Fredag.
Beskeden ändrades för en dryg vecka sedan, hastigt och lite oväntat, avseende avstånd mellan covidspruta två och tre, huruvida man kunde vaccineras samtidigt mot säsongsinfluensa och covid och om det måste vara en vecka emellan eller inte - just som det var dags för Matte och Husse att förhoppningsvis kunna få en möjlighet att boka tid för spruta tre mot covid.
Besked och motbesked inom loppet av några timmar, den tisdag då Matte och Husse stod i dropinkö och fick sin säsongsinfluensavaccination. Ingen visste egentligen någonting, under loppet av de timmar då båda sprutorna, med facit i hand, hade kunnat sättas i armarna på Matte och Husse. Egentligen hade allt kunnat vara avklarat redan sedan en dryg vecka. Denna fredag, då det mot alla odds lyckats med inloggning och bokning av vaccinationstid för covidspruta nummer tre. I och med införande av covidpass försvann alla bokningsbara tider mycket raskt framför näsan på Matte och Husse. Som i slutändan hade en enda plats att kunna boka tid på. En enda plats med lediga tider, bland det tiotal på listan där det var fullbokat redan.
Nu var det således dags att bege sig till Rinkeby. Ett första besök. Ett studiebesök. Med hjälp av gps-en tråcklade sig de båda turisterna fram till den skola där vaccinationen skulle ske, i mycket god tid innan den bokade tiden. Tid som skulle fördrivas med en lunch någonstans. Att få till en måltid var inte helt enkelt. Många små matställen/caféer hittades och på samtliga var det rätt fullt. Av unga män. Parkeringsplatserna var reserverade för boende överallt. Husse var hungrig och till slut hittades en plats där besökande kunde parkera nära en restaurang stor nog att rymma fler än skaran av unga män, som överallt flöt omkring i flockar. Några få i mer mogen ålder. Inga kvinnor. Tomt på kvinnor. En helt ny värld för turisterna från skogen. En dryg halvtimme hemifrån. Välkomna till verkligheten. En annan verklighet.
Ett matställe med mycket att välja på från ett internationellt kök. Mattes laxkotlett var utsökt liksom Husses kycklingpasta. Okända kryddor och väldigt gott. Ett snabbesök utomlands. Att Husse och Matte stack ut bland de manliga restauranggästerna är en underdrift. En pappa med litet barn undrade varifrån Husse och Matte kom. Själv bodde han i Uppsala och åkte hit för att få äta sitt hemlands mat. Ett intressant besök i en annan del av Stockholm.
Utanför skolan bestod majoriteten av dem som stod i kö för en spruta av andra som var på turistbesök i Rinkeby. En lång rad av äldre som stack ut rejält i omgivningen, i ett bostadsområde befolkat av bara män. Om man skulle gå efter vad man såg på gatorna. Någon enstaka kvinna och då i sällskap av en man. Förlåt, men Matte blev onekligen lite tagen av att själv och där uppleva en helt annan verklighet. Två helt skilda världar med en halvtimmes bilresa emellan. Mängden män som rörde sig på gatorna, utan att några kvinnor kunde ses, kändes så märkligt. Frågan har ställts ofta de senaste åren när unga män skjuter ihjäl varandra här och annorstädes: "Var är papporna? Varför är det bara mammorna som går ihop och syns och hörs för att rädda sina barn?". Män och kvinnor - var för sig. Matte och Husse återvände till sin skyddade verkstad i skogen. Så oändligt långt från Rinkeby. Ändå inte.
En kort biltur närmare hemma, köpte Matte bakelser i Täby Kyrkby, för att fira den tredje covidsprutan. Här minglade män och kvinnor på café och matbutik. Den gamla tanten från norra sidan av stan hade lite svårt med känslan av "vi och dom". Snabba kast.
Framför braskaminen, med bakelse och bubbel firade Husse och Matte att de nu, äntligen, fått sina tre covidsprutor samt en spruta mot säsongsinfluensan. Något skavde. Där den tredje sprutan gavs är vaccinationsintresset mycket lägre än i regionen i stort. Där fanns lediga tider och dit åkte de som så kunde för att bli fullvaccinerade med tre sprutor. Bra. Men för att eländet skall ta slut i stort måste ALLA vaccineras. I alla delar av regionen. Även i västra Stockholm. Av dem som avled första året med covid var många äldre med somalisk bakgrund och boende i västra Stockholm. Två skilda världar.
Alla är vi människor.
Utom hundarna som inte behöver fundera så mycket. Vare sig på pandemi eller annat. Modji och Aili var glada över att deras människor var hemma igen och somnade mätta och belåtna framför braskaminen.
