Söndag - "Tredje dag Midsommar".
Då fick Lapskflocken uppskattat finbesök under eftermiddagen! Mattes yngste son med fästmö längtade ut på landet och inget enda Midsommarfirande lantligt hade de hittat. Lapskreviret i skogen kändes lantligt nog och några timmar i trädgården uppskattades. Så även av Lapskflocken! Som lever med socialt avståndstagande till vardags och saknar umgänget med andra människor mycket! I en tid då barnbarn verkar vara meningen med livet och det "alla gamlingar" säger sig sakna, bör man sända en tanke till alla som aldrig fick några barn, trots att de ville. De glöms bort nu när livet kokats ner till hur det blev i slutändan, med Covid-döden flåsande i nacken på "de äldre och sköra". De som man skulle vara extra rädd om och de som dog som flugor instängda på äldreboenden.
Alla hade inte barn som stred för dem! Några överlevde tack vare sina barn som krävde adekvat vård och inte palliativ vård som enda alternativ. Förbannad blir Matte när hon läser vad efterlevande berättar om bortprioriteringar! Efterlevande finns inte alltid som nu kan vittna om vad som egentligen hände och fortfarande händer dem som dött och ännu dör i Covid-19. Mer än vårdpersonal som inte orkar tiga i vissa fall. Med facit i hand kanske andra länders strategier var klokare. Över 5.000 döda här och bara några hundra i våra grannländer. Ja, Matte skräms av siffrorna.
Måndag.
Matte var på hugget och tänkte gå en tidig powerwalk med hundarna, innan det blev för varmt. Ett behov av att röra på sig fanns hos Matte, efter tre vilodagar. Hundarna behövde också röra på sig! Långa benet före och glad i hågen drog Matte iväg. Bara för att behöva erkänna att så mycket power fanns det inte i stegen. Något tog emot och något med balansen kändes "lite så där", som om glasögonen var fel. Kristallsjuka sitter i en tid och Matte har bestämt sig för att det är detta som drabbat henne - igen.
Det blev en någorlunda rask promenad trots allt och vägvalet gav skugga och vägen ledde ner till en av de tre badsjöarna i skogen kring Lapskreviret. Så här tidigt var det endast några få människor vid den lilla sandstranden med bryggan och på klipporna lite närmare hemma. Däremellan följde Matte och hundarna stigen i skogen längs med stranden och där fick hundarna vara lösa på klipporna vid vattnet. Mycket uppskattat! Sikten var god mellan tallarna och hundarna hade fullt upp med att nosa av båda sidorna av stigen, efter alla hundars markeringar under helgen.
Den sandstrand som ligger bara några hundra meter från Lapskreviret låg nu under vatten och gräset nådde ända ner till vattenbrynet. Ingen sand för barnen att leka i fanns längre kvar, när vattenståndet oväntat höjts. Modji och Aili var ensamma här tidigt på morgonen och Matte kunde låta dem kyla ner sig genom att kasta ut smått hundgodis i vattnet. En del bitar sjönk och andra flöt. Godisletande i vatten när det är varmt, är en bra aktivitet för de hundar som inte spontant rusar ut och simmar. Snart dök ett litet stimm med små fiskar upp och de var mycket nyfikna på de små godisbitarna! De simmade obekymrat runt fötterna på en nyfiken Modji, som i viss mån tappade fokus på uppgiften. Aili beskådade sin mamma med godis och fiskar, stående i vattnet lite närmare stranden, men mest av allt var hon upptagen av att följa måsarna längre ut på sjön. Både Modji och Aili var även nyfikna på de badande vid klipporna längre bort. Det är int många gånger de på sina promenader här sett människor långt ute i vattnet!
Klicka för större bilder.
Hem kom Matte med halvblöta hundar som nu gärna låg i solen en stund. Matte sökte skuggan och kände sig nöjd med att under två timmar ha varit gående med hundarna i en härlig miljö strax inpå knuten.
Dagen avslutades för Mattes del med att såga till alla delar till en blomlåda, av spillvirket från grannens altanbygge.