God fortsättning!
Julafton.
Snacka om en vit Jul! Efter det att de mängder med snö som föll tidigt hade töat bort mer eller mindre och vägarna var isiga och svåra att gå på vräkte snön ner igen. Varenda dag har det snöat! På Julaftons morgon var det tio minusgrader och åter dignade träd och buskar under tyngden av den blöta snön i botten, som övergått till kall och torr snö på morgontimmarna. Husse och Matte gjorde som varje dag - gick ut och flyttade undan snö. Husse medelst snöskyffel och Matte med en gammal elstängselpinne, för att slå bort snö från träd, buskar och staket. Dagens fyspass var snörelaterat även denna dag. Ni tröttnar väl på att läsa om all snö som faller över reviret och Matte gillar snö men inte tung blöt snö.
När detta så viktiga var avklarat tog Matte med sig hundarna på en långpromenad i området. Då hade många redan passerat reviret i det fina vädret, med blå himmel och solsken! Borta vid brevlådestället hade Husse sett en övergiven barnvagn inkörd mot plogvallen, när han hämtade morgontidningen. Den stod kvar och både hundarna och Matte var nyfikna på vad som låg i korgen under vagnen. Varför stod en barnvagn där övergiven med packning? 'Packningen' bestod av en stor fylld Fantaflaska, en Colaflaska och tre flaskor med Loka och liknande klar vätska. Samt ett paket blöjor!? I ett fack på ryggstödet fanns det också ett gäng blöjor. Vätskan i flaskorna var frusen och vagnen var täckt av frost. Den måste ha stått där under natten. Varför?
Kvällen innan hade Husse sett en polisbil som passerat reviret som ligger vid slutet av en återvändsgata. Samband? Tankarna snurrade i Mattes skalle. Varför hade någon lastat barnvagnen med mycket dricka och blöjor och varför hade någon lämnat allt utom ett barn i vagen? Jo, Matte kollade. Vagnen stod med suffletten uppfälld. När Matte kom hem efter promenaden ringde hon och tipsade polisen om den övergivna vagnen packad med dricka och blöjor. Julen är inte alltid lycklig hos alla.
Solen sken och himlen var blå och det var nio minusgrader och hundarna var leksugna efter en timslång promenad i området. Den nyfallna snön yrde kring hundarna och Dima slängde sig i snön när Aili ville leka brottningslekar på det mjuka underlaget! Det var snudd på att Matte hade lagt sig ner och gjort snöänglar! Risken att, liggande på rygg, bli överfallen av två glada och leksugna hundar var överhängande så Matte avstod snöänglarna. Hundarnas lek filmades och ligger på Instagram.
Klicka för större bilder.
Lagom till Kalle Anka dök Mattes båda söner och en fästmö upp. En sonhustru valde att en sista gång fira Juafton i sitt nyligen sålda barndomshem med familjen, så som det varit förr. Är det någon dag på året man tänker på sin barndom så är det väl på Julafton. Julen är ett evigt pussel. Vilken dag hos vem och Matte var inställd på precis vad som helst, när sönerna har fler än Matte att ta hänsyn till. Finns det barn vill man inte fara runt utan stanna hemma och ingen skall behöva stressa på Julafton! Kvällen blev fin kring brasan med många skratt och god stämning, trots att det som vanligt pratades politik när familjen möttes och Dima visade att han mognat och kunde koppla av.
Juldagen.
Under natten hade det fallit femton centimeter snö ytterligare! Det var bara att gå ut och köra dagens fyspass, som en repris från varje dag den senaste tiden. Björkarna hänger och granarnas grenar hänger och det är ljuvligt vackert! Men en del av snön måste flyttas så att den inte trampas till och blir is. Husse skottade bort snö och Matte slog bort snö och hundarna lekte i snön. Det är som att bo mitt i ett julkort, med den röda stugan, bäcken, skogen och all snö! Rådjuren har det väldigt tufft och står nu under fågelbordet vid stugknuten på baksidan och är helt orädda även för hundarna på andra sidan staketet. Som ett julkort! Utomhusvistelsen avslutades med en hundpromenad.
På eftermiddagen dök Mattes syskon upp för en julfika tillsammans. Brorsan var på besök från Göteborg och syrran kom från en grannkommun. Att på äldre dagar hålla ihop en syskonskara och prata gemensamma minnen och samtidigt diskutera nuet och utvecklingen, är guld värt känner Matte! Många glada skratt blev det och ett gott skratt förlänger livet sägs det. De tre syskonen har turen att ännu kunna hålla igång ungefär som förr och är tacksamma för det i sjuttioårsåldern! Ingen självklarthet. Trots avsaknaden av gemensamma gener.