Lördag.
Lapskflocken vaknade till en vitare värld än kvällen innan. Under natten hade det snöat ymnigt och temperaturen hade gått från tio minusgrader till en halv minusgrad. Som snabbt blev två plusgrader. En planerad aktivitet ställdes in då vägen utanför stugan inte var plogad och på radion rapporterades det om ett "mycket besvärligt väglag" runt omkring i länet. Olyckor var det lite överallt och att ge sig ut med bilen föreföll rätt onödigt.
I stället startade Husse snöslungan som samarbetade fint trots snöns allt blötare konsistens. Matte beväpnade sig med sin hittade, avbrutna "vägpinne" och slog bort tyngande snö från buskar och staket. Modji och Aili valde att hålla sig i uterummet där de kunde ha koll på allt och ändå ligga bekvämt på varmt underlag. Husse snöbefriade även de närmaste grannarnas infarter, så att bilarna skulle kunna komma ut, när han ändå var igång. När Matte var klar med sitt tog hon med sig de två Lapskdamerna på en promenad runt kvarteret. Vägen var oplogad, endast ett bilspår fanns i snön, trots att hela förmiddagen passerat. Nu var det inte fråga om något raskt gående! Matte föredrog att pulsa i snön i vägkanten, då det var isigt under snön i bilspåret. Modji och Aili fick pulsa i snön även de och initialt ville de nosa mycket överallt längs vägen!
Komna uppför backen och så småningom nerför backen, över berget bakom den egna stugan, föreföll Lapskdamerna ha tappat intresset för nosande längs vägens kant. Ett par bilar hade passerat och ingen av bilförarna hade minsta tanke på annat än att hundkärringen och hundarna självklart skulle förpassa sig ner längs den branta dikeskanten! Ur vägen! Störst går först! Finns ett bilspår kör man i det! Även om det innebär att det inte finns plats för en fotgängare medförande hundar längs vägkanten. Matte tvingades ett par gånger fösa ner sina hundar från vägbanan mot diket och själv kliva av vägen för att inte knuffas omkull. Ingen av de passerande gubbsen vare sig saktade in eller hälsade! Eldrivna och framförda i ett snölandskap hörde inte Matte bilarna komma bakifrån. Det var Modji längst bak som uppmärksammade hoten först. Efter dessa incidenter ville hundarna bara hem. Vägen var inte rolig att vara på. För mycket snö och inga färska dofter gjorde hundpromenaden rätt ointressant tydligen. De hade redan varit iväg en vända med Husse tidigare och hämtat morgontidningen. Dofterna närmast stugan var kollade. Hundarnas morgontidning var redan läst.
Först på eftermiddagen plogades vägen och då var det dags för Lapskflocken att dra sig inomhus och elda, för att få upp värmen i stugan.