda!
Hunden skall tränas att bli kvar hos figuranten länge! Situationen kan nämligen vara sådan att hunden har kunnat ta sig fram till figuranten på mycket kort tid i oländig miljö, medan föraren behöver väsentligt mycket mer tid för att ta sig fram samma sträcka, eller en helt annan väg! Om hunden då fokuserar på föraren och lämnar figuranten/den saknade människan efter mycket kort tid, kommer den saknade människan eventuellt inte att hittas över huvud taget. Hunden var där men lämnade figuranten för snabbt. Då den utbildats fel med en förare som tagit över fokus från figuranten. Hunden är mer angelägen om att hålla koll på föraren än på att bli kvar hos figuranten. Man måste låta hunden få arbeta självständigt och med en Lapsk har man oftast goda förutsättningar för självständigt hundarbete. Men det går att göra även en Lapsk osjälvständig, om man inte lär sig att låta hunden arbeta ifred. Lite silvertejp över munnen kan behövas ibland. En självständig och smart hund passar inte alla! Lita på hunden!
Många är de förare som tjattrar nonstop med sin hund när den fyndar och hindrar figuranternas goda figurantarbete. Det gjorde även Matte när räddningssök var en nyhet, men hon korrigerades snabbt av sina träningskompisar. Därmed skapande en situation där deras hundar inte stannar kvar hos funnen figge. Ett bra sätt att träna på är att låta figuranterna med godisbelöningen "mata fram hunden" hela vägen fram till föraren. Fungerar bra med godis i tub. Som DÅ berömmer sin hund för ett gott arbete! När hunden lämnat över den hittade personen.
För en vallhundras blir effekten den att hunden de facto vallar den funna männsikan tillbaka till flocken. Även om det är figgen som matar hunden tillbaka till flocken. Att flocken kollektivt sedan berömmer hunden för att ännu en saknad flockmedlem är återfunnen gör inte situationen sämre utan bättre! Applådera gärna och var glada så blir hundarna glada! Folkets jubel när flocken samlats.
Tack vare att Aili är utbildad på detta sätt fungerar det att träna sök utan att själv kunna gå så mycket. Hunden får jobba och samla in de försvunna träningskompisarna. Vem som sedan levererar vem kan diskuteras, men hunden belönas för att ha fyndat och återfört en flockmedlem.
Tack alla för att ni tog er tid för träning på Annandag Jul!
Klicka för större bilder.
Även Aili fyndade denna figurant högt uppe.
