På tisdagförmiddagen tog Matte med sig hundarna ut i skogen på promenad. Solen sken och nu var det vår igen. Trevligt! Kommen en bit bakom ett av grannhusen på andra sidan vägen tvärstannade Modji och skällde till. Bakbenen sprang liksom ner resten av hunden i det tvära stoppet. Násti tittade på sin dotter och skällde till lite tveksamt även hon. Matte fick tyst på båda och började se sig omkring. Nu riktade alla tre hundarna all uppmärksamhet framåt i vindtriktningen. Matte gick vidare längs stigen mot den gamla mopperamen. Ungefär 25 meter längre fram visade så hundarna tydligt var vargskiten låg och den lossrivna biten av rådjurskinn/päls. Lite högt intill en tall någon meter från stigen. Modji stannade på behörigt avstånd och sträckte sig fram och nosade på skiten. Noga. Sedan pinkade hon högt mot trädstammen intill. Skiten var helt tydligt från varg, proppfull av hår som den var. Större än rävskit, som från en Schäfer. Gázzi och Násti kollade inte mer noga än vad de kollar hundskit längs vägen. De var mycket mer intresserade av den lilla biten rådjurskinn. I storlek lagom som ett lossrivet stycke i ett enda bett. Modjis intresse koncentrerades sedan också på rådjurslukten. Gázzi försökte norpa åt sig skinnbiten och försökte äta den, men griniga Matte förbjöd. Ingen av hundarna visade minsta rädsla och ingen reste ragg. Förmodligen är de nu ganska vana vid varglukten och ser vargen som ytterligare en granne i skogen. Inget hot. Räven som går mellan husen är däremot en inkräktare som skall fördrivas. Efter att ha fotat lite i skogen uppe vid den gamla mopperamen vände Matte och hundarna åter. Gázzi pinnade på som vanligt och alla hundarna var upplivade efter fyndet av något nytt längs vägen.
Kvällens träning var förlagd till Vargmötesvägen i Vallentuna. Mycket varg denna dag! Med ljusare kvällar går det nu att utnyttja de delar av området som bjuder på väldigt mycket "miljö" för hundarna att klättra och klänga i och söket blir mer realistiskt. Träningsgruppen var liten denna kväll, med endast Gázzi och hennes dotter, dotterdotter och en av dottersönerna. En ren Lapskträning och ett bra tillfälle för en intresserad familj att se vad Lapska kan prestera och vad som finns att plocka fram ur en del av dessa hundar, med rätt träning.
Gázzi fick två figuranter utlagda på för Matte okända ställen. När Matte öppnade bakluckan och satte på Gázzi sökskynket blev hon så glad att hon hoppade på stället och slog skallen i ovankanten av bakluckeöppningen med en rejäl smäll. Inte bra. Hon hoppade ner från bilen och skakade på huvudet flera gånger. Matte blev orolig och tog med Gázzi på en uppvärmningsrunda. Oron försvann när Gázzi hittade en snöfläck och kastade sig omkull och rullade och stretchade, sin vana trogen. Fyra sprattlande ben rakt upp i luften och en kraftigt slingrande kropp samt små välbehagsgrymtanden. Ingen fara med Gázzi! Matte skickade ut Gázzi på sök och visste att figurnaterna var placerade så att inte Gázzi skulle lockas upp i för mycket bråte. Gázzi jobbade lika bra som vanligt och hittade sina två figgar, samt skallmarkerade dem mycket bra. Hon hittade trots allt några föremål som hon kunde hoppa över i långa språng, till sin stora glädje! När hon sökt av ett område lite längre bort kom hon farande rakt mot Matte i full fart med glädjen strålande om hela den gamla kroppen. Gázzi var mycket lycklig! Så också hennes Matte.
Násti fick ett frisök med två figgar även hon, men placerade högt uppe och hon fick ett större sökområde. Matte hittades och markerades mycket bra. Sedan fuskade Násti och slarvade och ägnade sig åt egna påhitt när hon hittat figgen och gett ett ynkligt ljud ifrån sig. I slutet av skendräktigheten, valpar skulle ha fötts för länge sedan om hon varit parad, kunde inte Násti motstå alla dessa fantastiska möjligheter till att krypa in under föremål och skapa sig en lya.... Husse var mindre glad. Efter varje kull har denna drift ökat. I det läget måste hon hållas kort. Tummen i ögat! Inte välkommet med egna initiativ åt det mer privata hållet, när det är arbete som gäller. Koppelsök är ett alternativ. Lapsk Vallhund är en självständig ras. På gott och ibland på ont.
Matte körde Modji en sista gång, innan Modji åker på Påskläger med Husse och slutprovet nalkas med stormsteg. Matte visste inte var de två figgarna var gömda och gick bekvämt på asfaltsvägen mellan allt "byggskrot" staplat överallt runt omkring. Modji gick ut åt alla håll och jobbade sig noga igenom området och lokaliserade sina både figuranter, gömda på så sätt att Modji måste klättra en hel del för att ta sig fram till dem. Hon tvingades att markeringsskälla stående vingligt på betongbalkar, vilket inte är något problem för en veritabel klätterapa med stort figurantintresse! Mycket bra jobbat och väl värt att visa upp för besökarna.
Nástisonen Lime skulle för första gången få lösa problem av den svårare arten, ihop med finnandet av sin figurant. Matte placerades ut på så sätt att det inte fanns någon enkel väg ända fram. Lime skulle behöva leta framkomliga vägar för att ta sig ända fram till Matte. Han fördes kopplad i en del av området, där han skulle få vittringen från Matte med vinden. När han visade att han fått vittringen släpptes han lös och upptäckte att han inte kunde springa rakt fram mot vinden och vittringen. Han måste lämna vittringsfältet för att ta sig förbi stora hinder. Han måste söka sig fram utan att tappa intresset när han tappade vittringen. Skam den som ger sig! En överlycklig kille kom till slut fram till Matte, som satt lite skrämmande framåtböjd med en stor huva över huvud och ansikte. Men Lime lät sig inte skrämmas. Han visste nog vem det var som satt där och väntade på honom med en kampleksak och lite godis! Han kampade mycket engagerat med Matte, som tog med lillkillen tillbaka till hans husse. En lång omväg blev det, men Lime höll sig kvar hos sin hittade figge! Övningen gjordes om och Matte gömdes på ett liknande men ännu svårare ställe. Lime skötte sig precis lika bra på den andra vindstigen. Han visade ingen som helst tveksamhet inför alla hinder och han tog väl vara på chansen att klättra högt på denna äventyrslekplats! Lime visade åter att han hittills har de egenskaper som krävs av en blivande räddningshund. En miljöberörd hund hade inte klättrat över alla dessa hinder. En hund i avsaknad av eller med dåligt figurantintresse hade inte fullföljt söket när han tappade vittringen och förhållandena blev svåra. Lime visade att han var fullständigt oberörd i miljön och att han hade stort figurantintresse. Han har också mycket stor kamplust. Men det visste Matte redan när han var ett mycket litet knytt och det uppmuntrades mycket. Likaså hans stora föremålsintresse. De egenskaper som Lime (Aiko) visade när han var fyra veckor gammal finns där. De behöver han i sitt liv tillsammans med sin husse.