För några veckor sedan hade Mattes ena knä fått nog och gick i strejk. I och med att Husses knä fått nog för mycket länge sedan och han går med krycka och skall få byta sitt utslitna och onda knä om några veckor, har Matte det senaste halvåret gått för två så att säga. Saker och ting måste fixas och hundarna promeneras och droppen blev nog när Matte stod i ett djupt dike och hivade upp stora tunga delar av en fallen ek till Husse på vägen. För lastning av släpet och forslande vidare till den i familjen som ville ha ved. Därefter körde Matte trimmern stående snett på slänten mot bäcken i en timme oavbrutet. Sedan small det och det kändes som om någon skar av benet i knävecket, mitt i ett steg. Trist framför allt för hundarna, som ändå visade sig ha turen att grannar ville ha springsällskap i skogen vid sjön!
Matte har haft en egen rehabplan och det går åt rätt håll, men sakta. Från att ha krupit in i stugan, med en vidrig smärta i knävecket, till att hoppa på ett ben hängande på två kryckor för tre veckor sedan, ställdes en krycka undan efter ett dygn. Det räckte med en krycka, som sedan byttes till en käpp för avlastning rätt snart. Nu går Matte utan käpp hemma, ute och inne, men med eftertanke. Knät är istabilt och inte smärtfritt och benet måste sättas i rakt. Att komma igång från sittande tar lite tid. Men det går åt rätt håll! Matte har de senaste dagarna kunnat gå allt bättre med hundarna på vägen, med en käpp som säkerhet, stöd och avlastning för naturligare gående. Rak i kroppen och med belastning på båda benen.
Två kvällar i rad har nu Matte gått med hundarna upp till den närbelägna sjön. Till både hundarnas och Matte stora glädje! Ledsen blev dock Aili när hon upptäckte att promenaden inte skulle fortsätt vidare längs stranden, som den brukat göra alla andra gånger. Matte avstod, då det då blir mer kuperat och nerförsbackar belastar knät mest av allt och innebär i nuläget för mycket belastning. Det får vänta. Det är lätt att få hybris när det går bra. Nu har Matte bara njutit av stilla kvällar vid sjön en stund, innan stegen lett hemåt igen. Då har hundarna varit på hugget och lekt jaktlekar och Matte har tränat lite hopp över hinder parallellt med dem båda. Mycket spring har det blivit.
Klicka för större bild.
Tisdag.
Matte bestämde sig för att testa att gå längre och tog käppen och hundarna med sig för en tur mer som tidigare. På hård asfalt och längs vägarna i området. Innebärande nerförslut bort och motförslut hem. Tyvärr var det ovanligt mycket trafik just då och stup i kvarten måste Matte med en hand hala in koppel och snabbt fösa hundarna från vägen. Här kom käppen till nytta. Den höll Matte horisontellt som en barriär mellan bilar och hundar. Att man varken saktar in eller håller åt sidan när man möter en kärring med käpp och två hundar på promenad är för Matte obegripligt. Inte ens hundägare bekanta med Matte.
Nåväl, i medlut lyckades Matte käppa sig fram i så god fart att hundarna fick trava i kort trav. Bra så! I motförslut hemåt skrittade de med långa steg på gränsen till trav och det fick duga. Matte blev svettig. Kondis är färskvara. Men enligt doktorn har Matte god kondis för sin ålder och pulsen är väldigt låg "som hos en elitidrottsman" enligt doktorn! Det sög Matte i sig som en torr svamp. Man får kämpa på lite om man ska nå någonstans och väl hemma efter femtio minuters gående kändes det gott i själen, och knät hade fått nog. Inte hundarna! Som jagade varandra länge! Innan de var villiga att göra kväll i stugan.