Den senaste tiden har Matte kallat knytten för hattifnattar. Ett ord som kändes som att det passade in på yrvädrena som fnattar omkring överallt när de får chansen. De är alltid på väg till eller ifrån något, på en ständig upptäcktsresa. Knytt är liksom inte riktigt relevant längre. De två bruningarna ser inte längre ut som valpar egentligen. De är mer som små hundar nu. Som de vuxna, fast mindre.
Någonstans i bakhuvuet fanns ett minne av Tove Jansson och hennes figurer. Men vilka var Hattifnattarna? Matte kollade med Wikipedia.
Små vita, spöklika figurer på en ständig resa mot ett okänt mål som de aldrig kommer att nå. De kan varken höra eller tala. Umgås telepatiskt. De förekommer aldrig ensamma. Alltid i grupp och då i ojämna tal. Över dem vilar en förbannelse. Det enda i sammanhanganget gemensamma då. Valparnas pappas namn betyder just detta.......
Matte får hitta på något annat att kalla sina tvenne busfrön för. Som kollektiv benämning. Fröna kanske.
På lördagen hade Matte begärt några timmars ledighet från valperiet. Golvmoppen på huvudet behövde renoveras. Vilket inte skett sedan en tid innan huset fylldes med valpar. Efter att ha haft en mössa nertryckt över eländet blev det liksom inte bättre. "Frissan" Pierre fick fria händer.
När Matte satte sig i hårtvättstolen kom en kund in. En man med en kalufs som mången jämnårig grymt skulle avundas honom! Blond, kraftig hårväxt med vackert självfall och precis lagom långt för att inte se ovårdat eller fånigt ut. Han bad om att få bli snaggad. 2 millimeter. Vilket lät helt konstigt. Tyckte även Pierre. Som tog av bara lite och frågade igen. Blottande den snaggade lilla ytan. Allt skulle bort!
Matte lutade sig bakåt och fick håret tvättat och på två röda hade den rätt snygge mannen förvandlats till en gangster.... Enligt gängse biomodell. Det var inte frisyren i sig på något vis! Men utan hår framträdde hans synnerligen rödbrusiga och härjade, ärriga ansikte plågsamt tydligt. Hans egen mamma hade aldrig känt igen honom. Varför? Skådis som fått en roll som krävde denna förändring? Han kanske ville att folk skulle bli rädda när de såg honom? Med tanke på alla hårlösa män, kändes det lite som slöseri att han inte tog vara på gåvan. Liksom. Inte minst den som rakade av allt börjar bli kal uppepå. Det var nog därför det bar emot. Även Matte kom hem med kortare hår. Men inte snaggat. Förhoppningsvis inte seende ut som en fillmgangster....
Alla hundarna var ute med Husse på tomten när Matte kom hem. Snökanonen över havet har blåst in snöbyar till och från hela tiden. Skotta, skotta, skotta! Lätt och luftig snö, men bort skall den från infart och trapp. Matte stannade ute för lite frisk luft till dess det var dags för hundflocken att gå in.
Lite senare plockade Matte fram den första aktivitetsbrädan med skjutbara klossar över fördjupningar, där man kan lägga godis. Första lektionen. Vilken var avklarad mycket snabbt. Vad var problemet? Inget alls för två valpar med god kontakt mellan nos och hjärna. Matte har glömt bort denna form av hjärngympa, bland allt annat som skall tränas. Kom med ens ihåg att denna bräda fixade Modji vid åtta veckors ålder på några minuter. Det blir till att leta fram nästa "lektion" för att det skall vara någon mening med träningen.
Rubrik i tidningen i Norska Finnmark i dag: Det är kallare i Finnmark än på både Nordpolen och Sydpolen! - 41 i Kautokeino och kylan består i början av veckan. Manni har det bättre här än så länge.