Söndag.
Lapskflocken for iväg till bergtäkten inte långt borta, för att Modji och Aili skulle kunna få vistas lösa på stora ytor. Pulsa i snö, nosa runt och allmänt bara få vara hundar. Utan störande trafik eller andra hundar. Förvisso kan det förekomma arbeten här även på helgdagar, men i så fall på begränsade ställen.
Matte gillar modern teknik när den fungerar smidigt och underlättar livet och att kunna öppna grinden till området genom att ringa till den, känns som magi på något sätt. Mattes mobiltelefon är inkopplad på grindens kontaktlista och det känns som ett fint förtroende. Så när bilen närmar sig slår Matte en pling till den stora dubbelgrinden och det är lika barnsligt roligt varenda gång att se grinden öppna sig! Mycket välkomnande!
Längst in i bergtäkten for flocken på nysnöad mark, så något jobb pågick inte denna dag. Helt öde låg området och det var inte alldeles lätt att se var det gick att köra i det stora vita. Husse kryssade mellan de gigantiska sten- och grushögarna och bilen parkerades där träningsgruppen hållit till vid de senaste träningarna, en stor asfalterad yta mitt emellan bergsidorna. Här ges möjlighet till ett flertal gömställen i kanten av de stora ytorna, då olika föremål flyttats hit för någon form av anläggning framöver. Husse och Matte kunde snart konstatera att det var säkrast att gå här. Snödjupet var stort nog för att dölja översnöade vassa stenar runt om, men för litet för att eliminera snubbel- och fallrisken om man råkade trampa på dem. Att stora arbetsfordon kört i djup blötsnö som frusit och snöat över gav också en del överraskningar när man trodde att ytan var totalt slät och gåvänlig. Obehagliga överraskningar väntade under snön i form av lite av varje och därför höll sig de tvåbenta fegisarna där de visste att det var asfalt under snön. Men även här var det uppkört och fruset under på sina ställen.
Modji och Aili lät sig inte hindras och dofterna från besökande djur från skogen gav dem full sysselsättning längs vägen runt. När de fått kuta omkring och nosa och undersöka spår ett tag började Husse slarva bort sig. Rätt som det var gick Matte där ensam med hundarna. I och för sig hade den uppmärksamma Aili redan signalerat att något var galet där baköver, vilket Matte viftat bort för att få till ett avstånd för hundarna att jobba på. Avsikten var ju att de skulle få både en kroppslig och en knoppslig aktivitet! Motion av både kropp och knopp av berikande karaktär. Husse eller en ren och stora och vita ytor. Den saknade flockmedlemmen skulle hittas!
Matte skickade sina polara vallhundar på sök efter den saknade och som de Lapska Vallhundar de är hade de inga som helst problem med att sticka iväg på sök långt borta, utom synhåll för Matte. Inte hade de heller några problem med att skallmarkera den saknade och nu hittade flockmedlemen. Som hade det varit en ren skulle vallas/fösas tillbaka till arbetsledaren Matte. Men nu var Husse ingen ren och hade kunnat vara en försvunnen person vid ett ras och skadad. Varför han skulle ligga kvar och invänta räddningen nu när hundarna kollektivt hittat honom.
Matte befann sig på mycket stort avstånd och försökte filma och gå samtidigt, vilket var lite knepigt i snön (film på FB). Så det tog tid! (Varför Modjis och Ailis ihållande och vägledande skall kom till stor nytta för att Husse skulle bli hittad även av Matte. Som inte alls visste exakt var Husse slarvat bort sig. Länge stod alltså Modji och Aili och skällde rakt in i öronen på Husse som redan har nedsatt hörsel. Med mössan nerdragen skyddade den väl lite. Matte minns en träningskompis med Lapsk räddningshund som alltid delade ut öronproppar till sina figuranter. Det kan man kalla omtänksamt!
Det säger sig själv att en hundras avlad för att kunna leta rätt på och fösa stora djur som renar i ett tufft arktiskt klimat behöver mer än att gå på promenader i koppel. Även om man går med familjen på långa promenader i skog och mark. De behöver få arbetsuppgifter som låter dem både röra på benen och hjärncellerna!
Att rasen Lapsk Vallhund är avlad för att kunna jobba självständigt långt ut från föraren och skall ha lätt att ta till skall verkar dessvärre gå mången valpspekulant förbi. Eller så tror man sig som förstagångshundägare kunna träna bort nedärvda egenskaper hos en ras. Egenskaper som gjort rasen till det den är. En polar vallhund ämnad att kunna vara behjälplig inom renskötseln. Gör inte om rasen till en robust sällskapshund! Sådana finns redan många. Dock inte raser lämpliga för renskötseln. Avla inte bort arbetsegenskaperna till förmån för osjälvständiga hundar som inte vågar ta för sig när det skall arbetas. Rasen passar inte alla. Alla vill inte ha hundar som kan jobba ensamma utan sin förare långt borta. Alla klarar inte av det. En hund inom renskötseln måste kunna det. Även en sökhund.
Köp en annan ras om skälet att köpa hund bara är att ha sällskap på promenaderna. Eller vandringarna. Vi måste våga bevara den Lapska Vallhundens goda arbetsegenskaper, för att rasen även framgent skall vara ett alternativ till hund inom renskötseln.
Det är lätt hänt att förändra efter efterfrågan och många vill ha en Lapsk Vallhund baserat på utseendet och önskan om en robust hund. Helt allmänt. Inte en arbetshund. Lugna hundar som inte tar egna initiativ och inte vallar/jagar. Inte skulle komma på tanken att ge sig iväg långt ifrån sin förare, eller lämna den ohägnade tomten. Något en Lapsk Vallhund inom renskötseln måste kunna. Även sökhunden.
Foton från tidigare besök på platsen.
Klicka för större bilder.
Gázzi 26.4.2008. Hittar figuranat inne i tunneln.
Hálle är Gázzis dotterdotter Modjis sonson. Hálle är son till Modjis son Runne som är aktiv i renskötseln. Hálles mor var även hon aktiv inom renskötseln.
