Ett gott skratt behövs ibland och Matte delar gärna med sig av vad hon nyss läste i D.N. - Namn och Nytt: "Har funderat på varför folk numera lever längre än i tidigare generationer. Kan det bero på allt konserveringsmedel som tillsätts i maten?" Signerat: Pantertant Inkeri Liikala Eriksson.
För övrigt så fick Matte på torsdagen en rejäl spark i ändan! Hellre det än en spark i magen. På FB fick deltagarna i lagtävlingen, som börjar om en vecka, tipset att det kunde vara bra om åtminstone en hund i varje lag känner igen och kan markera doften eucalyptus. Fördel Lag Gátchis! Men nu måste Matte ta sig i kragen och återuppta luktletarträningen! För många är det som här i flocken, man snöar in på något och tränar som tusan och så kommer annat emellan och utan att man egentligen vet varför så läggs något åt sidan. Matte har inget annat att skylla på än sin egen oföretagsamhet. Möjligen på den varma sommaren som fick dag efter dag att passera utan mycket annat på agendan än att hålla liv i trädgården! Samt hålla flocken vid gott mod och god hälsa när temperaturen steg högre och högre. Allt kretsade kring VATTEN! Samt att kyla ner hundarna. Man stod i kallt vatten, drack vatten hela tiden, vattnade blommor och nyplanterade träd och buskar. Försökte samtidigt spara på vattnet. Något luktletande för hundarna blev det inte. Dåligt men sant. Däremot tränade Husse, Matte och hundarna räddningssök oförtrutet vidare varje vecka. Tillrättalagt och anpassat till värmen. Alltid något.
Denna upplysning, att hundarna kommer att få leta eucalyptusdoft på någon av de sexton stationerna, fick Matte att agera. En påsklämma med en droppe doft på en halv tops gömdes innanför ett litet hål i en kartong med blomlökar som skall i jorden. Kartongen stod på en korgkoffert på punschverandan, dörren var öppen och det blåste kraftigt. Så kraftigt visade det sig att uppgiften blev för svår. Vittringen drog iväg upp mot taket längst bort och ut genom en öppning där. Dörren stängdes och Aili löste uppgiften fint med fin frysmarkering. Modji tacklade uppgiften i dubbelt så hög fart! For omkring överallt, fyndade doften och hoppade upp och in i kartongen. Där hon inte fick plats. Men det var rätt tydligt var doften var placerad.
Matte gömde om doften som åter fick"ligga till sig" och nu låg den i en störningsdoftande folieform i klotgrillen utomhus. Rakt under de små hålen på ovansidan av locket. Aili jobbade lika ambitiöst nu och närmade sig vartefter grillen. Bra arbetstempo och sökmönster. Att vinden förde iväg doften även här var tydligt. Men Aili spikade vittringskällan och markerade fint. Så var det Modjis tur! Fullt ös från start! En slarvig markering fick Matte snabbt vid grillen av en supertaggad Modji, som det sprutade energi ur öronen på! Matte ville att Modji skulle visa mer exakt och bad om just det: "visa". "Kan jag väl" sa Modji. Vände sig mot grillen och hoppade upp med framtassarna så hela grillen med kvarbliven kol, aska och folieform for åt fanders. Så även locket och gallret och där i Mattes rabatt låg den lilla påsklämman med den kontaminerade lilla topsbiten och då pekade Modji på den och frågade glatt Matte: "Är du nöjd nu?!"
Jo det var ju Matte, då uppgiften var löst och mycket beröm fick Modji.
Hårdträning framöver alltså. Ett koppel på Modji kommer att få ner farten. Det är ju lättare att få en supertaggad och intresserad hund att lugna ner sig lite än att få en ointresserad hund att bli entusiastisk. Modji fyller tio år den 1.12. Hennes mamma Násti hann få lära sig luktletande som trettonåring och hon hade samma höga tempo och fullständigt älskade detta. Vilket också ledde till demolerade luktgömmor. Men vad gör det om hundarna är glada! Sådant går att åtgärda om man nu måste för att kunna tävla. Glada hundar som VILL och ÄLSKAR att jobba är ju vad man vill ha! Även vid hög ålder. Då kan de upplevas som lite bängliga när de är unga och tonåringar men det är det värt många gånger om. Hellre än hundar som ledsnat på all träning när de är hälften så gamla.
Matte var rätt taggad även för egen del, när hon och Husse åkte ner till golfbanan för att slå lite. Trots den isande kalla och kraftiga vinden. Matte ville testa sin nya klubba för att se om hon nu skulle slå längre. Det gjorde hon faktiskt! När Husse väl korrigerat benställning och klubbfattning. Är man stel så är man... Nu hamnade flera bollar strax intill 75-metersflaggan. En klar förbättring. Hundarna satt uppbundna strax bakom och raka i ryggen studerade de Husse och Matte för ovanlighetens skull. Men det visade sig att de hörde vad Husse och Matte uppfattade aningen senare. Ett drevskall av en större hund vid bortre kanten av golfbanan. Älgjakt!
Totalt genomblåst återvände flocken sedan hem och tände en brasa i kaminen. Även hundarna föredrog stugvärmen.