Tisdagen bjöd på dagsregn. Välbehövligt för att få fart på växtligheten. Välbehövligt för Matte som då inte kunde jobba i trädgården, utan fick lite gjort inomhus i stället. Två regnblöta kortpromenader med hundarna blev det trots allt och den enda som fann nöje i att vara lite ute på tomten var Aili. De vuxna hundarna drog sig tillbaka under tak på glasverandan.
Aili har den senaste tiden blivit allt vildare och allt mer en veritabel retsticka! Som inte tar ett nej för ett nej per automatique! Som ifrågasätter mycket och som framkallar en hel del tillsägelser från resten av familjen. Två som fyrbenta. Lite lagom halvgalen mellan varven, där energin bubblar ur öronen! Överslagshandlingar då och då, där hon i ren yra biter omkring sig och ibland råkar nypa till någon med framtänderna som effektiv tång. När Matte skall tända kaminen på morgonen, stående på knä på golvet, måste Aili och Modji nödvändigtvis kräla kring Matte i en vild brottningsmatch med morrningar och bitande. Då förekommer det att någon tunnhudad del av Matte kommer i kläm, i stället för motståndarens pälsklädda lekamen. Ont gör det! Aili och Modji har väldigt roligt tillsammans och mattorna far i väg ibland. Násti och Matte håller sig ur vägen.
När Aili bestämmer sig för att hon fått nog, går hon plötsligt och lägger sig under någonting. En vana från knyttiden och hyllan i köket. När Aili lägger sig hörs det. Hon liksom bara rasar ihop med en duns. Långt ifrån smidigt och graciöst.
Aili har också visat att den första spökåldern skymtar. Första raggen restes i helgen. Okända siluetter kan bli veritabla monster som måste skällas ut. Precis på samma sätt som man förr såg både oknytt och vittror i skogarna i skenet av en fotogenlykta. Slyngelåldern nalkas. En tid som är en del av utvecklingen till vuxen individ. Hundarna blir inte problelmhundar om vi inte betraktar ett naturligt beteende som ett problem. Inget blir bättre av att könsneutralisera dem heller. Lite sunt förnuft, vettiga regler och mental uttröttning, brukar hjälpa hormonstinna ungdomar på rätt väg.
Modjisonen Runne har visat att han också är på väg att bli slyngel. I förrgår stack han iväg efter en ren helt på egen hand vid utfodringen. En kilometer bort innan han vände. Han är alltså inte rädd för renarna och han kan jobba självständigt samt har djurintresset. Nu skall han bara styras upp och lära sig reglerna på arbetsplatsen. Med en matte som vuxit upp med Lapska och har ytterligare en i familjen, kommer det säkert fixa sig.
Modjis och Kirous valpar visar sådana egenskaper som Husse och Matte hoppats på. I familjen har aldrig tankar funnits på att hitta lugnare hanar med svagare reaktioner, för att av någon anledning dämpa att tikarna haft mycket motor. Tvärtom. Lapsk är en arbetande hundras. Valparna kan ju bli en kopia av far sin lika väl som av mor sin. De hanar som använts för avel i familjen har valts för att matcha familjens tikar och har ansetts ha så mycket motor att en kopia av pappan varit lika välkommen i familjen för arbete. Valparna har inte sålts till oerfarna hundägare. Bara till hundägare som sökt träningskompisar. Det finns många andra raser som passar bättre som rena familjehundar.
Knyttiden känns avlägsen nu, när syskonskaran är halvåret och börjar ta egna initiativ, samt har tappat valputseendet. Men det är bara några månader sedan de druttade i bäcken och fick sin första erfarenhet av vatten. Aili fick mersmak!
Klicka för större bild.
