Från högsommarvärme under onsdagen med 27 grader och gassande sol, blev det ett väderomslag till 14 grader, sol och kraftig kall blåst från norr under torsdagen. Vilket Matte personligen inte alls hade något emot. Nu kunde Matte äntligen ta ut hundarna på en cykeltur igen. Utan att behöva vänta till lämplig temperatur i skymningen. Något Matte inte gjorde med tanke på bilarna på vägen.
Aili kopplades i sele och satte fart och drog Matte och cykeln den första kilometern med mycket stor energi. Modji hängde med kopplad i halsband, då hon inte konkurerar med Aili som draghund. Efter den första kilometern hamnade flocken i kraftig motvind och Matte tappade nästan andan i vindstötarna. Björkarna i trädgårdarna såg ut att kunna knäckas. Aili tog i allt vad hon orkade och fick stöttning av Matte som trampade lite. Uppför en sluttande grusväg bar det, från raksträckan på asfalt i motvind. Så var det åter asfalt och gruset i kanterna kändes obehagligt lurigt. Aili och Modji satte båda fart med vinden i ryggen och Aili visar en stor glädje i att dra, vilket är väldigt roligt. Den allra sista biten hem måste Matte bromsa för nervarvning av hundarna.
Vid flytten till området för fjorton år sedan var samtliga vägar fina grusvägar och cyklande med hundar en fröjd! Trafiken var sparsam, lugn och sansad. Vartefter har området med fritidshus förvandlats till ett område där många bor permanent. Närheten till både skogen/naturen och arbetsplatser i Stockholm närhet lockar. De två genomgående vägarna har asfalterats och trafiken är snabb och stressig många gånger, på raktsträckorna genom området och grannområdet. 30-skyltar ignoreras konsekvent såsom "icke tvingande - bara en rekommendation". Här åkte Matte skidor längs vägkanterna med hundarna i selar och draghundbälte, vilket torde vara förenat med livsfara numera. Inte bara på grund av Mattes tilltagande ålder och stelhet. Mer på grund av bilister som kör fort och mitt i eller på fel sida av vägen i kurvorna. För att cykla någon annanstans måste cykel och hundar flyttas till andra trakter. En omöjlighet. Lyckliga ni som har lugna grusvägar, fina skogsvägar utan trafik att cykelmotionera era hundar på.
Halva fredagen tillbringades i hundarnas stora hundgård vid torpet. Alltså hela den ihägnade tomten i skogsbacken. Husse lassade släpet fullt med ännu mer trädgårdsavfall som skall till tippen. Sedan klippte han gräset upp mot huset från grinden och på gårdstunet. Matte rensade bort maskrosor mellan betongplattor och annorstädes intill stugan. Upp-ner, upp-ner. Det kändes till slut lite för mycket i ryggen och lite vila blev nödvändig. Vilat hade hundarna gjort mest hela tiden, efter sin inledande inspektionsrunda längs staketet. På lite olika platser där de för stunden kände sig nöjda. Här var det lite mer vindskyddat än hemma och solen kom att värma riktigt behagligt. Det var även denna dag fjorton grader i skuggan, vilket är en lagom temperatur för att få något gjort känner Matte. Som inte längtar till sydliga breddgrader och heta sandstränder. Hellre tillbaka till Svalbard och där ett besök på Grönland står på önskelistan. Man tycker ju så olika.