Husse och Matte hade planerat en långpromenad med hundarna på söndagförmiddagen. Därav blev det intet. När Husse gått och hämtat morgontidningen, en bit bortåt vägen, gjorde han bedömningen att en promenad var olämplig. Vägen var alldeles för isig för att erbjuda ett säkert promenerande. Husse har varken broddar eller Icebugs. Han tycker inte att han behöver några. Solen sken och hundarna fick tillbringa förmiddagen på tomten i stället. Husse och Matte pulade med diverse göromål på tomten även de. Men Matte hade ett stort behov av att röra på sig och tog med Násti och Modji på en sparktur. Det absolut lämpligaste sättet att ta sig fram längs vägen. Hej vad det gick! Till en början. De Lapska skötte sig utmärkt och flöt fram i en vägvinnande trav, vid sidan av sparken. Modji ville gärna ligga framför och visade samma goda dragvilja som sin mamma. Men då hundarna var halsbandförsedda, var deras plats vid sidan och och inte framför.
Vägen har till och från varit sporadiskt sandad och rätt som det var blev det en obehaglig tvärnit. Ett mycket tunt lager snö dolde gruset. Matte tog sig förbi det grusade avsnittet och lyckades fortsätta sparkturen i hyfsad fart. Vartefter bar det utför och farten ökade. Inte ett gruskorn någonstans och Matte försökte bromsa upp farten lite. Násti och Modji svarade upp bra på den ökade farten och Matte åkte med. Men så svängde vägen och närmade sig en korsande väg. Hårda plogvallar kantade vägen, som här var mer som en flack rodelbana. Matte fegade ur och fick stopp på ekipaget. Helt om och hem. Ett bilmöte hade förmodligen fått ödesdigra konsekvenser.
Eftermiddagen fick hundarna tillbringa ensamma hemma, då Husse och Matte skulle på födelsedagskalas.
På måndagen snörde Matte på sig sina Icebugs och drog iväg med hundarna på långpromenad. Nu var snön som kom i fredags ordentligt tillkörd och de vassa piggarna greppade bra i isen. Hundarna slant inte heller och gångarten var trav. Matte njuter av att för närvarande kunna dra iväg med långa kliv i god fart. Ingen självklarhet med slitna leder och Matte gläds varje gång det fungerar. Carpe Diem! I dag fungerade det.
Därefter lämnades hundarna ensamma ännu en eftermiddag och Matte åkte för att fira nästa födelsedag. De duggar tätt i början av februari. Vid hemkomsten kunde hundarna snabbt konstatera var Matte varit och Modji visade tydligt att hon visste att Matte besökt en gammal god vän till henne - Alaska! Modji fullkomligt dammsög Mattes byxor och hängde fast som en igel med nosen, när Matte försökte komma in i hallen för att få av sig kängorna. Tänka sig! Matte besökte Alaska utan Modji! De Lapska får följa med väldigt ofta och de får uppleva många olika saker. Men ibland är det bäst för dem att stanna hemma.