Lördag.
Regn på kalla vägar var det på morgonen. Husse åkte till gymmet och Matte tog med hundarna på en långpromenad i området. De isiga vägarna var nu "sandade", vilket var en sanning med modifikation. Ja, en traktor for runt kvällen innan och spridde lite grovt grus rätt sporadiskt och dessa stenar hade hamnat väldigt långt ifrån varandra bitvis. Nej, det kunde inte betraktas som att vägen nu var sandad. Dessutom rullade dessa stenar av den isiga vägbanan ju fler bilar som passerade. Matte hade Icebugs på fötterna och gick med blicken stadigt riktad neråt, sökande efter stenar att få fotfäste på. Passerande bilister gjorde i princip detsamma och mycket trångt blev det vid möten. Matte stod still och höll hundarna hårt intill sig mot diket. Bilisterna tvingades krypa förbi. Det fanns inte på kartan att Matte skulle kliva ut mot diket, där det bara var glansis och dessutom sluttande ner mot diket. Några hundmöten blev det och de två Lapska satt under kommando och skötte sig exemplariskt när mötande hundar gärna ville hälsa. "Sitt kvar" åtlyddes till punkt och pricka under tytnad. Vad gällde sandningen av vägen rådde konsesus hundägarna emellan. Vägarna kunde inte betraktas som sandade. Matte lyckades både hålla sig på fötterna och gå sin runda på idealtid i rask takt. En allmän varning för halka och "gå försiktigt" hade nu lagts ut på FB av någon hundägare med broddar, som trots desssa upplevt vägen hal.
Regnet hade upphört och dimman drog in. Temperaturen sjönk. Halkvarning allmänt.
Hundarna lämnades hemma när Husse och Matte for iväg på kvällen för att äta julbord med Mattes söner samt en sambo. Inget stort sällskap och löfte hade getts om ett bord "i ett hörn någonstans i ett mindre rum där det gick att umgås och prata runt det egna bordet". Byggnaden är gammal, stor och i två våningar med ett flertal rum. Matte med familj hade sett krögaren uttala sig på Rapport nyligen, med en stor oro för alla avbokningar som kommit de senaste dagarna. Varför tanken var att det kanske inte skulle vara så många gäster och ingen trängsel.
Så blev det nu inte. Massor med människor anlände samtidigt. Matte med familj anvisades ett stort bord, dukat för fler, mitt i det största rummet intill ingången och hallen. Mer mitt i var svårt att komma. Bordet verkade extrainsatt och belysning saknades just här. Alla passerade tätt inpå. Matte tänkte att fel bord anvisats men så var det inte. Beställt för fem och dukat för sex gäster. Bordsbyte blev det till ett dukat för fem personer och mitt emellan två andra sällskap i ett litet rum. Det ena bestod av väldigt många personer och det blev väldigt högljutt och varken Husse eller Matte kunde delta i samtalet. Hörde bara ett oerhört oväsen från sällskapet bakom, iklädda "lustiga hattar"... Endast de båda sönerna mitt emot varandra kunde föra någon form av samtal inbördes. För att få ut något av umgänget vid bordet byttes platserna inbördes under kvällen. Man roterade. Så himla synd om krögaren kan det inte ha varit, när man hade så många gäster den här kvällen. Att undvika trängsel var fullständigt omöjligt och Husse och Matte hade aldrig närvarat utan sina tre covidsprutor.
Foto från lördagkvällen.
En stund hade Matte suttit inom höravstånd från den ena sonen som just kommit hem från Berlin. Där kollades covidpasset ständigt. Överallt. Så snart man skulle in i en lokal. Upp med mobilen och visa passet. Julmarknad i Berlin är för många ett måste. Dit hör sönerna. Tyska traditioner finns med i julfirandet sedan barndomen. Avstånd verkade det vara noga med och covid var ständigt närvarande under ett par dagar i Berlin. Utan covidpass kom man inte in någonstans i princip.
Vid ankomsten till Arlanda nattetid skulle resenärer testa sig. Men ingenstans var det öppet!? Tre alternativ angavs och inget av dem fungerade. I ett inslag på radio hade resenärer fått frågan om de kände till testningskravet vid ankomst till Arlanda. Det var det inte många som gjorde. På en fråga till berörd myndighet var svaret:"Det är vars och ens skyldighet att ta reda på vad som gäller vid ankomst till ett land". Det var således ingen skyldighet för någon att stort och tydligt i ankomsthallen berätta vad som gäller. Även om man nu visste vilka regler som gäller i fråga om provtagning efter vistelse utanför norden, fanns ingen möjlighet att ordna med denna provtagning på Arlande vid ankomsten. Dåligt!
Mycket luddigare kan inte en "rekommendation" bli. Det är nog dags att peka med hela armen nu. Inga rekommendationer mer. Regler måste nog till. Som i många andra länder. Covidpass i många fler sammanhang. Stockholmsregionen sticker ut negativt hela tiden. Många färre vaccinerade än riksgenomsnittet. Många färre som fått tredje sprutan än riksgenomsnittet. Att bo här verkar inget vidare i jämförelse. Men nu gör ju Husse och Matte det. Hoppandes att de tre egna sprutorna skall hålla dem friska och vid liv.
Hem från grannkommunen och julbordet for Husse och Matte på glashala vägar. Mycket tjock dimma, dålig sikt och glashalt. I en stor rondell på Norrortsleden var det blått. Väldigt mycket blåljus och en polis som inte hunnit få på sig reflexväst och syntes dåligt klev ut framför bilen och dirigerade om. Ner till rondellen kunde man komma till slut och det var sorgligt att se. Polisbilar, bärgningsbilar och två ambulanser. Vad som skett vet inte Matte. Men så mycket blåljus på en gång har varken Husse eller Matte sett annat än på en övning tidigare.
Hem körde Husse "med råa ägg" under gasfoten och sakta. Kompakt dimma och visste man inte vart man skulle var det nog svårt att hitta avtagsvägarna. Dimman på den kalla vägen, minusgrader, var ingen bra kombination.
Vid en koll hade hela familjen tagit sig hem välbehållen. Var och en till sitt. Några gjorde uppenbarligen inte det. Så sorgligt.