Tisdag.
Aili fyllde tio år i oktober och Matte har haft som vana att låta alla sina hundar besöka veterinären för en genomgång, i samband med detta. Vaccinationer skulle förnyas i mars och nu var det dags för båda hundarna. I år räckte det med en vaccination mot kennelhosta. Därför fick Ailis seniorkoll vänta lite för att passa in med vaccinationsbesöket.
Flocken for iväg till den lilla veterinärkliniken i grannkommunen och vid ankomsten skulle Matte väga båda hundarna för att få berkräftat att de höll vikten. Aili klev rutinerat upp på vågen direkt och Dima hängde på! "Dit du går - dit går jag!" Dima tvingades bort från vågen, men Aili vägde icke förty fem kilo för mycket! Det var nu inget som oroade, då Matte visste att det var fel. Vågen måste nollställas. Aili fick ställa sig på vågen igen och var snäll och samarbetsvillig som vanligt. Nu visade vågen på 15,5 kilo och det var precis vad som förväntades. Samma vikt hittills genom livet som vuxen. Hennes anmödrar höll även de samma vikt livet igenom. En idealvikt, där man med lätthet känner revbenen utan att trycka. Ailis mamma Modji kastrerades tyvärr i samband med Ailis födsel, men höll vikten på 14-15 kilo genom hela livet. Sedan var det Dimas tur att bli vägd och nu klev han snabbt upp och slog sig ner i ett hörn. Där låg han bra tyckte han! Det blev dock inte så bra. Vågen visade en massa fladdrande siffror när den snedbelastades. Dima ställde sig upp aningen motvilligt och vikten fastställdes till 16,5 kg. Precis som för ett år sedan. Även hans revben går att känna med lätthet.
Hundarna visades in i ett mottagningsrum och fick sina vaccinationer snabbt och enkelt. Aili skulle kliva upp på undersökningsbordet och då ville Dima åter vara där Aili var. Uppe på bordet. Han klev motvilligt ner och fick gå ut och vänta med Husse i väntrummet. Veterinären gick sedan igenom Aili noga och lyssnade på hjärta och lungor, tittade i öronen, kände igenom buken noga, tittade på alla tänderna och kände på leder och rygg. Även ögonen kollades, dock utan ögonlysning. Aili fick beröm för att vara i precis lagom hull och Matte tog åt sig äran. Veterinären var mycket nöjd med allt hon såg och inga förändringar upptäcktes. "En mycket fin hund! Det är bara att köra på med träningen!" Skönt att veta!
Matte passerade själv en läkarkoll med väl godkänt nyligen. Pantertanterna tackar Dima för att de håller sig i form! Slyngeln från Ryssland som kom in med en stromvind genom en slump, för drygt ett år sedan! Slyngeln som blivit allt mindre slynglig sedan han fyllde två år i oktober. Han förefaller ha hittat sin plats, efter en extremt osäker start i livet. Hittad i december två månader gammal under en bil. Förd till ett shelter. Skickad till Sverige, fyra månader gammal, en vecka innan kriget bröt ut och gränser stängdes och det blev svårt att lämna Ryssland. Inlemmad i en kattflock i en lägenhet i Sverige och där hade han det väldigt bra, till dess han blev en slyngel efter några månader och inte längre trivdes där han var.
Sedan blev han Ailis sambo! Vilken lycka!
Matte har nåtts av beskedet att de som drev det shelter som tog hand om Dima och som samarbetade med Sverige, har pausat verksamheten. Volgograd ligger i Ryssland öster om Ukraina och inte så långt från gränsen. I nuläget är tillvaron där väldigt osäker och de som drivit detta shelter har inte orken i nuläget. En brand drabbade dem för ett år sedan och hundar brändes inne och hundar försvann. Det är tuffa tider för många. Dima har haft tur. Matte har haft tur som fått Dima i sin flock.
Dima från Ryssland och Yurij från Ukraina som byggde staketet i Dimas revir fann varandra.