Onsdag - träningsdag.
Matte tog med hundarna på en stavgångspromenad på 40 minuter. Med bara fyra grader och en isande kall vind, fick Matte plocka fram både luva och vantar samt vinterjackan. Kändes så där. Det är onekligen bekvämare att gå med stavar utan tjocka fingervantar och bylsig vindtät jacka med hundförarbälte runt midjan. Mattes fart är inte hög nog, för att hon skall bli tillräckligt svettig att klä sig i tunna träningskläder!
Lite utevistelse blev det också för hundarna under dagen och de låg gärna på glasverandan och höll koll på rådjuren i området.
På kvällen tränade Lag Gátchis plus Aili i Vargmötet. För laghundarna gjordes träningen rätt lätt och rolig. Som en bra fortsättning efter helgens alla uppgifter och problemlösningar. Násti och Modji fick en superbelöning hos sista figgen inne i en container, bestående av lyxhundmat från burk serverad i plastbytta. En "guldfigurant"! Det är viktigt att man varierar både träningen och belöningarna för att hundarna inte skall ledsna. Násti tycker att träningen är lika rolig som för elva år sedan! Vill inte sluta söka när sista figgen är funnen. Husses och Mattes erfarenhet är att det är extra viktigt när man utbildar och tränar Lapska Vallhundar och liknande raser med stor självständighet. De tenderar att fortare bli uttråkade av stereotyp och ensidig träning.
Så var det tonåringen Ailis tur. En ettårig, hormonstinn och underbar hund som började löpa i söndags och som plötsligt har tappat delar av både minne och gamla kunskaper. Det är bara att pausa ett tag och låta henne ta det lugnt och backa lite i utbildningen. Hon är på väg in i den för Lapska Vallhundar uppenbarligen kritiska och farliga åldern, då ägarna ger upp och söker nya hem åt sina, som de upplever, "jobbiga" hundar. Men både hennes mormorsmor, mormor och mor har passerat könsmognadsperioden och blivit kvar hemma, så det kommer även Aili att bli. Trots ett visst trots! Lite spöken, lite kaxighet, lite mycket av allt möjligt understundom. Så är det med tonåringar försedda med både två och fyra ben! Konstigt kan Matte tycka är det, att så många vuxna hundägare totalt glömt hur det var när man var tonåring. När de själva var det eller ungarna deras. Matte minns både sina egna tonår och sina söners tonår. Samt föregående hundars tonår. Det går över! En jobbig tid kan det förvisso vara när det pågår. För både tonåringen och omgivningen.
Så vad gjorde Aili på träningen som föranleder denna tonårsutvikning? Tja, en hel del men inte det hon skulle. Tre figuranter placerade Matte ut öppet och ganska nära varandra och Husse var den utvalda figurant som Aili skulle ta kontakt med. Hon fick nosa på hans mössa som Matte bar i handen. Före Aili hade flera hundar sökt och närmast innan hennes morbror Lime. Aili nosade på mössan och sedan bar det av! Hej och hå! Aili hittade första figgen och tog inte kontakt. Det såg bra ut. Hon hittade nästa figge och tog god kontakt och väntade på belöning som uteblev, då det var fel figge. Aili hittade Husse och struntade totalt i honom. Sprang vidare in i fordonshallen med nosen högt och i hög fart! Intresserad av något helt annat än sök efter människor och minst av allt efter Husse.
Matte kallade in Aili när hon dök upp igen och startade om henne med nosande på Husses mössa. Aili gjorde om vad hon nyss gjort och tog kontakt med fel figurant och ignorerade Husse. Sprang runt överallt utom där hon skulle vara. Aili fick en andra chans och tog den inte. Då var det slut med det roliga för kvällen för Ailis del. Time out! Matte kopplade Aili utan kommentarer, kallade fram figuranterna och så var det söket slut för Aili. Burken med superbelöningen lämnade Husse tillbaka till Matte, som tog med sin hund och satte in henne i bilen. Morbor Epic fick komma ut och jobba och fick även äta upp systerdotterns superbelöning. Om vilket hon inte visste något, där hon satt i bilen.
Gör inte hunden vad man ber den om och man vet att den vet vad den skall göra, är det dags för time out. Meningslöst att bråka och skälla. Men inget mer springande och busande. Bort från "lekplatsen" och in i bilen. Slut på det roliga. Aili har flera veckor i rad visat att hon vet vad hon skall göra, genom att göra rätt gång efter gång.
Matte gladdes åt att för första gången sedan operationen ha söktränat i miljö utan kryckor! Utan gåsvårigheter. Men med stor försiktighet.
Tack för en bra träningskväll, som avslutades på den närbelägna pizzerian, med mycket lagtävlingssnack! Kul för Matte som inte var med, att få höra lite mer detaljer.