Aningen gaggigt kan det tyckas att Matte satte samma rubrik två dagar i rad..... Det är nu ändrat.
Matte får skylla på datorn som hänger sig med mycket ojämna mellanrum och skrivandet sker mycket snabbt och ryckigt med sparande varannan sekund. Man tappar liksom koll och flyt understundom känner Matte.
Som inte heller hade flyt när 3/4 - delar av Lag Gátchis skulle träna på en industritomt på kvällen! Som tur var hade många i träningsgruppen annat för sig just denna träningskväll och slapp bli besvikna. Mattes passerkort fungerade helt plötsligt inte. Efter så många år, att kontaktpersonerna på arbetsplatsen har hunnit bytas ut ett flertal gånger sedan kortet lämnades ut. Tre personer testade om och om igen och inte fungerade det bättre för det.
I stället för att åka direkt till Mc Donalds för att åtminstone kunna genomföra den obligatoriska matstunden efter träningen, drog de tre hundförarna vidare ut ur samhället. En närbelägen skog fick bli träningsplats för kvällen. Skog belägen nära ett samhälle och omgivande en starkt trafikerad genomfartsled brukar dessvärre inte vara så välstädad. Så inte heller den skog som fick bli kvällens träningsplats. I en ficka fick de två hundbilarna plats och för att kunna öppna bakluckan och plocka ut en av två hundar krävdes ABSOLUT lydnad. Att en hund kastade sig ut så snart gallergrinden öppnades fick bara inte ske! Trafiken var intensiv och passerade bara en meter ut från bilarnas sida. Att öppna en baklucka med hundar i bakskuffen utan grindar eller bur kändes helt otänkbart.
Är det något Matte lärt flockens hundar mycket tidigt i livet så är det just detta. MAN KASTAR SIG INTE UT SÅ SNART BAKLUCKAN ÖPPNAS! Ailis fyra valpar transporterades tillsammans i bakskuffen från det de var fem veckor gamla, när de skulle miljö- och socialtränas i olika miljöer och sammanhang. De fick alla en grundläggande träning i detta. Bara för att gallergrinden öppnas får man inte kasta sig ut. Matte var mycket tydlig här. För deras egen säkerhets skull. Inte elak, bara tydlig.
Nu skötte sig, som förväntat, alla de tre Lapska mycket bra när de skulle ut ur bilarna. Tre vuxna och väldrillade hundar som vet vad som gäller och inte behöver påminnas varje gång de skall släppas ur bilen. Husse gömde sig någonstans upp längs en knappt skönjbar traktorväg. Aili och Lime fick söka efter honom förda i lina. Vind fanns det inte alls och de ansåg båda att Husse gömt sig bakom ett högt staket med en låst grind omgärdande vad som verkade vara en bergtäkt. Det hade han inte. Men åt det hållet. Matte hittade honom först! En skymt av den orange jackan dök upp bakom en rotvälta när Husse ändrade ställning och när Matte stod still och hade vänt kroppen åt "rätt" håll av en händelse, läste Aili sin förares kroppsspråk och hittade Husse. Med hjälp av nosen, ögonen kanske och i viss mån av Matte som stod stilla och var vänd mycket tydligt i en bestämd riktning. Ett bra exempel på läsande av hund och läsande av förare och kommunikation med hundar med tecken och kroppsspråk.
Husse gömde om sig längs vägen tillbaka till bilarna och utan vind blev det svårt för hundarna. Husse hittades och fick ta med Aili tillbaka till bilen för att sedan söka med Modji i par med sin halvbrorsa Lime. Bundet sök med lina var det enda tänkbara så nära en trafikerad väg. Matte gick längst ut i sökrutan och vinklade höger och gick sedan ner och tillbaka parallellt med vägen och gömde sig bakom en gran. Skogen var lite gles bortöver och Matte kunde se hur Modji mycket fint gjorde ett spårupptag från "mittvägen" för att sedan gå på flyktspåret och vinkla ner mot Mattes gömställe. Vittringen i flyktspåret var helt färsk och drev åt sidan. Modji jobbade i ett mycket behagligt tempo! I jämförelse med sin dotter Aili som var mycket nära att dra omkull Matte i sin sökiver!
Härnäst fick Modji och Aili söka tillsammans och nu valde Matte att leja ut Aili till Limehusse och själv gömma sig. Nyttig träning för hundarna är det att gå med en annan förare än den ordinarie. Även för förarna att byta hund med varandra. Alla hundar och förare har sin egen "dialekt" i kommunikationen och sina egna tecken för förståelse. En räddningshund är ett redskap som måste kunna användas av vilken hundförare som helst, om den orinarie är indisponibel av någon anledning. Man lär sig mycket vad gäller hundspråk genom att gå med en annan hund än den egna! I ridsport ingår ibland att kunna prestera bra på vilken lånad häst som helst. Inom hunderiet vet inte Matte om något liknande finns? Varför inte egentligen? Ett räddningssök skall kunna genomföras med en lånad hund. Det ingår i utbildningen. Man skall kunna läsa hund helt allmänt! Inte bara den egna. En vallhund är också ett arbetsredskap och bör väl kunna användas av vem som helst som kan valla med hund gissar Matte.
Matte lyckades trycka in sig under en liten och mycket tät gran och inte förrän Aili med låneförare kom riktigt nära upptäckte hon Matte. Aili gick upp på bakbenen för att få bättre vittringsförhållanden några meter från granen och spikade sedan gömstället. Låneföraren såg inte Matte ens ett par meter ifrån. Aili fick jobba hårt på detta sök och mamma Modji tio meter bort hade ingen aning om att Matte fanns så nära.
Det är så lätt att raljera när man vet var figuranten är gömd och ingen hund hittar. "Hundarna snubblade nästan på mig utan att hitta!" Men är det ingen vind alls sprids ingen vittring. Hög luftfuktighet kan bidra till att doftpartiklar faller platt till marken. Är figuranten gömd bakom många täta grenar spelar även det roll för spridning av vittring. Eller snarare ingen spridning alls.
Ibland blir det inte som man tänkt sig och bland diverse kastat skräp, en gammal vinylskiva bland annat (!) gick det att få till ett riktigt bra bundet skogssök på en relativt liten yta mycket nära en genomfartsled. När ett passerkort plötsligt inte fungerar för åtkomst av det planerade träningsområdet. Man får gilla läget.