Torsdag.
Vädret fick styra dagen, då busväder väntade. Blötsnö skulle tillkomma till de hårda vindarna som ven utanför stugknuten. Lapskflocken begav sig tillbaka till Torpet för att städa undan allt som rivits ur köket på onsdagen. Allt var inte ämnat för tippen, lådor och en skåpsida skulle sparas för eventuell återanvändning. Matte är ibland lite för bra på att tänka återanvändning tycker snickaren, som retas lite kring begreppet "bra att ha". Det bjuder Matte så gärna på. Det är väldigt praktiskt att i viss utsträckning ha lite "braatthasaker" sparade. En uppväxt där man tvättade plastpåsar och sparade presentpapper och snören från fådda presenter präglar livet. Under kriget gällde det att ta vara på allt och föräldragenerationen hade det i ryggmärgen. Vilket smittade av sig och var en bra grund för ett liv på landet som ensamförälder. "Här slängs ingenting utan att först värderas för eventuell användning senare".
Ur den kompakta skräphögen utanför köksdörren räddade Matte således tre lådor från en hurts, två skåpdörrar och en skåpsida. Bra att ha! Mängden myrbo seende ut som brun fluffig isolering, men de facto var delar av Mattes köksgolv, åkte raka vägen ner i sopsäcken. Enstaka marodörer i form av väldigt slöa och äckligt stora svarta myror följde med ner i sopsäcken. Lite synd om dem kunde Matte faktiskt tycka att det var. De gjorde ju bara som myror gör. Byggde bo av lämpligt material och detta material hade Matte sig oventande tillhandahållit. När fukten fick drypa under köksgolvet. Det man inte ser mår man inte dåligt av..... Nä, inte just då - men nu när golvet var uppätet var det mindre kul.
Klicka så kanske ni ser myrorna!
Modji och Aili fick leva hundliv på tomten för andra dagen i rad. De höll koll på viltet på hygget utanför staketet och då och då höll de koll på vad Matte och Husse gjorde. Mesta tiden var de osynliga någonstans i sitt inhägnade skogsrevir. En och annan rörelse kunde de även uppfatta nerifrån byn, nu när löven fallit. Någon hund skällde.
Mörka moln hopades och vindbyarna blev än kraftigare. Inan hemfärd klippte Matte och Husse färdigt på granhäcken i tomtgränsen i söder. En lite rufsig granhäck som år för år blir tätare. Den hade fått dra iväg som en rad höga granar när Torpet blev Mattes och häckplanerna hade övergivits tidigt av tidigare ägare. En långsiktig plan tog vid när granarna blev Mattes och nu börjar granraden bli rätt jämn och tät som vind- och insynsskydd neråt, mot övrig begyggelse i Lillbyn.
Regnet anlände och hundarna dök upp från ingenstans och frågade om råd. Att gå in i stugan och bli kvar längre var inget alternativ insåg de och drog sig neråt mot grinden. Stugan bommades igen och Lapskflocken drog sig hemåt till sin andra lilla stuga i skogen. Inte så långt därifrån. Medförande ett myrsamhälle i vinterdvala i släpet.