Måndag.
En ny livsrytm har uppstått bland områdets hundägare. Ingen är ute och hundpromenerar dagtid när temperatuen dag efter dag ligger på tjugosex grader. Då kan stressade bilister för närvarande ha vägen för sig själva och Husse och Matte baxnar där de sitter i skuggan och pustar. Snart blir det väl en frontalkrock med de farterna. Eller så går grannarnas katter åt. Helt sanslöst fantasilösa körningar av boende i området såväl som stora bilar med grus och byggvaror eller budbilar.
När solen börjat sjunka bakom skogen vaknade hundägarna till i takt med sina hundar på måndagkvällen. Inkluderat Matte. Som tog varseljackan på sig och vandrade upp till skogssjön, där det var pålandsvind på den norra stranden och lukten av sjö träffade Mattes nos med glädje! En sjö utan vägar intill och inga hus kan skymtas. En sjö med skärgårdskänsla. Den är ju dessutom en del av skärgården men avsnörd av landhöjning. Helt rund ligger den där i skogen som ett avtryck av en hästhov och mycket riktigt heter den Hoven! Oj vad hundarna hade mycket att nosa på! Promenaden längs klipporna i blåbärsriset vid stranden gick i staccato. Några steg - stopp, några steg - stopp. Ingen motionspromenad. En måbrapromenad! För både Matte och hundarna! En mörkklädd tjej med stor och svart Rottis lösgjorde sig ur skuggan i skogen och inte bara de två Lapska hoppade högt! De kom så tyst mot vattnet och vinden. Matte med hundar stod med ryggen till och njöt av utsikten över sjön. Så bara stod hund och förare bakom ryggen.
Vid den lilla sandstranden har en omtänksam granne ställt en stadig bänk för några år sedan och det är en populär sittplats. Matte slog sig ner en stund och "firade skymning" i den nedåtgående solen, som kastade sina sista varma strålar på tallar och vass ute på udden. Modji och Aili blev varse något i skogen de just lämnat och snart hörde Matte konstigt skrammel. Nerför berget tog sig två personer medförande en cykel och en hund. De passerade diskret vidare längs stigen utmed sjön. De två Lapska hade inget att invända.
Klockan gick och det struntade Matte totalt i. Det var fint på bänken där vid skogssjön, alena med två Lapska Vallhundar. Hundarnas nosar vickade hit och dit och dofterna från skog och myr på andra sidan sjön verkade intressanta. Kanske kände de doften av den björn som lämnat en hög spillning som hittades vid den nyligen genomförda björninventeringen? Två björnar har man lokaliserat i Norrtälje och den ena strax nordost om denna sjö vad Matte förstått. Samma ställe där en vargfamilj fött upp två kullar för några år sedan. Det enda som saknades var Lommens rop ut över skogssjön i den tilltagande skymningen.
Värt att notera: Sedan i går kväll kan klubbmedlemmar läsa saknade namn där de skall finnas.
Klicka för större bilder.
