Söndag.
Femton minusgrader och sol på morgonen. Inte särskilt varmt i stugan med fjorton grader. Lapskflocken höll sig inne och eldade i kaminen till en början, men Husse gick ut och började arbetet med att hacka bort alla isiga knölar som uppstod när blöt snö direkt frös fast och inte kunde skottas bort ordentligt. Husse har saltat och sandat men dessa knölar har kommit att inbära både snubbel och halkrisk inte bara för Matte. Även Husse riskerade att trampa snett, halka till. På trappen går man säkert på Astroturfmattbitarna, men definitivt inte vid sidan av på trätrappen! Där är det glansis! Saltet biter inte alls på grund av kylan. Vilket Modji fick erfara när hon stannade upp på trappsteget med bakfötterna på isen, spanande efter någon som kom på vägen. Aili uppmärksammade situationen och ville tränga sig förbi. Kastade sig ut och knuffade till sin stackars mor, som halkade men lyckades hålla sig på fötterna när hon i sidled fortsatte nerför de två nedersta trappstegen. Allt gick bra som tur var, men rådande ishalka i trakten är otäck och en fara inte bara för fotgängare.
När Husse vilat en stund och solen stod som högst på himlen ville Matte uuuut!!! Sju minusgrader och lite vind kändes som minus 12 grader enligt väderappen. Matte vill ut på golfbanan och åka skidor, men det går ju inte. Ut på de snöiga ytorna på golfbanan borde det gå att ta sig, trots lite mer snö än vid besöket i tisdags. Trots kryckorna.
Det visade sig gå alldeles utmärkt och i mycket sakta mak lyckades Matte ta sig ut till 75-metersskylten. Efter att först ha tagit sig från bilen fram till utslagsramperna på drivingrangen. Även över ramperna genom att noga testa varje kryckisättning och varje steg. Viss drivbildning var det och snödjupet lite varierande, men är man bara försiktig och tänker väldigt mycket så går det nog. Tänkte Matte.
Modji och Aili nosade runt träden mellan drivingrangen och parkeringen och här fanns uppenbarligen mycket man behövde pinka över. Många skidåkare med hund hade med stor säkerhet passerat platsen! Längre ut på golfbanan var det harpluttar centrerat kring skyltarna som intresserade. Hundarna lekte en hel del och fick en del springfnatt! De drog iväg bort ett gott stycke och Matte kunde träna lite inkallningar och fjärrdirigeringar. Även lite avståndslydnad när en skidåkare dök upp. Husse skrotade omkring och försökte hålla värmen. Vinden bet rejält och trots att Matte hade tumvantar i skinn, blev det allt kallare om händerna som höll hårt i kryckorna. Efter en halvtimme kändes det lagom att avsluta vistelsen på golfbanan. Matte rör sig inte tillräckligt för att hålla värmen och kan inte göra sig alltför otymplig med för många klädlager. Det är svårt nog att ta sig i och ur bilen! Med för tjocka vantar får man inget bra kryckgrepp. En vadderad "ridkjol" som precis täcker knäna, visade sig vara ett fantastiskt användbart reafynd! Mycket smidigare och enklade att både få på sig (kan träs över huvudet) och att bära än täckbyxor!
Man får försöka göra det bästa av situationen, men det var enklare att hålla igång efter höftoperationen för fyra år sedan, då den skedde i början av september. Lättare klädsel och barmark. Det hade dock varit en omöjlighet att vänta med denna operation till våren! Matte kunde ju knappast gå den sista månaden och smärtan var för stor.
Klicka för större bild.
