Söndag.
En dag som började med uppehåll, men där mörka moln dök upp under eftermiddagen. Valparna kunde tillbringa många timmar i sin valphage och de njuter verkligen av att kunna jaga varandra kors och tvärs i sin delvis brötiga miljö! Det är ett under att de hinner väja för trädgårdsmöblerna! Inte alltid för varandra! Jaffi, Násste och Fanndi dundrade rakt på sin bror Lill-Nemo som föll som en kägla! Men reste sig blixtsnabbt, rusade efter sina hänsynslösa systrar och gav igen kollektivt! Attans så förbannad han var! Kommande bakifrån överraskade han dem och vilt tumult utbröt!
Matte lät varje valp vara ute i ungefär tjugo minuter i koppel lite spritt över eftermiddagen mellan skurarna. På trettio minuter kom det sjutton millimeter i ett dånande skyfall! Bäckfåran fylldes med vatten som var grumligt och forsade rakt över tomten, precis framför ytterdörren. Livsfarligt för en lös valp och Matte kollade halsbanden noga och höll kopplet i ett stadigt grepp. Alla ville ner och kolla vattenflödet! Precis som mamma Aili med syskon! Där hoppade samtliga rakt ut i vattnet! Matte fiskade upp dem tack vare kopplet. Aili gillar vatten än i dag. Hennes avkommor valde att smyga fint ner till vattnet som forsade, för att sedan dricka länge. De lyckades även, med visst mothåll i kopplet, att ta sig upp torrskodda genom att backa. Fanndi utmärkte sig genom att vända tillbaka ner och målmedvetet kliva rakt ner i vattnet! Där stod hon i kanten av fåran i vatten upp till magen och tittade på vattenrörelsen och sedan vände hon sig om och gick lika målmedvetet upp igen. Jaffi upptäckte syrénhortensians stora blomklasar och hur de vippade när hon tog tag i dem. Jättekul! Lill-Nemo smakade på allt möjligt och även omöjligt och Matte fick plocka både ekollon och stenar ur munnen på den nyfikna killen! Násste satte personligt rekord i att ta sig runt staketet och kolla eventuella flyktvägar, inklusive de båda grindarna! Där kan man krypa under. Det vet Násste nu. Matte fick småspringa efter för att hinna med. Dessa valpar springer fortare än man kan föreställa sig och hinner ikapp det gör man inte. Inte är de heller särskilt intresserade av att vara där någon annan är. De klarar sig rätt bra själva. Som sin mamma, mormor och övriga anmödrar i form av Násti och Gázzi. Att Gázzi, nio månader gammal, hamnade hos Matte hade delvis att göra med att hon ständigt var på rymmen med sin egen mamma. En självständig ras med god problemlösningsförmåga och när valparna i dag fyller sju veckor får Matte nog anse dem rastypiska därvidlag.
När valparna var i valphagen kom det några småskurar med duggregn och de fick vara kvar ute. De brydde sig inte om regnet det minsta. Men när en kraftigare regnskur drabbade dem ville de komma in. Husse och Matte stod på trappen och studerade de fyra valparna. Först ställde de sig vid gallret och visade att de ville in. Sedan drog de sig in under det bastanta träbordet som gav rätt bra skydd. Rätt tänkt! Men Matte hade spänt plast över hörnan med fällen som är deras lya och gick in till dem för att undervisa sin barnaskara. Matte lyckades nästan helt knöla sig in under plasttaket och fick med sig alla valparna. Här var det torrt och fint och det smattrade på taket och det regnade bara på Mattes rygg som stack utanför lyan. Snart sov alla valparna gott och Matte kunde smyga in i stugan och få av sig den genomblöta skjortan. Förhoppningsvis lärde sig valparna något om regnväder.