Första maj och helgdag, men även onsdag - träningsdag! Dock kunde träningen förläggas till eftermiddagen, i stället för till kvällen. Fyra hundförare träffades alltså för att träna och platsen var Gillingekrossen. Alldeles lagom stort för detta antal ekipage. Här var det ommöblerat sedan sist. Ett stort område med sprängsten var nu förvandlat till olika högar med grus i varierande storlek. Men sprängsten nog fanns kvar att träna hundarna bland! Ett stort fält med nivåskillnader, där vinden ställde till det för hundarna på olika sätt. Den slog och den snurrade åt alla håll mellan de höga bergväggarna och stora grushögarna.
Springern L. fick börja och hon är en utbildad patrullhund som aldrig någonsin sökt i en miljö liknande denna. Vilket sannerligen inte märktes! Äventyrslekplats! Yippii!!! En figge låg gömd högt uppe bland de stora stenblocken och L. fick vittring. Utan minsta tvekan drog hon rakt upp i området. Hon flöt liksom över ytan, mycket målmedvetet, med ett mycket bra tempo. Grep lösrullen direkt och stack tillbaka till sin förare. Upp igen på löst påvis. En mycket duktig hund utförde sitt arbete på bästa sätt! En fröjd att se!
Modji fick ett frisök med tre figgar och Matte ville veta var figgarna var gömda. Detta för att inte ge Modji alltför fritt spelrum i springandet. Hon har haft väldigt mycket egen vilja den senaste tiden. Kanske en effekt av turbulensen hemma med Násti och Mysjkin efter Modjis egen dräktighet och den förlorade valpkullen. Samt en mycket trött Matte. Man kör på när man måste, men i längden sliter det på både kroppen och knoppen att gå och vara orolig och sova för lite. Det är inget att hymla om.
Modji tog vittringen på väldigt långt håll och hittade Husse längst bort i området, bakom en stor grushög. Vittringen försvann när Modji närmade sig högen och hon fick börja om flera gånger för att fånga upp vittringen igen och klura ut var vittringskällan var belägen. Mycket spring och mycket tänkande och Modji stagade upp sig själv och löste uppgiften väldigt bra. Nästa figge hittade hon uppe bland sprängstenblocken och även där fick hon testa på olika ställen, då vittringen hon fått plötsligt försvann. Mycket bra träning! Det fanns inte en chans för hundarna att händelsevis springa på figgarna. De måste tänka till och koncentrera sig och lösa problem. Sista figgen hittade Modji intill bergväggen, intill en liten damm med vatten. Där dröjde hon sedan gärna kvar och drack och tvättade de leriga fötterna. Hon hade jobbat mycket bra och var totalt styrbar, samtidigt som hon jobbade mycket självständigt på stort avstånd från Matte.
Násti fick inte anstränga sig, då den andra ögonoperationen bara låg en vecka tillbaka i tiden. Men hon mår nu bra och springer gärna hemma på tomten när hon och Modji drar igång lite lek. Alltså fick hon göra ett kopplat sök, med tre figuranter placerade bakom stenblock på marknivå. Hon fick i alla fall vara med. Med det märktes att hon ville något annat.
Lime fick Matte som förare, då hans husse vill få honom att kunna jobba med vem som helst. Så som både Násti och Modji fungerar. Lime fick tre figgar även han och inte var det några problem med att han hade en ny förare. Visselpipa och handdirigeringar fungerade fint. Men lite jobbigt blev det för grabben, när morsan och syrran satt i sin bil och hejade på väldigt högljutt.... Lime ville bara bort och kolla lite. Därför placerade sig Husse där, när han hittats, för att hålla damerna tysta. Lime hittade sin egen husse högt uppe bland stenblocken och nästa figge mycket knepigt placerad mellan en stor grushög och bergväggen. Vittringen for även här åt olika håll.
Nu var det som det var och stackars Násti fick bli kvar i bilen, när de tre andra hundarna släpptes lösa tillsammans för lite spring.
En mycket bra träning avslutades på klassiska Brottby Café. TACK alla! Tack även för filmen med Limes MH med beskrivarens kommentarer efteråt! Killen skötte sig verkligen jättebra.
Nu måste Matte lägga in en "Brasklapp".
Såsom Biskop Brask i Linköping gjorde när han, mot sin vilja, tvingades underteckna 1517 års riksdags beslut att avsätta ärkebiskop Trolle. "Härtill är jag nödd och tvungen". En liten lapp stoppades under sigillet.
Matte är nu med på Facebook. En nödvändighet för att få fortsätta som hundförare i hundgruppen. För att kunna fortsätta att hjälpa anhöriga att få visshet om vad som hänt försvunna anhöriga.
Matte vänder sig starkt mot att ordet "vänner" används i detta sammanhang. "Kontakter" är vad det är. Matte vänder sig också mot att det för många blivit viktigt att kunna ange så stort antal vänner på FB som möjligt. En press för dem som inte når upp till att ha flera hundra "vänner" . Man kan känna sig mindre värd i jakten på bekräftelse. Matte vill inte bli bombarderad med information, vill inte vara uppkopplad och tillgänglig jämt. Vill inte bli utsatt för ständig stress.
Matte vill inte ha många hundra "vänner" på FB. Inte heller många hundra kontakter. Matte finns på FB för att Matte måste. Så tag det inte personligt när Matte inte kommer att tacka ja till vänförfrågningar. Annat än till ett mycket begränsat antal från den allra närmaste kretsen.
Matte föredrar mänskliga kontakter i verkligheten. Vänner som är just vänner i ordets traditionella mening. Sådana som kan tänka sig att komma på begravningen. Sådana som man kan träffa eller tala med efter långa uppehåll och bara ta vid där man slutade sist man sågs eller hördes.
Därutöver är ett stort kontaktnät viktigt. Där man har kontakt via mejl, brev, telefon, personliga möten. Kontakter som följer genom åren. Det där som finns på FB men inte i den formen! Personliga kontakter! Direktkontakter. Utan en massa reklam och spelade spel och information om "vänners" vänners pågående förkylningar m.m. Matte har följt FB genom Husse och vill inte vara med.
Ni är alla oerhört värdefulla! Tro inte annat. Men Matte gillar inte Facebook. Orkar ni fortsätta att följa Lapskfamiljens vardag, så är det här ni kan läsa vidare. Inte på FB. Välkomna till en motvallskärrings och hennes gubbes hunddagbok även i fortsättningen. Kontakt uppskattas mycket! Men inte via FB.