Aili, liksom hennes anmödrar, har som unga periodvis varit rätt hopplösa med sitt skällande vid staketet, när hundar passerat på vägen utanför. Med tilltagande ålder har det lugnat ner sig, genom en kombination av större mognad och större medvetenhet om vad Matte tycker om detta ofog. Att hundarna skäller när någon går in i infarten, förbi carporten mot den indragna grinden är däremot önskvärt. Inte helt enkelt blir det för en ung hund att förstå exakt var gränsen går. Matte har konsekvent jobbat med skvallerträning i dessa situationer. När någon passerar utanför staketet skall hundarna berätta det för Matte. I stället för att ensamma rusa längs med staketet och tokskälla i ett mer eller mindre blockerat tillstånd. De Lapska har avlöst varandra, generation för generation, varför det har funnits äldre hundar när en ny valp har fötts in i flocken. Att en äldre hund utnyttjar en yngre hund och lurar den att göra dumheter är inte helt ovanligt. Den äldre hunden vet att det inte är tillåtet att skälla vid staketet och när någon passerar kan den äldre hunden antyda att den tänker rusa dit och skälla för att få den yngre att göra bort sig och själv få en utskällning. Den äldre hunden stannar kvar vid huset och väntar på belöningen för att inte ha skällt vid staketet. Man får ju belöning för att sluta skälla och skvallra hos Matte för en belöning. Man kan inte sluta skälla om man inte har skällt och när den unga unden rusar iväg blir den äldre kvar och kommer först till belöningsgodiset. Eller hur de nu tänker de smarta fyrbeningarna.
Vissa hundar triggar mer än andra och när människor och hundar inte bara passerar, utan stannar och låter hundar komma nära staketet, okopplade eller i flexikoppel/lina är det rätt kört för Matte att få tyst på sina egna hundar. Då de utsätts för rena provokationer. Från vägen till staketet måste ett djupt dike passeras och en rad med syréner trängas igenom, vilket inte hindrar en del tyvärr. Mattes skvallerträning sabbas totalt när främmande hundar tillåts stoppa in sina nosar mellan de liggande staketbrädorna.
Dima flyttade in och var totalt ovan vid situationen i sin nya flock. Han har inte bott med tillgång till en inhägnad tomt med en väg utanför tidigare. Av någon outgrundlig anledning återföll Aili nu i gammalt beteende och började skälla vid staketet igen, när hon var ute med Dima på tomten. Hundarna är aldrig ensamma utomhus, Matte eller Husse eller båda är ute med dem. Från att ha levt som ensam hund i flocken under drygt fyra månader hade Aili varit utan uppbackning och då hade hon inte skällt vid staketet, men i och med Dimas ankomst antydde hon att hon var på väg mot staketet under skall. Hon visade honom hur han skulle göra och hakade sedan på bakefter. Matte ropade och Aili kom snabbt och belönades för att ha slutat skälla. Dima var blockerad och skällde som en galning, samtidigt som han rusade längs med hela sträckan mot vägen.....
Nåväl, Matte har tränat. Tränat och tränat och tränat. Dagligen. Dima har gradvis förstått vad det är Matte vill att han skall göra och inte göra och Aili har fi sommar för det mesta tagit genvägen till Matte för belöning direkt, när någon har dykt upp på vägen. Målbilden vid skvallerträning - kom och berätta vad du ser! Hon belönas för att inte ha uppfört sig illa. Ibland dyker dock någon extremt närgången hund upp och någon hund som blir stående stirrande och utmanande måste skällas ut även av Aili. Vilket får Dima att känna stöd i sitt skällande vid staketet. Det går upp och det går ner men Matte är envis och Dima visar allt mer att han faktiskt vet hur Matte vill ha det! Men som den tonåring han är struntar han totalt i vad Matte vill och inte vill med jämna mellanrum. Matte har varit där förut. Men de båda grabbarna hade två ben och var tonåringar mycket längre och det blev välanpassade medelålders män av sönerna, så Matte har gott hopp även om Dima.
Allt oftare överträffar Dima sig själv och även Aili. Som insett att det lönar sig att stanna nära Matte när Dima rusar iväg. Dima har allt oftare dragit iväg som en raket mot staketet - under tystnad! Han har stannat och tittat och sedan återvänt till Matte och Aili för belöning. Någon gång ibland kan han bara inte vara tyst och skäller till med sitt grova skall, värdigt en dubbelt så stor hund. Han blir dock stående på samma ställe och rusar inte efter staketet längre.
På det hela taget sköter sig Dima väldigt bra jämförelsevis och allt är relativt. Han har utvecklats och mognat en hel del under de åtta månader som han har varit en del av sin nya flock. Han har nu bott lika länge i den lilla stugan i skogen som han bodde i lägenheten i Sverige, efter sin flytt från Ryssland fyra månader gammal. Aili har fått en sambo som hon älskar och de båda hundarna leker mycket dagligen. Varje morgon inleds med vild lek i vardagsrummet så mattorna far iväg. Precis som de gjorde den första morgonen, när Dima sovit sin första natt bredvid Aili. Två hundar som uppskattar varandras sällskap väldigt mycket. En Lapsk Vallhund och en hund som är precis som en Lapsk Vallhund, men inte innehåller någon känd hundras över huvud taget. Han är en Eastern European Village Dog. En byracka från östra Europa.