Pepparkaka! Nej så skulle det inte stå! Även om det är mycket med pepparkakor nu i Advent och Lucia.
Peppar, peppar - ta i trä! Den fyrtums- eller i varje fall tretumsspik som Matte haft i hälen i många månader föeföll ha krympt till en entumsspik när Matte på måndagen tog med hundarna på en timslång promenad. Varför det heter hälsporre känns korkat. Hälspik! Det säger mer om hur det känns, vilket väldigt många upplevt och har man otur kan denna typ av inflammation hålla i sig i upp till arton månader! Matte kunde således på måndagen äntligen njuta fullt ut av promenaden och dessutom hålla mer än styrfart.
Det var nio minusgrader på morgonen och därför avvaktade Matte med promenaden till mitt på dagen då det bara var fem minusgrader. Då tog hon med sig hundarna i det snöiga landskapet och gick upp till sjön, där en tunn ishinna på vattnet bar ett tjockt lager med snö. Fullständigt livsfarligt att ge sig ut på. Varje vinter omkommer hundar och vilda djur på förädiska isar. Matte hade Lapsktrion kopplad och vandrade längs den klippiga stranden till den lilla skogssjön femhundra meter hemifrån. Det var ljuvligt vackert och helt stilla. Så småningom lämnade flocken sjön och gick längs en stig genom skogen tillbaka mot husområdet. Här behövde man ine vara en "Tracker" helgutbildad för tvåtusen spänn för att kunna läsa spår. Sådana "trackers" förefaller ha ersatt utbildade tjänstehundar för sökande efter försvunna personer i Stockholm numera. Lycka till! Funkar säkert bra i byggnader och på stora båtar. Eller på många meters djup i allt vatten som omger staden.
Nu kunde Matte se att någon hittat en lämplig julgran . Längs stigen upp från sjön växer en mängd smågranar, självsådda, tätt och i behov av gallring snart. Lämpliga julgranar i små stugor. Plötsligt tog skoavtrycken i snön från en man och en kvinna slut. De ersattes av spår frånen släpad liten gran. Där stigen delade sig gick Lapskflocken till vänster och bort mot vägen hem, medan julgransspåren ledde längs den högra stigen upp mot närmaste hus.
På tisdagen var det ännu en kylslagen morgon och Matte firade Lucia med tända ljus och vackra sånger på TV. Lussekatt och pepparkaka till kaffet så klart!
Fram på dagen lyckades Matte sedan på promenaden äntligen få upp farten och fick till en powerwalk med hundarna, där det personliga rekordet på sträckan bara överskreds med två minuter. Tack vare ett för dagen idealiskt väglag! Mjuk och tillkörd snö som inte var halkig! Bara lite ont i hälen och bra väglag kändes som en efterlängtad vinst! Matte fick gå sig svettig och rödkindad och hundarna fick pinna på. Násti travade fint hela tiden och hade inga problem med att hänga med, trots en åldersrelaterad urmuskling baktill. Aili har visat sig ha lååånga steg och valde att gå mycket raskt i stället för att trava som hon gjort för det mesta tidigare. Hon bara länger och länger på stegen och tar jättesteg i skritten. Modji travade likt mor sin i en jämn och fin trav. Matte misstänker att sparkåkandet fått Aili att inse hur långa kliv hon kan ta utan att börja trava. Hennes bror har ju gjort sig populär på fjället för sin fantastiska trav!
Utevistelse blev det sedan på tomten en stund, men från nio minusgrader skiftade vädret till nollgradigt och ösregn! Blixtsnabbt blev det glashalt och trappen måste beträdas med försiktighet när Matte och hundarna ville in i brasvärmen. Skönt var det att ha fått till denna effektiva promenad innan vädret och väglaget skiftade!