Fredagens långpromenad skedde ovanligt tidigt. Matte var uppe och igång ovanligt tidigt också. Matte är ingalunda någon sjusovare men en stel kropp har lite lång startsträcka på morgnarna, så Matte dröjer oftast med långpromenaden en stund. Till dess lederna gängat rätt.
Denna tidigarelagda vandring bjöd på mer aktivitet ute på vägarna i området. Således mötte Matte och Lapskgänget en Collie med matte längs vägen. Anslutande från en tvärväg. En ny bekantskap. Modji ville absolut hälsa och gick baklänges på bakbenen långa sträckor, när Collien slöt upp ett tjugotal meter bakom henne. Till Gázzis och Nástis förtret. Modji blev en effektiv bromskloss, även om hon har fantastiska talanger i denna gren! Redan som litet knytt förlängde Modji sig genom att ofta gå på bakbenen. Liten och brun såg hon ut som ett av de tiggande murmeldjur som Matte såg på Franz Josef - glaciären i Österrike. Såååå söt!
Så småningom hamnade Lapskfamiljen utanför det hus där Nástis bror Ailu nu bor med sina "småsystrar" av annan ras, varför ett intensivt luktande inleddes. Eftersom de tyvärr inte ses längre, låter Matte sina hundar kolla läget mer noga än på andra platser. Här kom Collien ikapp och nu var inte Modji intresserad längre. Annat var viktigare. Lapsk Vallhund var för Colliematten en helt okänd ras och hon föll pladask för utseendet. Hon trodde att Matte medförde en skara ungdomar och häpnade när hon fick veta Gázzis ålder. Hon hade ju sett de tre Lapska bakifrån under ca 500 meters promenad vid det laget. Hennes egen hund var en äldre dam på tolv år, med aningen "trött" framtoning. Farten var inte hög och stegen lite stultiga. Colliematte beskrev hunden som gammal och trött. Så ledsamt. En hund som inte alls ville komma nära andra hundar och Modji läste omedelbart av henne och tittade inte ens på henne något mer. Återigen visade Modji att hon är mycket signalkänslig. Varken Gázzi eller Násti ägnade den gamla damen minsta intresse.
När vägarna skiljdes dök Modjis favoritkille upp lite längre fram på vägen. Wachtelhunden Elis låter sig nådigt hälsas på av en krälande och fjäskande Modji, men han förhåller sig mycket neutral! Han står ut. Varför Modji besviket ägnar sig åt annat. Även där är hon signalkänslig och slutar besvära honom när hennes kärlek inte är besvarad. Hon ålade längs vägen och lyckades åla sig ur sitt halvstryphalsband för första gången. Varpå hon övergick till att visa Elis matte sin kärlek i stället. Där fick hon gensvar! Mattarna snackade en stund, Elis väntade stilla med Gázzi och Násti och Modji utforskade varenda dikeskant i korsningen. Hon kom snällt så snart Matte nämnde henes namn och klädde fint på sig halsbandet när Matte höll fram det.
Promenaden fortsatte uppför backen, förbi den vaktande Hoffetiken. Hon kastar sig mot staketet och låter hemsk. Vilket inte avskräcker Modji! Som viftar på svansen och gör tydliga lekinviter. Varenda gång. Modji i ett nötskal. Försöker vara kompis med alla. Nästan. Går inte det så ignorerar hon hunden och går därifrån.
Med trevliga möten och hundsnack tog promenaden längre tid än vanligt. Mycket frisk luft i lungorna. Hundarna knöt sig framför kaminen vid hemkomsten. Men ganska snart ryckte Matte ut Modji för lite träning. Avståndsdirigering mot koner, klickerträning med extern belöning. Modji älskar all träning och går in för övningarna med stor iver. Lite för stor. Vilket innebär att hon låser sig och står och skäller mot Matte. Modji måste först ner i lämplig arbetstemperatur. Dämpande signaler. Ordning och reda. En sak i sänder. Momentet bryts ner. Men så satt det! Matte dirigerade helt och hållet med kroppsspråk. Inte ett ord yttrades. Modji utförde vad Matte bad om. Nu körde Matte lite längre innan Modji belönades med kamplek. Ribban är höjd, högre krav.
I dag lördag, tränar Husse och Modji med kursen på ett rasområde i Norrköping. Toppen med ett för hundarna okänt område! I morgon, söndag, skall kursarna få tillfälle att träna på IPO-R lydnaden i Rosersberg. Matte skall följa med och ta hand om Modjis avståndsdirigeringsträning mot en kon och tre bord. Resten får Husse sköta själv.
Matte hörde just på radio att Rovdjursföreningen utfäst en belöning på 100.000:- för tips om vem/vilka som i Dalarna dödat en sändarförsedd varghane, flyttad norröver från sydligare trakter. Iakttagelser finns från en jakt med skoter efter vargen innan den sköts. Åtal väntar för jaktbrott och djurplågeri. Sändaren var avskuren och lämnad på sådant sätt att den skulle bli hittad. Tjuvjakten på varg årligen är omfattande och gör i sig att stammen hålls nere med den mängd som tillåts skjutas i så kallad "skyddsjakt på varg". Ett nytt ord för den av EU förbjudna licensjakten på varg. Matte har regelbunden kontakt med Länsstyrelsen i avsikt att hålla sig korekt informerad när det gäller vargarna i "hemmaskogen". Men att bemöta alla rykten och rent vansinniga påståenden som cirkulerar här i trakten med fakta, är sannerligen inte lätt. När många påstår att det de hört är sant enligt hörsägen..... att myndigheterna/Länsstyrelsen ljuger, mörkar och vilseleder. När Matte varnas för att gå i skogen och förutspås få sina hundar uppätna. Eller ännu värre - bli uppäten själv. Okunnigheten är stor. Oviljan att ta till sig saklig information och fakta kring vargars beteende minst lika stor. Intresset för att läsa lite etologi och vargforskning obefintlig.
Men Brolle gör succé genom att till intervjuer medföra "sin varghund Silver". En ung hybridhane med, vad Matte förstått, relativt hög varginblandning. Matte minns både "Lassieeffekten" och "Turboeffekten" samt "Pongoeffekten". Ödesdigert för såväl Collie som Border Collie och Dalmatiner. Kan man nu förvänta sig en "Silver eller Brolle-effekt"? Hoppas verkligen inte! Men Matte skulle inte förvånas om så blir fallet. En varghund är "ball"... Men inte vargar i skogen. Människor är rädda för det okontrollerbara men fascineras av det vilda. Så länge vi kan kontrollera det! http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2151&artikel=4915493
Matte läser just nu "Hundens språk och tankar" av Per Jensen. Rekommenderas!