Söndag.
En fin vårdag visade det sig bli! Dock inbjöd inte vägen till promenerande, då isen på vägbanan till största delen förefaller bli hårdare och hårdare efter varje natt med minusgrader, oaktat plusgrader dagtid. På vissa ställen har solen legat på och lyckats tina bort all is på en mycket kort vägsträcka, men däremellan är vägbanan i området skuggad av höga träd på högt belägna bergknallar och isen på vägbanan blir bara hårdare och hårdare. Gräsmattan i det egna reviret är nu omöjlig för hundarna att leka på, då den är täckt med tjock is som töar på ytan en liten aning dagtid, men fryser till igen på nätterna. Bilister varnar varandra morgon efter morgon för svartis och blixthalka på vägen som leder ut i skogen. Halkrisken är väldigt stor överallt dagligen och dag efter dag. Med två höftproteser vill inte Matte halka och ramla med risk för svåra skador. Risk för att mista gåförmågan för resten av livet.
Vid fyllda sjuttiofem är det inte som när man ramlade av hästen och bara reste sig upp och fortsatte ritten som om ingenting hänt. Ännu för tjugo år sedan. Det är svårt att hänga med och inse hur gammal man är egentligen. Om detta finns en bra artikel i D.N. i dag! Man fattar inte hur gammal man är. Man inser inte att man närmar sig livets slut, att det mesta är gjort och bäst före är passerat. Man vill inte inse. När man är ung tycker man att man är äldre och klokare än vad man är. När man är gammal tycker man att man är yngre och frächare än vad man är. Livets ironi. Alla andra inser hur ung eller hur gammal man är - utom man själv.
Den här söndagen, som andades vår, tog flocken till vara! Hundarna fick vara ute medan Matte hackade is på betongplattorna framför huset och Husse höll sig sysselsatt i vedboden. Han kapade även det yttersta på grenarna på den jättebjörk som fallit på granntomten i tomtgränsen. Oerhört tätt inpå vedboden och carporten! De yttersta grenarna låg in över carporten! Träd och grenar var äntligen befriade från all snö och snart kommer en av Mattes söner och hjälper till att kapa upp jätteträdet.
Matte tog med hudarna upp i skogen på en promenad, uppe på den platå där tallarna står glest och det är lättgånget. Längre ner hindrar täta granar snösmältningen och det är tunggått med plusgrader dagtid och minusgrader nattetid. Dima upptäckte något vid en fastighet nere vid vägen och gick i stå. Någon höll på med något väldigt intressant långt där nere tydligen. Aili roade sig med att krafsa fram jord som hon åt med god aptit. Det är fint här uppe med glest växande tallar, med vitmossa som lyser upp och Matte filmade hundarnas lilla paus där uppe på höjden. Filmen ligger på Instagram.
Flocken fikade ute i solen på trappen och njöt av en vårdag, som avslutades med att Matte gömde godis till hundarna i den största snöhögen. Ett litet lavinsök.... Matte var överambitiös och hundarna ledsnade när de inte fick någon vittring och gick därifrån. Då var det dags att gå in och börja tänka på middagen. Efter fyra timmars utomhusvistelse med en hel del sol!
