Onsdag.
Matte fick under onsdagen besked om att Runnevalparnas mamma Mira har B-höfter även hon! Härligt! Friska höfter på två bra renvallande hundar som fått valpar tillsammans! Bara en hanvalp är nu kvar i föräldrahemmet och söker nytt hem!
En kullsyster blir kvar hemma och skall läras upp i renskötsel tillsammans med sina båda föräldrar, vilket Matte ser som det allra bästa betyget för att detta är en mycket bra valpkull! En kullbror får växa upp i uppfödarens eget föräldrahem med långvarig vana vid att jobba inom renskötseln med Lapsk Vallhund. Mer nöjd kunde Matte inte vara med hur Modjis anlag får gå vidare inom renskötselområdet. Många av valparna kommer att få leva med renar och de kommer att användas som renvallare. Med tanke på att Modji kastrerades mot Mattes vilja (missförstånd av veterinären?!) när hennes enda valpkull föddes och det endast är fyra valpar i den kullen, känns det optimalt att den enda sonen - Runne lever som renvallare. Samt att han fått åtta knytt ihop med familjens renvallande, renrasiga och registrerade tik, som är mycket duktig som renvallare. Inte minst att flertalet av dessa knytt blir kvar inom renskötseln och att Runne får hjälpa till med att uppfostra och utbilda sin dotter, tillsammans med hennes mor Mira. Matte har haft tur. Men å andra sidan säljs inga knytt födda i stugan som rena sällskapshundar, om än av "robust karaktär".
Ni som är valpspekulanter får mycket gärna presentera er när ni skriver er valpförfrågan. Gör ni det ökar chansen att få ett svar. En fördjupad kontakt. Ett innehållsrikt och informativt svar. Berätta lite om er själva och vad som är målet med hundägandet! Det underlättar kontakten väsentligt. Valp är inget man beställer med så få ord som möjligt. De flesta uppfödare har inte tid att skriva ner alla fakta om rasen och om föräldrarna för att informera någon man inte har någon som helst kännedom om, mer än ett namn och en önskan att köpa hund. Som uppfödare fungerar det inte så att man säljer en valp rakt av till någon man endast har ett namn på. Till vem som helst som vill köpa en hund, en Lapsk Vallhund. En levande varelse säljer man inte som en soffa på Blocket. Som uppfödare har man ett mycket stort ansvar för att inte sälja ett problem till någon! Men även att se till att den sålda valpen får ett värdigt liv lämpligt för rasen och just den individen. Samt att rasen inte "säljs fel" och upplevs som en problemhund, när den bara är en helt normal Lapsk Vallhund, som hamnar i tonåren och mognar lite senare än en del andra raser. I slutändan handlar det om att vi som är uppfödare inte blir ansvariga för att rasen får ett oförtjänt dåligt rykte. För att vi "sålde fel". Uppfödare blir man efter endast en uppfödd valp och uppfödare är ansvarsfullt att vara. Rasens framtid är ett stort ansvar.
Runnes mamma Modji och syster Aili har inga renar att valla, så på onsdagkvällen fick de lägga energi på att hitta alla människor som slarvat bort sig i en sjukhuskällare! Det är inte heller så himla lätt när vittringen från dem slår i varandra och sveper runt väggar, golv och tak! Två barn var med och slarvade bort sig den här kvällen och ibland kan det bjuda ett motstånd för skallmarkörer att skälla ett barn rakt upp i ansiktet, varför dessa barns närvaro var mycket värdefull för hundarnas träning. Aili skötte sig bra och skällde ut barnen när hon hittade dem på olika ställen. Lika bra som hon skallmarkerade de tre vuxna figuranterna. Modji fick ett liknande upplägg med svårigheten att två figuranter var gömda mycket nära varandra och vittringarna blandade sig rejält.
Avslutningsvis hade Husse funderat ihop en liten övning för varje ekipage. Han hade hittat en gallervagn för transport av föremål och på den kunde man stå eller sitta med sin hund. Två figuranter placrades ut i det stora fläktrummet med intilliggande smårum och sedan skulle varje ekipage söka igenom alla utrymmen, placerade på vagnen som Husse körde runt! Det blev inte helt lätt för hundarna vittringsmässigt, då vittringarna sprids väldigt mycket här inne i det påtagliga draget som möter när man går in genom dörren! Men ingen hund tvekade inför att söka från en rullande vagn! Körd under stort slammer och över olika ojämnheter och inspektionsluckor i betonggolvet dessutom. Oväsendet var som från ett passerande tåg! Men är det jobb på gång så är det ingen hund i träningsgruppen som bangar ur! Det här är livet och vad de älskar! Att få jobba med utmaningar! Att få jobba med ribban lagd riktigt högt! Tränade den här kvällen gjorde två Lapska tikar, fyra Lapska hanar, en Springertik och en knappt ettårig Jaktlabbekille. Samtliga hundar satt i "karantän" uppbundna i rörinfästningar längs en gång i anslutning till träningsområdet. Alla måste passera nära varandra för att gå i arbete och alla måste finna sig i att andra hundar passerade dem på nära håll. Samtliga höll tyst trots inblick i träningsområdet, även vid skallmarkeringar. Unggrabben tränade passivitet med sin förare! Den viktigaste träningen för honom den här kvällen faktiskt. Han måste lära sig att vara trygg i att vara uppbunden och även lämnad av sin förare. Han skötte sig kanonfint både i passivitetsträningen och på den hittaövning han fick göra igenom alla utrymmen. Utan att tveka äntrade han vagnen och lät sig köras runt med sin förare och han fyndade även de gömda människorna! Här finns det stor potential och grunden läggs ordentligt. Det är alltid lika roligt att följa en ung hunds utveckling!
Tack alla för en väldigt rolig och omväxlande träningskväll med många och glada skratt! Tack även för utdelade julklappar till alla, två- som fyrbenta vid en bit mat efteråt! Tack för att vi har så roligt tillsammans med varandra och med våra hundar!
Klicka för större bild.
